2016-05-13 06:00

2016-05-13 06:00

Emma ser världen med nya ögon

FILIPSTAD: Hon gav sig ut på sitt livs äventyr – nu arbetar hon ihop pengar för nästa resa

Hon har kastat sig ut från flygplan, tampats med tjyvaktiga apor och dykt vid Australiens östkust.
Som den sportälskande person hon är, gillar 23-åriga Emma Dahlgren att utmana sig själv.
Beslutet att tacka nej till drömutbildningen för att i stället ge sig ut på sin livs resa är, enligt henne själv, det bästa hon gjort.

Med solen i ögongen och skinnjackan under armen kommer hon gåendes över Stora troget i Filipstad.

Majförmiddagen är ljuvligt varm – nästan så man inte kan tro det är sant.

– Det är fantastiskt att få komma hem och vara med om de bästa årstiderna, säger Emma, vinklar handflatorna mot skyn och ser sig lyckligt runt omkring.

Efter att ha varit på resande fot i fem månader satte hon fötterna på svensk mark igen för ungefär sex veckor sedan.

Tillsammans med två vänner, Maria Mittonen och Frida Ekman, gav sig Emma ut på en färd som inte bara fått henne att se och upptäcka magiska hörn av vår värld, utan även nya sidor hos sig själv.

– Det här är verkligen det bästa jag gjort i mitt liv, säger hon.

Allt började förra hösten – Emma och hennes resesällskap packade väskorna och for till Mellbourn i Australien.

– Tanken var att vi skulle jobba där för att tjäna lite extrapengar, men så var det någon som sa till oss – varför reser ni inte runt först och jobbar sen? Så det gjorde vi.

Kosan styrdes således mot staden Cairns vid Stillahavskusten.

– Efter två veckor där bussade vi ner längs hela östkusten, det tog en månad ungefär. Sedan kom vi till Sidney där vi firade nyår. Vi satt i en park alldeles intill Operahuset – det var verkligen once in a liftetime experience!

Blev imponerad

Nytt år och nya platser att utforska – resan fortsatte men planen ändrades än en gång.

– Vi bestämde att åka till Nya Zeeland i en månad. Det var väl inget som lockade mig så där jättemycket men efteråt kände jag – en månad, det var ju för lite! Nya Zeeland var helt fantastiskt, faktiskt nästan bättre än Australien. Bland annat besökte vi Hobbitton där Sagan om ringen-filmerna har spelats in.

Väl tillbaks i Australien tänkte tjejerna ta jobb på en farm, dock blev det inte så, i stället flög de till Indonesien.

– Det blev en semester från semestern kan man säga! Och vilket land! Det var helt fantastiskt men man tröttnade lite efter ett tag – det var mopeder och tuk-tuks överallt. Alla gick att pruta och muta, till och med polisen.

Veckorna i Asien tog Emma och vännerna till trafikfria Gilliön, Bali, Singapore, Malaysia och Kuala Lumpur där de bland annat checkade in på lyxhotell för 160 kronor per natt och besökte ett tempel.

– Det är vid sådana tillfällen som man märker väldigt stora skillnader – jag var klädd i shorts och en topp, innan vi gick in i templet var jag tvungen att ta på mig en slöja och täcka all hud.

Nästa – Thailand!

Vid sitt tempelbesök fick tjejerna även stifta bekantskap med tjyvaktiga apor.

– Det var så sjukt, de försökte ta allt. Jag hade en vattenflaska mellan knäna, den tog de.

Nästa stopp på resan blev sedan Thailand – platsen Emma beskriver som paradiset.

– Det var verkligen underbart, dit vill jag igen. Det är ett vackert land, sedan finns det mycket hemskt där också, all prostitution tillexempel.

Att se alla dessa platser som alla bjudit på nya upplevelser – inte minst i mötena med nya människor, har lett till en inre utveckling, berättar Emma. Hon har vågat utmana sina rädslor och försatt sig i situationer långt utanför sin bekvämlighetszon – tillexempel då hon vågade kasta sig ut från ett flygplan eller genomföra sitt allra första bungy jump-hopp på Nya Zeeland.

– Det var nära döden upplevelser! Men jag gjorde det! Jag tror att den här resan har gjort mig mer öppen för att prova på nya saker, mer öppensinnad överlag faktiskt. Alla borde prova på att göra något sådant här. Många har frågat mig hur jag har haft råd och kunnat resa runt som jag gjort, men det gäller bara att bestämma sig – jobba hårt och spara.

Medan Emma fortsätter att berätta om sina äventyr värmer solen ännu mer intensivt, Stora torget myllrar nu av aktivitet – några avnjuter en glass bredvid Nils Ferlin på sin bänk, ett par barn leker med en boll, andra sitter bara med näsorna vända mot värmen. Klockan börjar närma sig halv ett, om en halvtimme ska Emma börja sitt arbetspass för dagen.

– Jag jobbar som timvikarie inom hemtjänsten. Det är verkligen kontraster – jag har gått från att ha haft lördag hela veckan till att jobba jämt, säger hon.

Planen är att bygga upp en ny buffert för att resa till Australien igen – förhoppningsvis redan i sommar.

– Jag är ung just nu och har inget som direkt binder mig. I höstas fick jag tacka nej till tränarprogrammet i Örebro, men det ångrar jag absolut inte. Visst är det bra att börja plugga, det har jag tänkt också, men vad jag än pluggar till för yrke så kommer det vara något som jag ska jobba med väldigt länge sen. Det här är en perfekt tid att göra de här sakerna, för vem vet vad som händer när man blir äldre?

Att resa har minst sagt gett Emma mersmak – vetskapen att det finns så mycket mer att utforska kittlar hennes nyfikenhet. Dock är det en trygghet att veta att hennes familj och vänner finns kvar som ett ankare här i Filipstad.

– Jag har köpt en karta, det är som en trisslott – man skrapar liksom där man har varit. Där ser man att det är en väldigt liten del av världen jag sett, det finns mycket kvar att göra. Världen är stor.

Med solen i ögongen och skinnjackan under armen kommer hon gåendes över Stora troget i Filipstad.

Majförmiddagen är ljuvligt varm – nästan så man inte kan tro det är sant.

– Det är fantastiskt att få komma hem och vara med om de bästa årstiderna, säger Emma, vinklar handflatorna mot skyn och ser sig lyckligt runt omkring.

Efter att ha varit på resande fot i fem månader satte hon fötterna på svensk mark igen för ungefär sex veckor sedan.

Tillsammans med två vänner, Maria Mittonen och Frida Ekman, gav sig Emma ut på en färd som inte bara fått henne att se och upptäcka magiska hörn av vår värld, utan även nya sidor hos sig själv.

– Det här är verkligen det bästa jag gjort i mitt liv, säger hon.

Allt började förra hösten – Emma och hennes resesällskap packade väskorna och for till Mellbourn i Australien.

– Tanken var att vi skulle jobba där för att tjäna lite extrapengar, men så var det någon som sa till oss – varför reser ni inte runt först och jobbar sen? Så det gjorde vi.

Kosan styrdes således mot staden Cairns vid Stillahavskusten.

– Efter två veckor där bussade vi ner längs hela östkusten, det tog en månad ungefär. Sedan kom vi till Sidney där vi firade nyår. Vi satt i en park alldeles intill Operahuset – det var verkligen once in a liftetime experience!

Blev imponerad

Nytt år och nya platser att utforska – resan fortsatte men planen ändrades än en gång.

– Vi bestämde att åka till Nya Zeeland i en månad. Det var väl inget som lockade mig så där jättemycket men efteråt kände jag – en månad, det var ju för lite! Nya Zeeland var helt fantastiskt, faktiskt nästan bättre än Australien. Bland annat besökte vi Hobbitton där Sagan om ringen-filmerna har spelats in.

Väl tillbaks i Australien tänkte tjejerna ta jobb på en farm, dock blev det inte så, i stället flög de till Indonesien.

– Det blev en semester från semestern kan man säga! Och vilket land! Det var helt fantastiskt men man tröttnade lite efter ett tag – det var mopeder och tuk-tuks överallt. Alla gick att pruta och muta, till och med polisen.

Veckorna i Asien tog Emma och vännerna till trafikfria Gilliön, Bali, Singapore, Malaysia och Kuala Lumpur där de bland annat checkade in på lyxhotell för 160 kronor per natt och besökte ett tempel.

– Det är vid sådana tillfällen som man märker väldigt stora skillnader – jag var klädd i shorts och en topp, innan vi gick in i templet var jag tvungen att ta på mig en slöja och täcka all hud.

Nästa – Thailand!

Vid sitt tempelbesök fick tjejerna även stifta bekantskap med tjyvaktiga apor.

– Det var så sjukt, de försökte ta allt. Jag hade en vattenflaska mellan knäna, den tog de.

Nästa stopp på resan blev sedan Thailand – platsen Emma beskriver som paradiset.

– Det var verkligen underbart, dit vill jag igen. Det är ett vackert land, sedan finns det mycket hemskt där också, all prostitution tillexempel.

Att se alla dessa platser som alla bjudit på nya upplevelser – inte minst i mötena med nya människor, har lett till en inre utveckling, berättar Emma. Hon har vågat utmana sina rädslor och försatt sig i situationer långt utanför sin bekvämlighetszon – tillexempel då hon vågade kasta sig ut från ett flygplan eller genomföra sitt allra första bungy jump-hopp på Nya Zeeland.

– Det var nära döden upplevelser! Men jag gjorde det! Jag tror att den här resan har gjort mig mer öppen för att prova på nya saker, mer öppensinnad överlag faktiskt. Alla borde prova på att göra något sådant här. Många har frågat mig hur jag har haft råd och kunnat resa runt som jag gjort, men det gäller bara att bestämma sig – jobba hårt och spara.

Medan Emma fortsätter att berätta om sina äventyr värmer solen ännu mer intensivt, Stora torget myllrar nu av aktivitet – några avnjuter en glass bredvid Nils Ferlin på sin bänk, ett par barn leker med en boll, andra sitter bara med näsorna vända mot värmen. Klockan börjar närma sig halv ett, om en halvtimme ska Emma börja sitt arbetspass för dagen.

– Jag jobbar som timvikarie inom hemtjänsten. Det är verkligen kontraster – jag har gått från att ha haft lördag hela veckan till att jobba jämt, säger hon.

Planen är att bygga upp en ny buffert för att resa till Australien igen – förhoppningsvis redan i sommar.

– Jag är ung just nu och har inget som direkt binder mig. I höstas fick jag tacka nej till tränarprogrammet i Örebro, men det ångrar jag absolut inte. Visst är det bra att börja plugga, det har jag tänkt också, men vad jag än pluggar till för yrke så kommer det vara något som jag ska jobba med väldigt länge sen. Det här är en perfekt tid att göra de här sakerna, för vem vet vad som händer när man blir äldre?

Att resa har minst sagt gett Emma mersmak – vetskapen att det finns så mycket mer att utforska kittlar hennes nyfikenhet. Dock är det en trygghet att veta att hennes familj och vänner finns kvar som ett ankare här i Filipstad.

– Jag har köpt en karta, det är som en trisslott – man skrapar liksom där man har varit. Där ser man att det är en väldigt liten del av världen jag sett, det finns mycket kvar att göra. Världen är stor.