2016-09-02 06:00

2016-09-02 06:00

Färgerna har följt Ardy genom livet

FILIPSTAD: Ardy Strüwer åter på Museet Kvarnen – vernissage under lördagen

I 60 år har Ardy Strüwer verkat som konstnär. När han i helgen har vernissage på en stor utställning på Museet Kvarnen, blir denna en av de sista han själv kommer att vara med och sätta ihop.

Ardy Strüwer berättar att han ser utställningen han har på gång nu som del av en avskedsturné. Men:

– Jag ska inte sluta måla, säger han lugnande.

60 år i konsten tar dock ut sin rätt när det gäller att kuska runt till gallerier och museer. Även om han var riktigt ung när han ställde i ordning sin första utställning, har han hunnit bli till åren, tycker han själv:

– Jag fyller ju 80 om två år, påminner han.

Som att bli frälst

I ett samtal öga mot öga känns åldern dock högst oväsentlig. Hans ögon lyser när han berättar om sin bildvärld och om hur måleriet följt honom på hans odyssé genom livet.

– Det är en viss drog att måla. Det accentuerar även min frihetslängtan och min frihetskänsla, säger han och jämför också med att vara frälst.

Så kände han det själv när han som ung fångades av måleriet.

– Konsten kommer att bli mitt livs religion tänkte jag då och så blev det.

Klassiska mästare

Det färgstarka i hans målningar har hängt med genom åren, även om han förstås prövat både olika tekniker och olika inriktningar under årens lopp.

– Jag vill gärna måla en sommar som aldrig slutar! Fast färgerna handlar också om mitt ursprung i Indonesien, säger han.

Han föddes där, men när landet blev självständigt tvingades familjen flytta till Holland. Då var Ardy tio år.

– Vi var lyxbåtflyktingar. Vi fick åka färja, berättar han med ett leende.

Om uppbrottet var stort då har han ju nu facit i hand på hur det blev: det blev bra. I Holland kom han att studera på Konstakademien och grundlade en gedigen kunskap i måleriet. Även om Holland har många stora klassiska mästare som inspirerade, stod det snart klart att Ardy skulle ta en annan väg. Han inspirerades av surrealister och den österrikiske målaren Hundertwasser och Cobra-gruppen, där konstnärer i Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam i efterkrigstiden sökte nya uttryck, bort från det strikta klassiska måleriet.

– Jag vill inte kalla mig surrealist, utan sensualist – post flower power, säger Ardy Strüwer.

Röd som kärleken

Med den inriktningen har han inga problem att grunda en målning med en bakgrund röd som kärleken och blodet. Eller för den delen att låta en kvinnofigur i skimrande regnbågsfärger fånga en drömsk gul fjäril mot en himmelsblå bakgrund.

Andra konstnärer verkar ibland inte riktigt våga sig på de där starka färgerna som du har?

– Då ska de inte måla tycker jag! säger Ardy Strüwer med en glimt i de bruna ögonen.

Apropå på kvinnofigurer finns det en hel del nakna bröst i bilderna och Ardy själv pratar om hur han ser kvinnorna i sina bilder som symboler för skönhet och själva livets ursprung, men också för längtan efter kärlek.

Jobb och fantasi

Till Sverige kom han i 20-årsåldern för att studera grafik och sen blev han kvar. Även om han numera har sin fasta bostad i Frankrike är han mycket i Sverige för att träffa barn och barnbarn.

Till sist – har du några goda råd till de som är unga och funderar på en framtid inom konsten?

– Det är mycket jobb och mycket fantasi, men man får ingenting gratis. Man måste bli besatt av konsten, det går inte bara att göra tilltalande snabbisar.

Ardy Strüwer berättar att han ser utställningen han har på gång nu som del av en avskedsturné. Men:

– Jag ska inte sluta måla, säger han lugnande.

60 år i konsten tar dock ut sin rätt när det gäller att kuska runt till gallerier och museer. Även om han var riktigt ung när han ställde i ordning sin första utställning, har han hunnit bli till åren, tycker han själv:

– Jag fyller ju 80 om två år, påminner han.

Som att bli frälst

I ett samtal öga mot öga känns åldern dock högst oväsentlig. Hans ögon lyser när han berättar om sin bildvärld och om hur måleriet följt honom på hans odyssé genom livet.

– Det är en viss drog att måla. Det accentuerar även min frihetslängtan och min frihetskänsla, säger han och jämför också med att vara frälst.

Så kände han det själv när han som ung fångades av måleriet.

– Konsten kommer att bli mitt livs religion tänkte jag då och så blev det.

Klassiska mästare

Det färgstarka i hans målningar har hängt med genom åren, även om han förstås prövat både olika tekniker och olika inriktningar under årens lopp.

– Jag vill gärna måla en sommar som aldrig slutar! Fast färgerna handlar också om mitt ursprung i Indonesien, säger han.

Han föddes där, men när landet blev självständigt tvingades familjen flytta till Holland. Då var Ardy tio år.

– Vi var lyxbåtflyktingar. Vi fick åka färja, berättar han med ett leende.

Om uppbrottet var stort då har han ju nu facit i hand på hur det blev: det blev bra. I Holland kom han att studera på Konstakademien och grundlade en gedigen kunskap i måleriet. Även om Holland har många stora klassiska mästare som inspirerade, stod det snart klart att Ardy skulle ta en annan väg. Han inspirerades av surrealister och den österrikiske målaren Hundertwasser och Cobra-gruppen, där konstnärer i Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam i efterkrigstiden sökte nya uttryck, bort från det strikta klassiska måleriet.

– Jag vill inte kalla mig surrealist, utan sensualist – post flower power, säger Ardy Strüwer.

Röd som kärleken

Med den inriktningen har han inga problem att grunda en målning med en bakgrund röd som kärleken och blodet. Eller för den delen att låta en kvinnofigur i skimrande regnbågsfärger fånga en drömsk gul fjäril mot en himmelsblå bakgrund.

Andra konstnärer verkar ibland inte riktigt våga sig på de där starka färgerna som du har?

– Då ska de inte måla tycker jag! säger Ardy Strüwer med en glimt i de bruna ögonen.

Apropå på kvinnofigurer finns det en hel del nakna bröst i bilderna och Ardy själv pratar om hur han ser kvinnorna i sina bilder som symboler för skönhet och själva livets ursprung, men också för längtan efter kärlek.

Jobb och fantasi

Till Sverige kom han i 20-årsåldern för att studera grafik och sen blev han kvar. Även om han numera har sin fasta bostad i Frankrike är han mycket i Sverige för att träffa barn och barnbarn.

Till sist – har du några goda råd till de som är unga och funderar på en framtid inom konsten?

– Det är mycket jobb och mycket fantasi, men man får ingenting gratis. Man måste bli besatt av konsten, det går inte bara att göra tilltalande snabbisar.