2016-09-30 06:00

2016-09-30 06:00

Familjen återförenas efter två år

NEPAL/FILIPSTAD: Monica Foogde berättar solskenshistorien om ett tvillingpar och deras mamma

På grund av en tuff livssituation skiljdes mor och döttrar åt. Under två år har de inte haft någon kontakt – tills nu. För några veckor sedan kunde de äntligen återförenas.
Om denna skolskenshistoria rapporterar Monica Foogde, direkt från Nepal. Hon var en av dem som gjorde återföreningen möjlig.

FT skrev för några veckor sedan om Monica och det samarbete hon inlett med Åsenskolan i Filipstad, vars elever under nio veckor ska samla ihop pantflaskor och burkar för att bidra med pengar till Monicas barnhemsprojekt i Nepal.

Monica själv befinner sig på sin sjunde resa till Nepal och har varit i landet i snart en månad nu. Under sina resor till denna plats vars tillvaro är så olik vår egen, har hon fått tagit del av många människoöden, en del ofattbart tunga.

Men, har Monica fått erfara, solens strålar orkar ibland bryta igenom de tjockaste, mörkaste moln. Med hjälp av sms och Facebook har hon därför tagit kontakt med FT för att dela med sig av en historia vars utgång värmer hjärtat och skänker näring åt tron på det goda.

”Det började för cirka två år sedan när tvillingarna Ganga och Jamonas mamma Goma kom med en förfrågan till oss om vi (på barnhemmet i Nepal, reds. anm) kunde ta hand om henne tvillingflickor” skriver Monica i ett sms till FT.

”Mamman grät och berättade att hon inte hade råd att ger barnen mat och någon skolgång. Mamman levde ensam utan någon pappa till flickorna, det är inte lätt att försörja sig. Kvinnan var vid den här tidpunkten gravid, säkert en av anledningarna till att hon kände sig oförmågen att ta hand om flickorna” fortsätter Monica.

Skola istället för jobb

Ganga och Jamona, som vid denna tidpunkt var tio år gamla, fick flytta in på barnhemmet, något som förändrade deras tillvaro markant. Tillskillnad från förut, då de fick jobba långa dagar på fältet, fick de nu börja gå i privatskola. Men, medan tvillingarna fick en bättre vardag försämrades mamma Gomas.

”Kvinnan berättade för mig att efter hon fött sin dotter så började hon jobba när barnet var en månad gammal, hon hade då barnet på ryggen. Efter jordbävningen så rasade hennes hus och sedan dess har hon bott i ett tält med sin lilla flicka på grund av att hon inte haft råd att bygga något nytt.”

Monica beskriver Gomas situation som mycket utsatt – hon har inga släktingar som kan hjälpa henne och hon kan inte läsa eller skriva.

På grund av detta beslutade Monica och de andra på barnhemmet att höra av sig till henne för att fråga om hon inte ville komma och bo hos dem.

”Det ville hon. Onsdagen den 21 september, tidigt på morgonen, startade hon hemifrån sin by för att vandra på stigar i fem timmar för att komma till bussen som ska ta henne till Katmandu. Hon bar sitt lilla barn på ryggen och en kasse med det enda hon ägde.”

Lycklig stund

Bussresan tog sedan fyra timmar, sedan var Goma och lilla Radika framme i huvudstaden.

”När vi mötte henne vid bussen var hon mycket trött, även det lilla barnet. Mycket var skrämmande för den lilla flickan som var rädd för alla bilar och sa gång på gång – Jag vill hem.”

På barnhemmet kunde Goma sedan återförenas med sina döttrar Ganga och Jamona som hon inte sett på två år. Det blev en fin stund då tvillingarna även för första gången fick träffa sin lillasyster.

”Man såg att de var lyckliga” berättar Monica som fortsätter:

”Det är ingen lätt situation för en mamma att ta ett beslut om att låta andra ta hand om ens barn. Inte heller är det lätt för flickorna att bli bortlämnade, dom var ju tio år gamla så dom kommer ju mycket väl ihåg sin mamma och sin hemby.”

Förhoppningen är att Goma och hennes döttrar så småningom ska kunna klara sig själva och hitta ett eget ställe att bo på.

”Men det kommer nog dröja några månader tills det sker” tror Monica som berättar att organisationen hon grundat, Hope and Love, startat upp ett nytt projekt som handlar om att organisationen ska ge 100 fattiga barn möjlighet att studera genom att betala deras skolavgifter.

”Det är barn som bor med sina föräldrar eller hos släktingar. Behoven i detta land är obegränsade. Vi gör skillnad för några och är tacksamma för allt stöd vi får från månadsgivare och andra donationer.”

Vill du vara med och stötta projektet? Ta kontakt med Monica, m.foogde@telia.com.

FT skrev för några veckor sedan om Monica och det samarbete hon inlett med Åsenskolan i Filipstad, vars elever under nio veckor ska samla ihop pantflaskor och burkar för att bidra med pengar till Monicas barnhemsprojekt i Nepal.

Monica själv befinner sig på sin sjunde resa till Nepal och har varit i landet i snart en månad nu. Under sina resor till denna plats vars tillvaro är så olik vår egen, har hon fått tagit del av många människoöden, en del ofattbart tunga.

Men, har Monica fått erfara, solens strålar orkar ibland bryta igenom de tjockaste, mörkaste moln. Med hjälp av sms och Facebook har hon därför tagit kontakt med FT för att dela med sig av en historia vars utgång värmer hjärtat och skänker näring åt tron på det goda.

”Det började för cirka två år sedan när tvillingarna Ganga och Jamonas mamma Goma kom med en förfrågan till oss om vi (på barnhemmet i Nepal, reds. anm) kunde ta hand om henne tvillingflickor” skriver Monica i ett sms till FT.

”Mamman grät och berättade att hon inte hade råd att ger barnen mat och någon skolgång. Mamman levde ensam utan någon pappa till flickorna, det är inte lätt att försörja sig. Kvinnan var vid den här tidpunkten gravid, säkert en av anledningarna till att hon kände sig oförmågen att ta hand om flickorna” fortsätter Monica.

Skola istället för jobb

Ganga och Jamona, som vid denna tidpunkt var tio år gamla, fick flytta in på barnhemmet, något som förändrade deras tillvaro markant. Tillskillnad från förut, då de fick jobba långa dagar på fältet, fick de nu börja gå i privatskola. Men, medan tvillingarna fick en bättre vardag försämrades mamma Gomas.

”Kvinnan berättade för mig att efter hon fött sin dotter så började hon jobba när barnet var en månad gammal, hon hade då barnet på ryggen. Efter jordbävningen så rasade hennes hus och sedan dess har hon bott i ett tält med sin lilla flicka på grund av att hon inte haft råd att bygga något nytt.”

Monica beskriver Gomas situation som mycket utsatt – hon har inga släktingar som kan hjälpa henne och hon kan inte läsa eller skriva.

På grund av detta beslutade Monica och de andra på barnhemmet att höra av sig till henne för att fråga om hon inte ville komma och bo hos dem.

”Det ville hon. Onsdagen den 21 september, tidigt på morgonen, startade hon hemifrån sin by för att vandra på stigar i fem timmar för att komma till bussen som ska ta henne till Katmandu. Hon bar sitt lilla barn på ryggen och en kasse med det enda hon ägde.”

Lycklig stund

Bussresan tog sedan fyra timmar, sedan var Goma och lilla Radika framme i huvudstaden.

”När vi mötte henne vid bussen var hon mycket trött, även det lilla barnet. Mycket var skrämmande för den lilla flickan som var rädd för alla bilar och sa gång på gång – Jag vill hem.”

På barnhemmet kunde Goma sedan återförenas med sina döttrar Ganga och Jamona som hon inte sett på två år. Det blev en fin stund då tvillingarna även för första gången fick träffa sin lillasyster.

”Man såg att de var lyckliga” berättar Monica som fortsätter:

”Det är ingen lätt situation för en mamma att ta ett beslut om att låta andra ta hand om ens barn. Inte heller är det lätt för flickorna att bli bortlämnade, dom var ju tio år gamla så dom kommer ju mycket väl ihåg sin mamma och sin hemby.”

Förhoppningen är att Goma och hennes döttrar så småningom ska kunna klara sig själva och hitta ett eget ställe att bo på.

”Men det kommer nog dröja några månader tills det sker” tror Monica som berättar att organisationen hon grundat, Hope and Love, startat upp ett nytt projekt som handlar om att organisationen ska ge 100 fattiga barn möjlighet att studera genom att betala deras skolavgifter.

”Det är barn som bor med sina föräldrar eller hos släktingar. Behoven i detta land är obegränsade. Vi gör skillnad för några och är tacksamma för allt stöd vi får från månadsgivare och andra donationer.”

Vill du vara med och stötta projektet? Ta kontakt med Monica, m.foogde@telia.com.