2016-09-02 10:00

2016-09-02 10:21

Företagaren Yngve är en samhällsbyggare

VECKANS FÖRETAG: Biodlaren och knallen har fullt upp

Det surrar kring Yngve Löfstrand och hans företag. Inte så konstigt: företaget heter Kroppa bi och verksamheten handlar om biodling. Med kupor lite här och var ute i Filipstadsbygden har Yngve och hans bin mycket på gång. Resultatet av deras mödor hittar man – bland annat – på Oxhälja.

Biodlingen började för Yngves del av en slump, för att inte säga av misstag.

– Jag började 1980 och det var egentligen ett fel... Min fru hade anmält sig till två kurser, en odlingskurs och en om biodling och det visade sig att det gick inte att gå båda samtidigt, så då tog jag biodlarkursen, berättar han.

Helt från noll började han dock inte; han hade ett intresse och hade även i tidig ålder kommit i kontakt med bin.

– Farfar hade bin; han var trädgårdsmästare.

Och vad var det som gjorde att du blev fast i biodlingen?

– Det var så fascinerande med bin! Det är ett väldigt komplext samhälle, säger han.

Hur drottningen, drönarna och arbetsbina bildar samhället, hur såväl deras framväxt fungerar som hur honungen blir till är processer med många delmoment. En del kan biodlaren styra, andra inte, och det är helt klart ”levande material” som Yngve har att utgå ifrån. Biodlaren har sysslor att göra så gott som hela året och det är inte lätt att säga exakt i förväg vare sig hur mycket honung man kan vänta sig, eller när man kan skörda den.

– I år hade vi extremt tidigt skörd i somras, och ingen höstskörd. I fjol var det tvärtom, det var ingenting i kupan förrän i slutet på juni. Men det hänger ihop allting: att det var en bra höstutveckling i fjol hänger ihop med att det blev tidigt i år. Men jag blir aldrig fullärd på bin! säger han med ett leende.

Sitt företag driver han hemifrån, och på gården vid Kroppa Edsberg finns både kupor och försäljning. Att leverera till butiker har visat sig svårt, eftersom de ofta vill veta i förväg hur mycket honung som kan levereras. I stället får det bli gårdsförsäljning och så åker han på marknader och säljer.

– Det blir inte så många, fem-sex stycken per år kanske och Oxhälja är ju den största.

Hur är det att vara marknadsknalle på Oxhälja då?

– Det är väldigt roligt! Dels brukar vi sälja rätt så bra, dels är det ju en folkfest. Man träffar många bekanta, även om jag kanske inte hinner prata så mycket.

Han har varit med på Oxhälja i över 30 år som försäljare och marknadsplatsen ärvde han faktiskt efter en annan biodlare. Det var perfekt:

– Det var jättebra, den var ju inkörd på honung.

Trogna kunder har inga problem att hitta honom i marknadsvimlet och det är viktigt.

– Jag har åkt ibland till ställen vi inte har varit förut och det tar jättelång tid att inarbeta en kundkrets. Det handlar om förtroende, säger han.

Om inte annat kan honung smaka olika beroende på vilka blommor bina haft tillgång till. För Yngves bin är det ofta i hallonblommor basfödan finns.

– Men i år tror jag faktiskt att vi har fått honung från blåbär också. Det smakar lite speciellt, säger han (men nej, honungen blir inte blå...).

Yngve har förresten bikupor ute på flera ställen runt om i bygden.

– De som står längst norrut står i Horrsjön och längst söderut i Släbråten, söder om Storfors. Vi kan inte ha så mycket bin på samma ställe, för då räcker inte blommorna till, förklarar han.

Nu är det dags att låta marknadsbesökarna ta del av årets resultat av binas och Yngves arbete. Han uppskattar att Oxhäljaarrangörerna börjat samordna så att fler knallar med matanknytning står på just Sparbanksgatan, där Yngves plats är.

– Jag tycker det är jättebra för då vet folk som söker mat att där kan man hitta något, säger han.

Yngve Löfstrand trivs med biodlingen och även om det finns många utmaningar kring den märker han ett växande intresse.

– Det är på väg upp med biodlandet. Inte minst är det många kvinnor som börjat och det är roligt. Det är nästan mer nybörjare som är kvinnor än män nu tror jag.

Biodlingen började för Yngves del av en slump, för att inte säga av misstag.

– Jag började 1980 och det var egentligen ett fel... Min fru hade anmält sig till två kurser, en odlingskurs och en om biodling och det visade sig att det gick inte att gå båda samtidigt, så då tog jag biodlarkursen, berättar han.

Helt från noll började han dock inte; han hade ett intresse och hade även i tidig ålder kommit i kontakt med bin.

– Farfar hade bin; han var trädgårdsmästare.

Och vad var det som gjorde att du blev fast i biodlingen?

– Det var så fascinerande med bin! Det är ett väldigt komplext samhälle, säger han.

Hur drottningen, drönarna och arbetsbina bildar samhället, hur såväl deras framväxt fungerar som hur honungen blir till är processer med många delmoment. En del kan biodlaren styra, andra inte, och det är helt klart ”levande material” som Yngve har att utgå ifrån. Biodlaren har sysslor att göra så gott som hela året och det är inte lätt att säga exakt i förväg vare sig hur mycket honung man kan vänta sig, eller när man kan skörda den.

– I år hade vi extremt tidigt skörd i somras, och ingen höstskörd. I fjol var det tvärtom, det var ingenting i kupan förrän i slutet på juni. Men det hänger ihop allting: att det var en bra höstutveckling i fjol hänger ihop med att det blev tidigt i år. Men jag blir aldrig fullärd på bin! säger han med ett leende.

Sitt företag driver han hemifrån, och på gården vid Kroppa Edsberg finns både kupor och försäljning. Att leverera till butiker har visat sig svårt, eftersom de ofta vill veta i förväg hur mycket honung som kan levereras. I stället får det bli gårdsförsäljning och så åker han på marknader och säljer.

– Det blir inte så många, fem-sex stycken per år kanske och Oxhälja är ju den största.

Hur är det att vara marknadsknalle på Oxhälja då?

– Det är väldigt roligt! Dels brukar vi sälja rätt så bra, dels är det ju en folkfest. Man träffar många bekanta, även om jag kanske inte hinner prata så mycket.

Han har varit med på Oxhälja i över 30 år som försäljare och marknadsplatsen ärvde han faktiskt efter en annan biodlare. Det var perfekt:

– Det var jättebra, den var ju inkörd på honung.

Trogna kunder har inga problem att hitta honom i marknadsvimlet och det är viktigt.

– Jag har åkt ibland till ställen vi inte har varit förut och det tar jättelång tid att inarbeta en kundkrets. Det handlar om förtroende, säger han.

Om inte annat kan honung smaka olika beroende på vilka blommor bina haft tillgång till. För Yngves bin är det ofta i hallonblommor basfödan finns.

– Men i år tror jag faktiskt att vi har fått honung från blåbär också. Det smakar lite speciellt, säger han (men nej, honungen blir inte blå...).

Yngve har förresten bikupor ute på flera ställen runt om i bygden.

– De som står längst norrut står i Horrsjön och längst söderut i Släbråten, söder om Storfors. Vi kan inte ha så mycket bin på samma ställe, för då räcker inte blommorna till, förklarar han.

Nu är det dags att låta marknadsbesökarna ta del av årets resultat av binas och Yngves arbete. Han uppskattar att Oxhäljaarrangörerna börjat samordna så att fler knallar med matanknytning står på just Sparbanksgatan, där Yngves plats är.

– Jag tycker det är jättebra för då vet folk som söker mat att där kan man hitta något, säger han.

Yngve Löfstrand trivs med biodlingen och även om det finns många utmaningar kring den märker han ett växande intresse.

– Det är på väg upp med biodlandet. Inte minst är det många kvinnor som börjat och det är roligt. Det är nästan mer nybörjare som är kvinnor än män nu tror jag.