2016-07-29 06:00

2016-07-29 18:31

Bra kommers på logen

FILIPSTAD: Filibjurloppis lockade många fyndsugna

Det blev trångt mellan långborden när fyndsugna vällde in på torsdagens Filibjurloppis på Munkeberg.

– 60? Kan vi säga 50?

Arne Schoene från Tyskland gör ett semesterfynd i Filipstad. Han håller i en gammal kaffekvarn och försäljaren går med ett leende med på att en 50-lapp jämnt får duga.

Arne och familjen är ofta i Sverige och att gå på loppis här är ett nöje som inte har någon riktig motsvarighet på hemmaplan, avslöjar han.

– Det är inte riktigt som i Sverige. I Tyskland är det mer antikmarknad och allt är dyrare. Där har man ofta bara riktigt gamla grejer. I Sverige är det mer blandat.

Att pruta hör till, men vid ett bord i andra änden av lokalen har en annorlunda diskussion om priset uppstått.

– Han tycker att det är för lite! säger Marianne Andersson som försöker sälja en jacka till Hazim Hakmi för ett ensiffrigt belopp.

Men överens blir de och jackan åker ner i en påse, och både säljare och köpare är nöjda.

Stämningen är överlag glad. Bara när en ljudlig krasch av tappat porslin hörs blir det tvärtyst i lokalen, men det varar inte länge. Den situationen reds också ut och snart är snacket i gång igen, och pengar och prylar byter åter ägare kors och tvärs.

Det är handbroderade lakan här, porslinsbyttor där, barnkläder och leksaker i ett hörn och i ett annat begagnade dvd-filmer och julpynt.

Eivor Lundström lockar med såväl smycken som porslin och mässingsljusstakar där hon sitt vid sitt försäljningsbord och trivs.

– Det är kul! Man träffar olika folk och de har mycket grejer hemma – men de vill ha mer.

– 60? Kan vi säga 50?

Arne Schoene från Tyskland gör ett semesterfynd i Filipstad. Han håller i en gammal kaffekvarn och försäljaren går med ett leende med på att en 50-lapp jämnt får duga.

Arne och familjen är ofta i Sverige och att gå på loppis här är ett nöje som inte har någon riktig motsvarighet på hemmaplan, avslöjar han.

– Det är inte riktigt som i Sverige. I Tyskland är det mer antikmarknad och allt är dyrare. Där har man ofta bara riktigt gamla grejer. I Sverige är det mer blandat.

Att pruta hör till, men vid ett bord i andra änden av lokalen har en annorlunda diskussion om priset uppstått.

– Han tycker att det är för lite! säger Marianne Andersson som försöker sälja en jacka till Hazim Hakmi för ett ensiffrigt belopp.

Men överens blir de och jackan åker ner i en påse, och både säljare och köpare är nöjda.

Stämningen är överlag glad. Bara när en ljudlig krasch av tappat porslin hörs blir det tvärtyst i lokalen, men det varar inte länge. Den situationen reds också ut och snart är snacket i gång igen, och pengar och prylar byter åter ägare kors och tvärs.

Det är handbroderade lakan här, porslinsbyttor där, barnkläder och leksaker i ett hörn och i ett annat begagnade dvd-filmer och julpynt.

Eivor Lundström lockar med såväl smycken som porslin och mässingsljusstakar där hon sitt vid sitt försäljningsbord och trivs.

– Det är kul! Man träffar olika folk och de har mycket grejer hemma – men de vill ha mer.