2016-07-29 06:00

2016-07-29 06:00

Familjen som lever på glass och choklad

VECKANS FÖRETAG: Neerings bytte land och skapade ett utflyktsmål

Glass och choklad – det är levebrödet för familjen Neerings.
De flyttade från Nederländerna till Grythyttan och startade ett företag som lockar kunder från när och fjärran – och inte bara när solen skiner.
Nu planerar Corrie och Jaco för att låta företaget växa och söker efter en ny lokal.

FT hälsar på en solig tisdag i juli och det är bra kommers vid glasslådorna inne hos Neerings i Grythyttans centrum. En jämn ström av fikasugna kommer in och landar i de många valmöjligheterna; messmörsglass, choklad med nötter, citron och många fler sorter frestar.

– Vi har totalt 90 sorter som vi gör, men max 16 samtidigt per dag, berättar Jaco Neerings, som driver företaget tillsammans med sin fru Corrie.

Också deras tre barn är i viss mån involverade i verksamheten – just denna dag står sonen Christophe och slevar upp glass på löpande band.

Intensiv period

Vid borden utanför sitter glassätarna på rad och njuter i solskenet. Att vädret styr försäljningen i en glassaffär är dock en teori som inte riktigt stämmer, visar Neerings erfarenhet:

– Nu är det fint väder och vi har mycket folk. I går regnade det och var kallt, men det var samma mängd med folk! Folk känner till stället nu och kommer hit i alla fall, oavsett väder, säger Jaco.

Däremot, berättar han, påverkar vädret vilka sorter folk väljer där vid disken.

– Om det är kallt och ruggigt går smaker som messmör, pepparkaka, choklad och hasselnötter – varma smaker. Nu är det bra väder och då är det blandad kompott men mycket fruktsmaker, helst lite tropiska smaker.

Fast självklart är sommaren glassens högsäsong.

– Det är en rolig period, men det går fort. Det är tre månader som bara flyger förbi, säger Jaco.

Förr var det glass på sommaren och choklad på vintern som gällde för Neerings, men chokladen har vuxit så att säsongerna går i varandra.

– Vi producerar mer och mer av choklad. Först var det bara en vintergrej, men det växer mer och mer, säger Jaco och gläds åt att de kunnat investera i en ny kylanläggning.

– När man gör glass blir det varmt – vi kunde ha 40 grader i köket...

Och den temperaturen är förstås inte helt kompatibel vare sig med chokladtillverkning eller med arbetstrivsel.

Också lakrits av olika sorter har tillkommit i Neerings sortiment, men även om produktområdet vuxit, håller de sig kvar i nischen godsaker.

Het glassdebatt

Att jobba med att få fram nya innovationer hör till och Corrie och Jaco har alltid nya smaker på gång både på glass och praliner. För att få folk att våga prova nytt är de mycket ute på mässor av olika slag. Närmast i tiden är de på Jaktmässan i Sunne den 5-6 augusti.

En innovation de började med för ett par år sedan var glass med alkohol i – men den heta debatten som rasat i sommar mot alkoglass från en annan tillverkare har inte drabbat Grythytteföretaget.

– Det är en annan typ av glass. Här passar det, säger Jaco och framhåller att deras alkoglass bara säljs av dem själva, inte ute i vanliga mataffärer.

Dessutom gör Neerings det mycket tydligt att det inte är en vanlig glass.

– Vi har hög prissättning på den och den till och med heter 18+, för att markera att den är för vuxna och vi håller oss väldigt strikt till det. Men lagen hindrar faktiskt inte att man säljer till yngre egentligen, och det är ju otroligt konstigt, säger Jaco som tror att lagen kommer att ändras.

– Jag följer utvecklingen noga.

Elfte säsongen

Det är elfte säsongen familjen Neerings nu gör i Grythyttan. När de kom till byn var de inte bara nya där utan i hela landet: de flyttade till Sverige sommaren 2004 från Nederländerna. Den 25 maj 2005 öppnade de företaget.

Att det var just ett glass- och chokladföretag de skulle dra i gång hade de bestämt innan de flyttade och över huvud taget var de väldigt målinriktade i sin nysatsning. Tiden från flytten till företagsstarten utnyttjades väl:

– Vi kunde inte ett ord svenska när vi flyttade hit. Vi tog tre månaders semester för att inreda huset och lära oss svenska, komma in i samhället och hitta vad vi skulle göra.

Svenska på tre månader – det var snabba ryck!

– Varför inte? Svenska och holländska ligger rätt så nära, särskilt när man läser. I början blev det engelska naturligtvis och det gick bra, tills vi upptäckte att alla svenskar vi kände slutade prata engelska med oss. Det var som att de tänkt att ”nu går vi över till svenska”. Men vi bad också folk att prata svenska. När vi hade hantverkare hos oss bad vi dem att bara prata engelska om det var någon väldigt viktig detalj vi inte förstod annars!

Byggde nätverk

Jaco hade också en annan metod för att snabba på inträdet i det svenska samhället.

– Jag gick på varenda företagsmöte och frukostmöte bara för att lyssna.

Så skapade han både språkträning och nätverk och lärde sig mer om trakten dit de kommit. Någon kulturchock i mötet med den lilla byn blev det dock inte: visserligen flyttade de från storstaden Amsterdam, men både Corrie och Jaco har bott i byar i sitt hemland.

Att emigrera hade de planerat länge, men första planen var faktiskt en flytt till Kanada. De kollade läget där också:

– Det var trevligt, fint – men nej, det var inte vad vi letade efter, säger Jaco.

Impulsen som drog i gång det som i stället blev en flytt till Sverige och Grythyttan var att en kund kom in i affären de drev i Holland och berättade om svenska produkter.

– Vi blev nyfikna, tog semester och åkte hit och fastnade.

Han tycker han ser fler skillnader nu än i början mellan Sverige och det förra hemlandet, men tycker att skillnaderna går åt det positiva hållet.

Och att driva företag i Sverige är inte ”värre” än i Holland:

– Krångel och byråkrati är detsamma. Det spelar ingen roll var man är – det finns regler överallt.

Jaco är till och med aktiv i två företag på orten: förutom glass- och chokladföretaget är han också delägare i Cornelis, mat- och nöjesstället tvärs över torget från glassbutiken sett.

Familjeföretaget kräver mycket arbete, men det ger resultat: firman växer. Det framgår när Jaco får frågan om framtidsplaner.

– Först måste vi hitta en lokal, för att bygga ut. Vi har mer efterfrågan än vi kan producera, så vi letar efter en ny lokal i Grythyttan. Vi letar runt! säger han, men berättar också att de inte tänker stressa fram någon lösning: storstadspulsen har de lämnat bakom sig.

– Vi tar det som det kommer. Man har kanske mer tålamod nu än i början. Som holländare är man väldigt driven och vill att det ska gå fort framåt. Här måste jag ingenting!

Att drivkraften och entreprenörsandan är stark står ändå klart och Jaco har en sund och positiv filosofi kring arbetslivet:

– Alla måste ju jobba för att leva, och då tycker jag man ska göra det på ett så roligt sätt som möjligt!

FT hälsar på en solig tisdag i juli och det är bra kommers vid glasslådorna inne hos Neerings i Grythyttans centrum. En jämn ström av fikasugna kommer in och landar i de många valmöjligheterna; messmörsglass, choklad med nötter, citron och många fler sorter frestar.

– Vi har totalt 90 sorter som vi gör, men max 16 samtidigt per dag, berättar Jaco Neerings, som driver företaget tillsammans med sin fru Corrie.

Också deras tre barn är i viss mån involverade i verksamheten – just denna dag står sonen Christophe och slevar upp glass på löpande band.

Intensiv period

Vid borden utanför sitter glassätarna på rad och njuter i solskenet. Att vädret styr försäljningen i en glassaffär är dock en teori som inte riktigt stämmer, visar Neerings erfarenhet:

– Nu är det fint väder och vi har mycket folk. I går regnade det och var kallt, men det var samma mängd med folk! Folk känner till stället nu och kommer hit i alla fall, oavsett väder, säger Jaco.

Däremot, berättar han, påverkar vädret vilka sorter folk väljer där vid disken.

– Om det är kallt och ruggigt går smaker som messmör, pepparkaka, choklad och hasselnötter – varma smaker. Nu är det bra väder och då är det blandad kompott men mycket fruktsmaker, helst lite tropiska smaker.

Fast självklart är sommaren glassens högsäsong.

– Det är en rolig period, men det går fort. Det är tre månader som bara flyger förbi, säger Jaco.

Förr var det glass på sommaren och choklad på vintern som gällde för Neerings, men chokladen har vuxit så att säsongerna går i varandra.

– Vi producerar mer och mer av choklad. Först var det bara en vintergrej, men det växer mer och mer, säger Jaco och gläds åt att de kunnat investera i en ny kylanläggning.

– När man gör glass blir det varmt – vi kunde ha 40 grader i köket...

Och den temperaturen är förstås inte helt kompatibel vare sig med chokladtillverkning eller med arbetstrivsel.

Också lakrits av olika sorter har tillkommit i Neerings sortiment, men även om produktområdet vuxit, håller de sig kvar i nischen godsaker.

Het glassdebatt

Att jobba med att få fram nya innovationer hör till och Corrie och Jaco har alltid nya smaker på gång både på glass och praliner. För att få folk att våga prova nytt är de mycket ute på mässor av olika slag. Närmast i tiden är de på Jaktmässan i Sunne den 5-6 augusti.

En innovation de började med för ett par år sedan var glass med alkohol i – men den heta debatten som rasat i sommar mot alkoglass från en annan tillverkare har inte drabbat Grythytteföretaget.

– Det är en annan typ av glass. Här passar det, säger Jaco och framhåller att deras alkoglass bara säljs av dem själva, inte ute i vanliga mataffärer.

Dessutom gör Neerings det mycket tydligt att det inte är en vanlig glass.

– Vi har hög prissättning på den och den till och med heter 18+, för att markera att den är för vuxna och vi håller oss väldigt strikt till det. Men lagen hindrar faktiskt inte att man säljer till yngre egentligen, och det är ju otroligt konstigt, säger Jaco som tror att lagen kommer att ändras.

– Jag följer utvecklingen noga.

Elfte säsongen

Det är elfte säsongen familjen Neerings nu gör i Grythyttan. När de kom till byn var de inte bara nya där utan i hela landet: de flyttade till Sverige sommaren 2004 från Nederländerna. Den 25 maj 2005 öppnade de företaget.

Att det var just ett glass- och chokladföretag de skulle dra i gång hade de bestämt innan de flyttade och över huvud taget var de väldigt målinriktade i sin nysatsning. Tiden från flytten till företagsstarten utnyttjades väl:

– Vi kunde inte ett ord svenska när vi flyttade hit. Vi tog tre månaders semester för att inreda huset och lära oss svenska, komma in i samhället och hitta vad vi skulle göra.

Svenska på tre månader – det var snabba ryck!

– Varför inte? Svenska och holländska ligger rätt så nära, särskilt när man läser. I början blev det engelska naturligtvis och det gick bra, tills vi upptäckte att alla svenskar vi kände slutade prata engelska med oss. Det var som att de tänkt att ”nu går vi över till svenska”. Men vi bad också folk att prata svenska. När vi hade hantverkare hos oss bad vi dem att bara prata engelska om det var någon väldigt viktig detalj vi inte förstod annars!

Byggde nätverk

Jaco hade också en annan metod för att snabba på inträdet i det svenska samhället.

– Jag gick på varenda företagsmöte och frukostmöte bara för att lyssna.

Så skapade han både språkträning och nätverk och lärde sig mer om trakten dit de kommit. Någon kulturchock i mötet med den lilla byn blev det dock inte: visserligen flyttade de från storstaden Amsterdam, men både Corrie och Jaco har bott i byar i sitt hemland.

Att emigrera hade de planerat länge, men första planen var faktiskt en flytt till Kanada. De kollade läget där också:

– Det var trevligt, fint – men nej, det var inte vad vi letade efter, säger Jaco.

Impulsen som drog i gång det som i stället blev en flytt till Sverige och Grythyttan var att en kund kom in i affären de drev i Holland och berättade om svenska produkter.

– Vi blev nyfikna, tog semester och åkte hit och fastnade.

Han tycker han ser fler skillnader nu än i början mellan Sverige och det förra hemlandet, men tycker att skillnaderna går åt det positiva hållet.

Och att driva företag i Sverige är inte ”värre” än i Holland:

– Krångel och byråkrati är detsamma. Det spelar ingen roll var man är – det finns regler överallt.

Jaco är till och med aktiv i två företag på orten: förutom glass- och chokladföretaget är han också delägare i Cornelis, mat- och nöjesstället tvärs över torget från glassbutiken sett.

Familjeföretaget kräver mycket arbete, men det ger resultat: firman växer. Det framgår när Jaco får frågan om framtidsplaner.

– Först måste vi hitta en lokal, för att bygga ut. Vi har mer efterfrågan än vi kan producera, så vi letar efter en ny lokal i Grythyttan. Vi letar runt! säger han, men berättar också att de inte tänker stressa fram någon lösning: storstadspulsen har de lämnat bakom sig.

– Vi tar det som det kommer. Man har kanske mer tålamod nu än i början. Som holländare är man väldigt driven och vill att det ska gå fort framåt. Här måste jag ingenting!

Att drivkraften och entreprenörsandan är stark står ändå klart och Jaco har en sund och positiv filosofi kring arbetslivet:

– Alla måste ju jobba för att leva, och då tycker jag man ska göra det på ett så roligt sätt som möjligt!