2016-06-27 11:19

2016-06-27 11:19

Ernst mindes kaoset

SAXÅ: I dag är kammarmusikfestivalen en stark tradition, men början var lite skakig

Från kaos till tradition.
Den festivalresan beskrev Ernst Kirchsteiger när han invigningstalade på Saxå kammarmusikfestival i söndags kväll.

Med Schubert och Dvoràk, sommarkväll och knott, inspirerat invigningstal av Ernst Kirchsteiger och en förväntan i luften, så invigdes Saxå kammarmusiks 31:a årgång på söndagskvällen.

Ernst Kirchsteiger var årets invigningstalare och det var en annan roll det än den han hade när han var med om första festivalen, 1986. Då arbetade han i golfrestaurangen på Saxå golfbana och satt barnvakt åt konstnärlige ledaren Peter Erikssons barn.

Barnvaktandet verkar ha gått bra men Ernst avslöjade så här 30 år efteråt att själva festivalen var ganska rörig i starten.

– Det var lite kaos! Det var fullt av musiker och operasångare som alla skulle duscha, leva och bo och det var lite ont om duschar här på den tiden. Vi såg ett och annat mörkt ögonkast, så vi sa att det här blir nog bara två somrar eller så. Men ur kaos kan skönhet uppstå och ordning!

Ernst Kirchsteiger påminde också om hur många människor – gissningsvis tusentals – som sedan starten fått uppleva musiken tack vare festivalen och få med sig gedigna upplevelser, som varar länge.

”Stadig” musik

– Idag finns så mycket musik som kommer och går, någon blir miljonär på ingenting och musiken har blivit slit och släng. Gud välsigne då den här musiken som står stabilt. Den här musiken lyfter en, säger han och påminner om hur musiken har både riktning inåt och utåt.

Nyss hemkommen från en resa till Toscana drog Ernst paralleller mellan Carl Jan och renässans-profilen Niccolò Machiavelli. Båda kännetecknas av stora visioner och Ernst avslöjade också från sina tidiga år på Saxå att det fanns fler likheter:

– Festerna här på Saxå var så storståtliga att jag tror att Machiavelli hade känt igen sig. Här var fantasteri på hög nivå.

Långa traditioner

Carl Jan passade för sin del på att berätta, i sitt välkomsttal, om värmländska bruk, kultur och tidigt internationellt utbyte inom både industri och kultur.

– Här på Saxå tittar ni ut över ett industrilandskap där man gjort nitarna till Eiffeltornet! sa han och kom förresten också han in på intrycken som musiken ger och därtill vikten av att på olika sätt kunna ta till sig kunskap.

Själv är han ett utmärkt exempel på vad öronen och ett öppet sinne kan ge för en som fötts med ett i och för sig vanligt hinder:

– Dyslektiker, det är ju ett jättebra ord för en som inte kan läsa, sa Carl Jan med ironi i rösten, men den tonen byttes mot värme när han berättade om hur hans föräldrar hjälpte honom att övervinna läshindret:

– Då får han väl ta in det via öronen i stället sa de. Mamma läste och pappa spelade för mig.

Musiken igång

Så fördes både kunskaper och intresse för musik vidare och genom att öppna sitt hem, herrgården, som konsertlokal bidrar han i högsta grad till att än fler håller musiken i gång.

I söndags fick publiken uppleva hur rutinerade festivalmusikerna NIls-Erik Sparf, Christina Högman, Anette Widstrand Lavotha, Peter Eriksson, Elemér Lavotha och Mats Jansson tog sig an en rik blandning av Schubert, Svendsen, Schindler-Mahler, Sjostakovitj och Dvorak.

Toppklass som vanligt – och det är inte slut än: festivalen fortsätter nu i Filipstad, Saxån och Grythyttan med konserter hela veckan lång.

Med Schubert och Dvoràk, sommarkväll och knott, inspirerat invigningstal av Ernst Kirchsteiger och en förväntan i luften, så invigdes Saxå kammarmusiks 31:a årgång på söndagskvällen.

Ernst Kirchsteiger var årets invigningstalare och det var en annan roll det än den han hade när han var med om första festivalen, 1986. Då arbetade han i golfrestaurangen på Saxå golfbana och satt barnvakt åt konstnärlige ledaren Peter Erikssons barn.

Barnvaktandet verkar ha gått bra men Ernst avslöjade så här 30 år efteråt att själva festivalen var ganska rörig i starten.

– Det var lite kaos! Det var fullt av musiker och operasångare som alla skulle duscha, leva och bo och det var lite ont om duschar här på den tiden. Vi såg ett och annat mörkt ögonkast, så vi sa att det här blir nog bara två somrar eller så. Men ur kaos kan skönhet uppstå och ordning!

Ernst Kirchsteiger påminde också om hur många människor – gissningsvis tusentals – som sedan starten fått uppleva musiken tack vare festivalen och få med sig gedigna upplevelser, som varar länge.

”Stadig” musik

– Idag finns så mycket musik som kommer och går, någon blir miljonär på ingenting och musiken har blivit slit och släng. Gud välsigne då den här musiken som står stabilt. Den här musiken lyfter en, säger han och påminner om hur musiken har både riktning inåt och utåt.

Nyss hemkommen från en resa till Toscana drog Ernst paralleller mellan Carl Jan och renässans-profilen Niccolò Machiavelli. Båda kännetecknas av stora visioner och Ernst avslöjade också från sina tidiga år på Saxå att det fanns fler likheter:

– Festerna här på Saxå var så storståtliga att jag tror att Machiavelli hade känt igen sig. Här var fantasteri på hög nivå.

Långa traditioner

Carl Jan passade för sin del på att berätta, i sitt välkomsttal, om värmländska bruk, kultur och tidigt internationellt utbyte inom både industri och kultur.

– Här på Saxå tittar ni ut över ett industrilandskap där man gjort nitarna till Eiffeltornet! sa han och kom förresten också han in på intrycken som musiken ger och därtill vikten av att på olika sätt kunna ta till sig kunskap.

Själv är han ett utmärkt exempel på vad öronen och ett öppet sinne kan ge för en som fötts med ett i och för sig vanligt hinder:

– Dyslektiker, det är ju ett jättebra ord för en som inte kan läsa, sa Carl Jan med ironi i rösten, men den tonen byttes mot värme när han berättade om hur hans föräldrar hjälpte honom att övervinna läshindret:

– Då får han väl ta in det via öronen i stället sa de. Mamma läste och pappa spelade för mig.

Musiken igång

Så fördes både kunskaper och intresse för musik vidare och genom att öppna sitt hem, herrgården, som konsertlokal bidrar han i högsta grad till att än fler håller musiken i gång.

I söndags fick publiken uppleva hur rutinerade festivalmusikerna NIls-Erik Sparf, Christina Högman, Anette Widstrand Lavotha, Peter Eriksson, Elemér Lavotha och Mats Jansson tog sig an en rik blandning av Schubert, Svendsen, Schindler-Mahler, Sjostakovitj och Dvorak.

Toppklass som vanligt – och det är inte slut än: festivalen fortsätter nu i Filipstad, Saxån och Grythyttan med konserter hela veckan lång.