2016-08-02 06:00

2016-08-02 07:12

Välkommet moppegäng

MOLKOM: Stor publik trivdes på hembygdsgården

Tänk dig tv-programmet Så mycket bättre, men att du slipper se stjärnorna som är med dricka vin och tävla i den oädla konsten taskigast barndom. När Packmopedsturnén knattrar in är det musiken som står i centrum och årets turnégäng har många pärlor att bjuda på – och visst ryms en och annan utvikning också.

En arg man som stör sig på att rockkillen Dregen har huvtröja. En ritsch-ratsch-låda som vägrar låta och en Dregen som låter hes.

När Packmopedsturnén intog scenen utanför Nyeds hembygdsgård i fredags kväll, gick väl inte precis allt som det var tänkt. Ändå var det helt klart det positiva som övervägde. Så är det här också ett gäng som längs vägen får god vana i den ädla konsten att improvisera och ta det som det kommer – även om det då oftast handlar om gasvajrar som gett upp och hjul som flyger av.

– Ju bättre mopparna går, desto mindre har vi att snacka om, säger Dregen.

Då ställer sig den arge mannen i publiken upp och skriker ”Jag sätter mig ner om du tar av dig huvan”. Varpå Dregen lugnt vänder sig mot sina medmusikanter och undrar:

– Behöver vi nån banjospelare?

Alla skrattar och stämningen är räddad. Den cirka 500 personer starka publiken får en inspirerad blandning av de fem artisternas egna och lånade låtar och nya konstellationer uppstår, när artisterna hjälper varandra och turas om att stå längst fram i rampljuset. Alla får sin stund – och blandningen av artister som är olika kända i olika åldersgrupper ger också chansen för alla åldrar till nya, trivsamma bekantskaper.

Visst får vi höra Roger Pontares stora schlagersuccéer, men även i sådana kända låtar uppstår nya konstellationer som ger det hela fräschör. Magnus Ugglas gamla dänga Varning på stan får nytt liv med Love Antell och Dregen och Elin Ruth har själv fått stöpa om sina låtar från engelsk text till svenska vilket ger dem ett nytt skimmer. Finstämt och rockigt blandas och mellansnacket är avspänt. I stället för tråkiga sedvanligheter som ”Haaarnide braaaa” får vi limerickar, roliga historier och en och annan fundering.

– ”Vart är vi på väg” är väl också en sak man skulle kunna kalla turnén för. Eller ”En ripa i tratten” föreslår Roger Pontare och till slut får han chansen att berätta om en mopedist som faktiskt fick det.

Och så var det den där båtlåten, Sjösättningsrappen, som den trogna mopedpubliken vant sig vid att få som slutnummer. När Göran Samuelssons ritsch-ratsch-låda inte vill låta, konstaterar han snart att det får bli en soft version och så drar han i gång ändå – och det går ju det med!

En arg man som stör sig på att rockkillen Dregen har huvtröja. En ritsch-ratsch-låda som vägrar låta och en Dregen som låter hes.

När Packmopedsturnén intog scenen utanför Nyeds hembygdsgård i fredags kväll, gick väl inte precis allt som det var tänkt. Ändå var det helt klart det positiva som övervägde. Så är det här också ett gäng som längs vägen får god vana i den ädla konsten att improvisera och ta det som det kommer – även om det då oftast handlar om gasvajrar som gett upp och hjul som flyger av.

– Ju bättre mopparna går, desto mindre har vi att snacka om, säger Dregen.

Då ställer sig den arge mannen i publiken upp och skriker ”Jag sätter mig ner om du tar av dig huvan”. Varpå Dregen lugnt vänder sig mot sina medmusikanter och undrar:

– Behöver vi nån banjospelare?

Alla skrattar och stämningen är räddad. Den cirka 500 personer starka publiken får en inspirerad blandning av de fem artisternas egna och lånade låtar och nya konstellationer uppstår, när artisterna hjälper varandra och turas om att stå längst fram i rampljuset. Alla får sin stund – och blandningen av artister som är olika kända i olika åldersgrupper ger också chansen för alla åldrar till nya, trivsamma bekantskaper.

Visst får vi höra Roger Pontares stora schlagersuccéer, men även i sådana kända låtar uppstår nya konstellationer som ger det hela fräschör. Magnus Ugglas gamla dänga Varning på stan får nytt liv med Love Antell och Dregen och Elin Ruth har själv fått stöpa om sina låtar från engelsk text till svenska vilket ger dem ett nytt skimmer. Finstämt och rockigt blandas och mellansnacket är avspänt. I stället för tråkiga sedvanligheter som ”Haaarnide braaaa” får vi limerickar, roliga historier och en och annan fundering.

– ”Vart är vi på väg” är väl också en sak man skulle kunna kalla turnén för. Eller ”En ripa i tratten” föreslår Roger Pontare och till slut får han chansen att berätta om en mopedist som faktiskt fick det.

Och så var det den där båtlåten, Sjösättningsrappen, som den trogna mopedpubliken vant sig vid att få som slutnummer. När Göran Samuelssons ritsch-ratsch-låda inte vill låta, konstaterar han snart att det får bli en soft version och så drar han i gång ändå – och det går ju det med!