2016-06-20 12:44

2016-06-20 16:05

Varg dödade tolv får

RÄMMEN: "Att gå och leta och det enda man vet är att man hittar döda djur överallt det är bittert"

Nästan på dagen ett år efter att en varg dödat 32 av William Dicksons får hände det igen – denna gång var det tolv av hans djur som fick sätta livet till.
Om William får någon ersättning för de döda fåren är oklart då hagen, som är på en halvö, inte var inhägnad mot vattnet.

William Dickson förstod att allt inte stod rätt till då han såg att fåren samlats intill vägen som leder över till den halvö, cirka 100 meter från sitt hem i Rämmen, där han låter dem beta.

– Jag gick ut på ön för jag brukar titta till dem varje dag och då stod alla fåren vid staketet, normalt brukar de vilja gå och äta gräs eller ligga i gräset.

”Känns bittert”

När William gick närmre såg han vargen som kvickt stack åt sidan och försvann.

Fåren som överlevt attacken ledde han till en annan hage. Sedan återstod bara det betungande uppdraget att leta reda på alla djuren som angripits på den 17 hektar stora halvön.

– Att gå och leta och det enda man vet är att man hittar döda djur överallt det är bittert.

Detta inträffade söndagen den 5 juni. Nästan ett år tidigare, den 6 juni, hade samma mardröm utspelats, men i stället för 12 får som dödats denna gång blev vargens byte då 32 får.

– Det var obehagligt att det blev just så, den 5 och 6 juni. Fåren hade bara varit ute på ön i tre dagar, förra året hade de varit där i två.

Efter attacken ifjol fick William beskedet av länsstyrelsen att om han inte hängande in mot sjön skulle han inte få någon mer ersättning om en ny vargattack skedde. Och nu, när det alltså har skett igen, vet William således inte hur det blir med kompensationen för de döda djuren.

– Vi får se hur det blir. Länsstyrelsens vargskadekille tror att vargen simmat ut till ön. Tydligen har det hänt förr att vargar simmat flera hundra meter, säger William som ser vissa svårigheter med att behöva inhägna hela halvön.

– Kan du tänka dig vad tokigt – det är alltså en halvö, eller ett näs, och då ska man alltså hägna in för sommargästerna som har sina roddbåtar där vid sjön.

Tidigare angrepp

Första gången som William var med om en vargattack var 1997. Då betade fåren innan för ett elstängsel. Vargen hade dock lyckats hoppa in i hagen och skrämt fåren på flykten. William återfann flocken hos en granne cirka fem kilometer därifrån.

– De hade flyttat in på hans tomt, de låg där runt huset. Efter det har det inträffat i omgångar.

William berättar att händelser som dessa skapar en inneboende nervositet och oro för sina djur.

– Får är smarta djur. Man brukar ju säga fårskallar, men de är faktiskt de smartaste husdjuren vi har. Dels följer de efter sin herde så då lär man känna dem personligen också, skramlar man med hinken så kommer hela flocken. Att då gå och leta efter döda får överallt, det är inte roligt.

William Dickson förstod att allt inte stod rätt till då han såg att fåren samlats intill vägen som leder över till den halvö, cirka 100 meter från sitt hem i Rämmen, där han låter dem beta.

– Jag gick ut på ön för jag brukar titta till dem varje dag och då stod alla fåren vid staketet, normalt brukar de vilja gå och äta gräs eller ligga i gräset.

”Känns bittert”

När William gick närmre såg han vargen som kvickt stack åt sidan och försvann.

Fåren som överlevt attacken ledde han till en annan hage. Sedan återstod bara det betungande uppdraget att leta reda på alla djuren som angripits på den 17 hektar stora halvön.

– Att gå och leta och det enda man vet är att man hittar döda djur överallt det är bittert.

Detta inträffade söndagen den 5 juni. Nästan ett år tidigare, den 6 juni, hade samma mardröm utspelats, men i stället för 12 får som dödats denna gång blev vargens byte då 32 får.

– Det var obehagligt att det blev just så, den 5 och 6 juni. Fåren hade bara varit ute på ön i tre dagar, förra året hade de varit där i två.

Efter attacken ifjol fick William beskedet av länsstyrelsen att om han inte hängande in mot sjön skulle han inte få någon mer ersättning om en ny vargattack skedde. Och nu, när det alltså har skett igen, vet William således inte hur det blir med kompensationen för de döda djuren.

– Vi får se hur det blir. Länsstyrelsens vargskadekille tror att vargen simmat ut till ön. Tydligen har det hänt förr att vargar simmat flera hundra meter, säger William som ser vissa svårigheter med att behöva inhägna hela halvön.

– Kan du tänka dig vad tokigt – det är alltså en halvö, eller ett näs, och då ska man alltså hägna in för sommargästerna som har sina roddbåtar där vid sjön.

Tidigare angrepp

Första gången som William var med om en vargattack var 1997. Då betade fåren innan för ett elstängsel. Vargen hade dock lyckats hoppa in i hagen och skrämt fåren på flykten. William återfann flocken hos en granne cirka fem kilometer därifrån.

– De hade flyttat in på hans tomt, de låg där runt huset. Efter det har det inträffat i omgångar.

William berättar att händelser som dessa skapar en inneboende nervositet och oro för sina djur.

– Får är smarta djur. Man brukar ju säga fårskallar, men de är faktiskt de smartaste husdjuren vi har. Dels följer de efter sin herde så då lär man känna dem personligen också, skramlar man med hinken så kommer hela flocken. Att då gå och leta efter döda får överallt, det är inte roligt.