2016-05-30 10:56

2016-05-31 10:17

Finstämt på Gundedagen

MOTJÄRNSHYTTAN: Skickliga musiker fick stora applåder

Ljuvligt vackert och behagligt vemodigt – allt toppat med en stor dos glädje, var vad besökarna av Gundedagen fick serverat.
Hedrade att detta år få tolka den folkkäre kompositörens gedigna arv, var inga mindre än två Gunde Johansson-stipendiater.

Platserna runt borden som står uppdukade i det gamla järnvägsmagasinet fylls snabbt på av förväntansfulla besökare. I ena hörnet av det stora rummet med stenväggar, tyllgardiner och kristallkronor i det låga taket, håller musikerna på att stämma upp.

De som i år står för den musikaliska förtäringen är en unik konstellation – Sven Johansson och Donald Brokvist från Visans vingar, 2014 års Gunde Johansson-pristagare, ska tillsammans med Ingmar Bäckström, fjolårets stipendiat, framföra ett väl sammansatt program av Gundevisor och egenskrivet material. För att ytterligare förstärka framträdandet har de även hjälp av Ingela Bäckström, Ingmars fru.

Publiken applåderar ihärdigt när tonerna av dagens första visa, Helgdagskväll i timmerkojan, ebbat ut. Mellan andra sånger så som Jag väntar, och Sommarhambo som Gunde ska ha komponerat under sin tid som folkskolelärare, bjuds åhörarna på anekdoter och minnen från Gundes liv. Både Ingmar och Donald hade glädjen att få stifta bekantskap med mannen som minst sagt hade många strängar på sin lyra.

– Det är så härligt att få vara tillbaks här i Motjärnshyttan. Gunde känns så närvarande här, menar Ingmar och syftar till de år som dagens huvudrollsinnehavare bodde i bygden.

Ute står våren i full blom, det är liv och rörelse, men innanför magasinets svala väggar tycks tiden stå still. Visorna är lika starka nu som då och framförs med sådan respekt och trygghet att lugnet som infinner sig hos publiken skapar ett välbehövligt andrum.

– Nu blir det kaffe, nästa akt blir det lite mer fart i! lovar Donald.

Platserna runt borden som står uppdukade i det gamla järnvägsmagasinet fylls snabbt på av förväntansfulla besökare. I ena hörnet av det stora rummet med stenväggar, tyllgardiner och kristallkronor i det låga taket, håller musikerna på att stämma upp.

De som i år står för den musikaliska förtäringen är en unik konstellation – Sven Johansson och Donald Brokvist från Visans vingar, 2014 års Gunde Johansson-pristagare, ska tillsammans med Ingmar Bäckström, fjolårets stipendiat, framföra ett väl sammansatt program av Gundevisor och egenskrivet material. För att ytterligare förstärka framträdandet har de även hjälp av Ingela Bäckström, Ingmars fru.

Publiken applåderar ihärdigt när tonerna av dagens första visa, Helgdagskväll i timmerkojan, ebbat ut. Mellan andra sånger så som Jag väntar, och Sommarhambo som Gunde ska ha komponerat under sin tid som folkskolelärare, bjuds åhörarna på anekdoter och minnen från Gundes liv. Både Ingmar och Donald hade glädjen att få stifta bekantskap med mannen som minst sagt hade många strängar på sin lyra.

– Det är så härligt att få vara tillbaks här i Motjärnshyttan. Gunde känns så närvarande här, menar Ingmar och syftar till de år som dagens huvudrollsinnehavare bodde i bygden.

Ute står våren i full blom, det är liv och rörelse, men innanför magasinets svala väggar tycks tiden stå still. Visorna är lika starka nu som då och framförs med sådan respekt och trygghet att lugnet som infinner sig hos publiken skapar ett välbehövligt andrum.

– Nu blir det kaffe, nästa akt blir det lite mer fart i! lovar Donald.