2016-07-06 06:00

2016-07-06 06:00

Uppstickaren som blev förebild

LESJÖFORS: På Lesjöfors Museum bland folkhemsnostalgi, brukskultur och Bandybaronens inflytande

I den gamla bandymetropolen Lesjöfors var ishockey förbjudet. Det hade brukspatronen Gerard ”Bandybaronen” De Geer sett till. När bruket nu är omgjort till museum är allt tillåtet och det finns något för alla.
– Barn tycker att det är roligt att de får ta och känna på allt. Vuxna brukar ofta säga ”Det där hade vi hemma” när de går runt här, säger Larseric Vänerlöf, museets grundare.

När Lesjöfors AB gick i konkurs 1985 blev det ett dråpslag för bygden. Bildkonstnären Larseric Vänerlöf hade flyttat hit från Stockholm i samma veva. Han fängslades av alla berättelser från det lilla brukssamhället. Berättelser som riskerade att försvinna när det avfolkades. Det var då han kom på idén att göra ett museum av de tomma verkstadslokalerna.

– Jag ville ta ett helhetsgrepp, skapa ett museum som inte bara visade Lesjöfors historia utan samtidigt skildrar hela Sveriges utveckling från Per Albin Hanssons folkhemstal 1928 fram till nutid, säger Larseric Vänerlöf.

Skrot och fragment

Han fick gehör för sin idé hos Filipstads kommun och blev projektledare för detta.

– Så jag köpte mig en lastbil och åkte runt bland ödehus, lador och nedlagda lokaler och samlade grejer, skrot och fragment av mänskligt liv under ett helt år, berättar han.

Allt han samlade in skulle in på det framtida museet i gjuterihallen på nedlagda Lesjöfors AB. Men museiplanerna sågs inte med blida ögon till en början.

– Det var många som var motståndare till ett museum. Någon sa till exempel att han ”aldrig skulle sätta sin fot i verkstan igen där han jobbat i 50 år, då skulle han börja gråta”, berättar Larseric Vänerlöf.

Stödtrupp

Men när motståndet var som starkast hände något.

– Då slöt det upp en massa pensionerade arbetare och tjänstemän från bruket och de blev min stödtrupp. Genom att de stödde mig öppnades en massa dörrar och gav legitimitet till hela projektet. Det gjorde också att de som varit de mest högljudda kritikerna blev till de största tillskyndarna.

Kulturföreningen Rikoschetten bildades för att driva museet. Föreningen fick hjälp av 8 beredskapsarbetare för att ställa i ordning museet och skapa utställningshallar i de över 700 kvadratmeter som en gång var ett gjuteri. 1990 invigdes Lesjöfors museum.

– Då var vi väldigt ovanliga som museum eftersom besökarna fick sitta i utställningsmöblerna och fick ta och känna på alla museiföremål. Det var något nytt då. Det finns knappast ett länsmuseum som inte varit här. Just att få ha varit inspirationskälla till andra museer är väldigt roligt, säger han.

Tidstypisk bostad

Resultatet är ett museum med iögonfallande intryck och nostalgi. Här kan man bland annat gå in i en bostad från 1930 komplett med hemtrevligt kök med bonader och tidstypiska köksluckor och köksattiraljer för att sedan gå in i vardagsrummet och sätta sig och lyssna på klassiska radioutsändningar.

Safariinspirerat

I Lesjöfors tillverkades över 800 olika produkter däribland fjädrar och linor. En del av tillverkningen får man se prov på när man går in i verkstadsdelen. Utställningarna på museet känns ofta som konstinstallationer. I taket hänger bandyprofilen Gösta ”Staffa” Bergström.

– Det är en direkt avgjutning av hans ansikte. Jag har flera ansiktsavgjutningar av Lesjöforsprofiler här. Men inte så många som jag velat, eftersom många tyckte det var obehagligt att bli avbildade i gips. Det innebar att ansiktet täcktes och de fick andas i ett sugrör, berättar Larseric Vänerlöf.

På museet finns också brukspatronen Gerard ”Bandybaronen” De Geers safariinspirerade kontor. Hur var det då med hans inställning till ishockey?

– Han förbjöd ishockey i Lesjöfors. Sportaffären här sålde ishockeyklubbor i smyg i källaren efter stängningsdags, berättar Larseric Vänerlöf.

När Lesjöfors AB gick i konkurs 1985 blev det ett dråpslag för bygden. Bildkonstnären Larseric Vänerlöf hade flyttat hit från Stockholm i samma veva. Han fängslades av alla berättelser från det lilla brukssamhället. Berättelser som riskerade att försvinna när det avfolkades. Det var då han kom på idén att göra ett museum av de tomma verkstadslokalerna.

– Jag ville ta ett helhetsgrepp, skapa ett museum som inte bara visade Lesjöfors historia utan samtidigt skildrar hela Sveriges utveckling från Per Albin Hanssons folkhemstal 1928 fram till nutid, säger Larseric Vänerlöf.

Skrot och fragment

Han fick gehör för sin idé hos Filipstads kommun och blev projektledare för detta.

– Så jag köpte mig en lastbil och åkte runt bland ödehus, lador och nedlagda lokaler och samlade grejer, skrot och fragment av mänskligt liv under ett helt år, berättar han.

Allt han samlade in skulle in på det framtida museet i gjuterihallen på nedlagda Lesjöfors AB. Men museiplanerna sågs inte med blida ögon till en början.

– Det var många som var motståndare till ett museum. Någon sa till exempel att han ”aldrig skulle sätta sin fot i verkstan igen där han jobbat i 50 år, då skulle han börja gråta”, berättar Larseric Vänerlöf.

Stödtrupp

Men när motståndet var som starkast hände något.

– Då slöt det upp en massa pensionerade arbetare och tjänstemän från bruket och de blev min stödtrupp. Genom att de stödde mig öppnades en massa dörrar och gav legitimitet till hela projektet. Det gjorde också att de som varit de mest högljudda kritikerna blev till de största tillskyndarna.

Kulturföreningen Rikoschetten bildades för att driva museet. Föreningen fick hjälp av 8 beredskapsarbetare för att ställa i ordning museet och skapa utställningshallar i de över 700 kvadratmeter som en gång var ett gjuteri. 1990 invigdes Lesjöfors museum.

– Då var vi väldigt ovanliga som museum eftersom besökarna fick sitta i utställningsmöblerna och fick ta och känna på alla museiföremål. Det var något nytt då. Det finns knappast ett länsmuseum som inte varit här. Just att få ha varit inspirationskälla till andra museer är väldigt roligt, säger han.

Tidstypisk bostad

Resultatet är ett museum med iögonfallande intryck och nostalgi. Här kan man bland annat gå in i en bostad från 1930 komplett med hemtrevligt kök med bonader och tidstypiska köksluckor och köksattiraljer för att sedan gå in i vardagsrummet och sätta sig och lyssna på klassiska radioutsändningar.

Safariinspirerat

I Lesjöfors tillverkades över 800 olika produkter däribland fjädrar och linor. En del av tillverkningen får man se prov på när man går in i verkstadsdelen. Utställningarna på museet känns ofta som konstinstallationer. I taket hänger bandyprofilen Gösta ”Staffa” Bergström.

– Det är en direkt avgjutning av hans ansikte. Jag har flera ansiktsavgjutningar av Lesjöforsprofiler här. Men inte så många som jag velat, eftersom många tyckte det var obehagligt att bli avbildade i gips. Det innebar att ansiktet täcktes och de fick andas i ett sugrör, berättar Larseric Vänerlöf.

På museet finns också brukspatronen Gerard ”Bandybaronen” De Geers safariinspirerade kontor. Hur var det då med hans inställning till ishockey?

– Han förbjöd ishockey i Lesjöfors. Sportaffären här sålde ishockeyklubbor i smyg i källaren efter stängningsdags, berättar Larseric Vänerlöf.

Lesjöfors museum

Invigdes 1990 och har en yta på över 700 kvadratmeter.

Består av utställningarna; Hemmet, Skolan och Skogen, samt Verkstaden, Torget och Kapellet och Gjutugnen, samt fotoutställning med bilder av fotografen Kjell Kvarnström som var anställd av Lesjöfors AB.

Museet har fått flera utmärkelser däribland har det representerat Sverige i tävlingen ”Årets museum i Europa”.

Här finns över 10 000 föremål. Det finns även 15000 -20000 fotonegativ. En stor del av dem är inskannade och är planerade att läggas i en databas.

Trollstigen intill Lesjöfors museum är en vandringsled på 3 kilometer. Här finns bland annat tomtar och troll skapade i trä och sten av konstnären Lasse Kaipiainen

Mer information finns på museets hemsida