2016-08-09 06:00

2016-08-09 06:00

En dundrande historielektion

FILIPSTAD: Sjöslaget hedrar John Ericsson

John Ericsson är – fortfarande – en stor man i USA, men är heller inte bortglömd i sin födelsebygd. Uppfinnaren, entreprenören och utvandraren firades så det dundrade på Sverige Amerika-dagen i lördags.
Först blev det minnesstund vid mausoleet med salut, sedan vidtog stora Sjöslaget.

John Ericsson föddes i Långban 1803 och fick ett levnadsöde som få. Redan som elvaåring fick han jobba på ritkontoret när Göta kanal byggdes, och hans uppfinningsrikedom förde honom till såväl England som USA.

Nationalhjälte

I Amerika blev han nationalhjälte efter att ha konstruerat skeppet Monitor, som tack vare sitt finurliga, vridbara kanontorn och sitt låga läge i vattnen – det var nästan bara tornet som stack upp ovanför vattenlinjen – blev en överraskning för Sydstaternas pansarskepp Merrimac.

De båda skeppen möttes 1862 utanför Hamptons och även om man rent militärtekniskt kan säga att striden dem emellan slutade i oavgjort, blev slaget avgörande. Merrimac stävade iväg och lyckades inte bryta den sjöblockad som Nordstaterna satt upp vid Hampton roads för att hindra Sydstaterna att få hjälp från Europa, eller själva ta sig ut på Atlanten.

Pampig sista vila

1889 dog John Ericsson i sin enkla lägenhet i New York och hans kropp fördes med fartyget Baltimore till hans hemland.

Tusentals människor kantade kajerna i Stockholm när fartyget kom och sedan kördes kistan vidare med tåg, i en specialbyggd vagn med sammet och blommor, från huvudstaden till Filipstad.

I fem år fick John Ericsson vila i Filipstads kyrka innan det pampiga mausoleet på Östra kyrkogården stod färdigt.

Där på kullen hölls i lördags den första delen av firandet av Sverige-Amerikadagen, med kransnedläggning, fanborg, andakt, musik och högtidstal.

Känd emigrant

– Det är en viktig dag och John Ericsson är också en av de mest kända svenska emigranterna till Amerika, säger Erik Gustafsson från Emigrantregistret, en av organisationerna som var representerad i firandet.

Bland övriga deltagare i ceremonien fanns Connie Grön, distriktsmästare från Vasa Orden av Amerika, George Semertsidis, attache från amerikanska ambassaden i Stockholm, och Marina Isaksson, ordförande i Filipstads kommufullmäktige.

Marina Isaksson påminde om John Ericssons storhet som innovatör, men också om att människor även i dag rör sig över världshaven.

Nya innovatörer

– Idag invandrar människor till Europa på grund av situationen i sina hemländer. Människor är på flykt för att hitta trygghet och kanske finns det en John Ericsson även bland dem, en uppfinnare och innovatör, som kommer att betyda mycket för oss och vår framtid.

Första parkett

Några av nutidens emigranter hade första parkett när firandet sedan gick vidare med Sjöslaget. Rekonstruktionen av slaget på Hampton Roads spelades upp på Kyrkviken, strax utanför asylboendet Hotell John. Det blev en stor och internationell publik längs strandlinjen när kanonsalvorna dundrade och rök och eldsflammor steg mot skyn.

Utgången är given – men spännande är det ändå när John Ericsson-gruppen och dess medhjälpare dundrar i gång historielektionen på viken.

John Ericsson föddes i Långban 1803 och fick ett levnadsöde som få. Redan som elvaåring fick han jobba på ritkontoret när Göta kanal byggdes, och hans uppfinningsrikedom förde honom till såväl England som USA.

Nationalhjälte

I Amerika blev han nationalhjälte efter att ha konstruerat skeppet Monitor, som tack vare sitt finurliga, vridbara kanontorn och sitt låga läge i vattnen – det var nästan bara tornet som stack upp ovanför vattenlinjen – blev en överraskning för Sydstaternas pansarskepp Merrimac.

De båda skeppen möttes 1862 utanför Hamptons och även om man rent militärtekniskt kan säga att striden dem emellan slutade i oavgjort, blev slaget avgörande. Merrimac stävade iväg och lyckades inte bryta den sjöblockad som Nordstaterna satt upp vid Hampton roads för att hindra Sydstaterna att få hjälp från Europa, eller själva ta sig ut på Atlanten.

Pampig sista vila

1889 dog John Ericsson i sin enkla lägenhet i New York och hans kropp fördes med fartyget Baltimore till hans hemland.

Tusentals människor kantade kajerna i Stockholm när fartyget kom och sedan kördes kistan vidare med tåg, i en specialbyggd vagn med sammet och blommor, från huvudstaden till Filipstad.

I fem år fick John Ericsson vila i Filipstads kyrka innan det pampiga mausoleet på Östra kyrkogården stod färdigt.

Där på kullen hölls i lördags den första delen av firandet av Sverige-Amerikadagen, med kransnedläggning, fanborg, andakt, musik och högtidstal.

Känd emigrant

– Det är en viktig dag och John Ericsson är också en av de mest kända svenska emigranterna till Amerika, säger Erik Gustafsson från Emigrantregistret, en av organisationerna som var representerad i firandet.

Bland övriga deltagare i ceremonien fanns Connie Grön, distriktsmästare från Vasa Orden av Amerika, George Semertsidis, attache från amerikanska ambassaden i Stockholm, och Marina Isaksson, ordförande i Filipstads kommufullmäktige.

Marina Isaksson påminde om John Ericssons storhet som innovatör, men också om att människor även i dag rör sig över världshaven.

Nya innovatörer

– Idag invandrar människor till Europa på grund av situationen i sina hemländer. Människor är på flykt för att hitta trygghet och kanske finns det en John Ericsson även bland dem, en uppfinnare och innovatör, som kommer att betyda mycket för oss och vår framtid.

Första parkett

Några av nutidens emigranter hade första parkett när firandet sedan gick vidare med Sjöslaget. Rekonstruktionen av slaget på Hampton Roads spelades upp på Kyrkviken, strax utanför asylboendet Hotell John. Det blev en stor och internationell publik längs strandlinjen när kanonsalvorna dundrade och rök och eldsflammor steg mot skyn.

Utgången är given – men spännande är det ändå när John Ericsson-gruppen och dess medhjälpare dundrar i gång historielektionen på viken.

Monitor

Monitorskeppet var 50 meter långt och 20 meter brett. Det hade bara två kanoner, men å andra sidan ett vridbart torn, som gjorde att det gick snabbt att byta riktning på skotten.

Skeppet låg lågt i vattnet: nästan hela besättningen på 50 personer befann sig under vattenlinjen.

Det byggdes flera monitor-skepp. Det som var med i slaget på Hampton Roads 1862, sjönk i en storm senare samma år.

Källa: