2016-07-11 15:10

2016-07-11 15:10

Hon är årets gåsbôring

GÅSBORN: Silversmeden som är guld värd

Britt Aronsson fick i helgen utmärkelsen som är den finaste en gåsbôring kan få – den åtråvärda titeln Årets gåsbôring.
– Det är en ära, säger en stolt pristagare.

Priset består inte i vare sig en stor summa pengar eller någon stor bankett, men väl stor ära och en grillkväll i byn. Britt Aronsson är både glad och stolt.

– Jag fick ett väldigt fint diplom, det var Gunilla Hammar som är duktig på att måla akvarell som har gjort det och hon har målat skedar, ringar och annat med anknytning till min profession, säger silversmeden Britt.

Arbetsmyra

En fin motivering fick hon också, där det framhålls att hon är en riktig arbetsmyra som värnar om det kulturella och dessutom har satt Gåsborn på Sverigekartan. Det sistnämnda kan exempelvis syfta på att hon var med på en stor och prestigefylld utställning förra året på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.

Då hade hon gjort ett mycket speciellt smycke i guld. Själv fick hon vid lördagens ceremoni ett helt annat sorts ”smycke”:

– De hade knåpat ihop ett väldigt vackert halsband av ståltråd med pepparkaksformar, en tesil och någon konstig sked. Jag tror att de tycker jag skulle göra något av det, men det är väl fint som det är! säger Britt och ler.

Hon är dock själv känd för att utifrån de mest skilda ”råvaror”, såsom gamla silvergafflar och kaffeskedar, kopparplåt och trädgrenar, kunna skapa såväl smycken som skulpturer. Så vem vet – kanske blir det där halsbandet eller delar av det någon helt annat ändå om ett tag.

18 år i byn

Man behöver inte vara född i Gåsborn för att kunna föräras titeln Årets gåsbôring. Britt Aronsson är för sin del född i Rämshyttan utanför Ludvika.

– När jag var liten flyttade vi; pappa var stins och vi flyttade till Loka station. Men både mina föräldrar är värmlänningar och jag har rötter i både Rämmen och Älvsbacka, berättar hon.

Hon är dock ingen färsking i bygden, precis:

– Jag har bott här i 18 år. Jag trivs bra här, med naturen och människorna. Vi har trevliga sommargäster och de ordinarie som bor här är också bra. Det känns också som att jag återkopplar här till min uppväxt i Loka, det är ganska likt och så är det lugnt och fint.

Britt har sin smyckesverkstad hemma på gården och visst hittar kunderna ut till henne, trots att hon knappt bor i centrum ens med Gåsbornsmått mätt. Hon gör även vissa turer ut med sina smycken. Närmast blir det en ganska kort resa över skogen:

– Den 23 juli ska jag till Grythyttan och vara med på en hantverksmarknad på torget.

Blixtar och dunder

När FT ringer jobbar Britt i sin verkstad och håller på med en bröllopsring. Så även om hon på ett sätt snabbt var tillbaka i vardagen direkt efter helgens festligheter, är det ändå lite guldkant på det hela.

Och inramningen i lördags kväll var förresten också den något utöver det vanliga.

– Vilket åskväder det var – vid fyra-femtiden kom hagelskurar och åska och åskan slog ned precis här runt vårt hus. Sen blev det uppehåll, men det var ju en grandios inledning på det hela – väldigt pampigt!

Priset består inte i vare sig en stor summa pengar eller någon stor bankett, men väl stor ära och en grillkväll i byn. Britt Aronsson är både glad och stolt.

– Jag fick ett väldigt fint diplom, det var Gunilla Hammar som är duktig på att måla akvarell som har gjort det och hon har målat skedar, ringar och annat med anknytning till min profession, säger silversmeden Britt.

Arbetsmyra

En fin motivering fick hon också, där det framhålls att hon är en riktig arbetsmyra som värnar om det kulturella och dessutom har satt Gåsborn på Sverigekartan. Det sistnämnda kan exempelvis syfta på att hon var med på en stor och prestigefylld utställning förra året på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.

Då hade hon gjort ett mycket speciellt smycke i guld. Själv fick hon vid lördagens ceremoni ett helt annat sorts ”smycke”:

– De hade knåpat ihop ett väldigt vackert halsband av ståltråd med pepparkaksformar, en tesil och någon konstig sked. Jag tror att de tycker jag skulle göra något av det, men det är väl fint som det är! säger Britt och ler.

Hon är dock själv känd för att utifrån de mest skilda ”råvaror”, såsom gamla silvergafflar och kaffeskedar, kopparplåt och trädgrenar, kunna skapa såväl smycken som skulpturer. Så vem vet – kanske blir det där halsbandet eller delar av det någon helt annat ändå om ett tag.

18 år i byn

Man behöver inte vara född i Gåsborn för att kunna föräras titeln Årets gåsbôring. Britt Aronsson är för sin del född i Rämshyttan utanför Ludvika.

– När jag var liten flyttade vi; pappa var stins och vi flyttade till Loka station. Men både mina föräldrar är värmlänningar och jag har rötter i både Rämmen och Älvsbacka, berättar hon.

Hon är dock ingen färsking i bygden, precis:

– Jag har bott här i 18 år. Jag trivs bra här, med naturen och människorna. Vi har trevliga sommargäster och de ordinarie som bor här är också bra. Det känns också som att jag återkopplar här till min uppväxt i Loka, det är ganska likt och så är det lugnt och fint.

Britt har sin smyckesverkstad hemma på gården och visst hittar kunderna ut till henne, trots att hon knappt bor i centrum ens med Gåsbornsmått mätt. Hon gör även vissa turer ut med sina smycken. Närmast blir det en ganska kort resa över skogen:

– Den 23 juli ska jag till Grythyttan och vara med på en hantverksmarknad på torget.

Blixtar och dunder

När FT ringer jobbar Britt i sin verkstad och håller på med en bröllopsring. Så även om hon på ett sätt snabbt var tillbaka i vardagen direkt efter helgens festligheter, är det ändå lite guldkant på det hela.

Och inramningen i lördags kväll var förresten också den något utöver det vanliga.

– Vilket åskväder det var – vid fyra-femtiden kom hagelskurar och åska och åskan slog ned precis här runt vårt hus. Sen blev det uppehåll, men det var ju en grandios inledning på det hela – väldigt pampigt!