2016-04-30 06:00

2016-04-30 06:00

De går på skattjakt i fria naturen

FILIPSTAD: Resan är målet när upptäcktsfärden bär dem ut på nya äventyr

Den som söker han letar – men ibland är det viktigaste inte vad man hittar, utan vad man upplever på vägen till målet. Så kanske man kan sammanfatta friluftsaktiviteten geocaching, som går ut på att med hjälp av gps och fantasi hitta gömslen.
Nästa helg invaderas Filipstadsbygden på ett högst vänskapligt sätt, när geocachare från hela Sverige bjuds in till en skattjakt med uppemot hundra nya gömmor.

Målet med upptäcktsfärden är att hitta en liten plastburk. Det kan tyckas överraskande futtigt, med tanke på vilken kraft geocache-utövarna ibland måste lägga ner för att hitta fram till målet. Så är heller inte den stora poängen inte vad man faktiskt hittar, utan resan dit.

– Det är ett väldigt bra sätt att ta sig ut i naturen, säger Malin Lindqvist.

– Det gäller att lägga på ställen som man vill att folk ska besöka, säger Josefin Pettersson.

Det kan vara fina ställen i skogen, en slående utsikt eller ett smultronställe vid en sjö. Såväl djupa skogar som stadsmiljö förekommer.

Filipstad med omnejd är ganska väl försett med geocachar avslöjar Leif Kuhlin, som själv placerat ut ett stort antal av gömmorna i trakten.

– Det finns 25 stycken bara på Kalhyttan, berättar han och upplyser även om att man kan hitta 40 gömmor i Filipstads centrum,

Leif jämför geocaching med orientering och gillar kombinationen teknik, friluftsliv och att få chansen att upptäcka nya saker.

Än fler upptäcktsfärder ska det bli. Nästa lördag, den 7 maj, har trion ett event på gång för geocachare och inför detta har ungefär hundra nya gömmor placerats ut.

Filipstadsgänget står värdar för eventet och hoppas att de får bra gensvar.

– Vi hoppas att vi blir hundra deltagare, som kommer från mellersta Sverige, säger Leif.

Deltagarna ska samlas på Talludden på förmiddagen och få sina koordinater. De kan förbereda sig på att få jaga cacher i såväl Stjälpet som på Brattforsheden och att få uppleva såväl vacker natur som kulturhistoriskt intressanta platser.

Till vardags får den som geocachar ledtrådarna till var man ska börja leta på en hemsida (geocaching.com) och den finns även som app. Sedan tar man sin gps eller mobil och ger sig ut. Gps-koordinaterna ger en bra ledtråd, men för att hitta hela vägen till gömman får man lita till sin fantasi och klurighet. De kan vara gömda eller sitta på ett ställe som kräver lite jobb och ledtrådarna kan vara tvetydiga.

När man väl hittat gömslet och plastkapseln öppnar man den, vecklar ut logglistan som finns i den och skriver dit sitt namn och datum. Sedan lägger man tillbaka loggen, sätter på locket och lägger tillbaka kapseln i gömslet.

Alla tre vittnar om att den här aktiviteten är gravt vanebildande och att den dessutom kan utföras över hela Sverige och i många andra länder också.

– Det blir alltid omvägar om man ska någonstans, för man kommer på att det finns en cache man kan passa på att leta upp på vägen, säger Josefin Pettersson.

För Malin Lindqvist, som sedan tre år bor i Karlskoga, har geocachingen hjälpt henne att lära känna sin nya hembygd.

– Tack vare geocachingen har jag varit på platser i Karlskoga som de som bott där länge inte ens vet om, säger Malin.

Leif framhåller också att sporten är demokratisk:

– Det här passar för alla. Det finns jättelätta, som man kan köra rullstol till och hitta och så finns det sådana man måste ha klättringsutrustning för att komma åt.

Målet med upptäcktsfärden är att hitta en liten plastburk. Det kan tyckas överraskande futtigt, med tanke på vilken kraft geocache-utövarna ibland måste lägga ner för att hitta fram till målet. Så är heller inte den stora poängen inte vad man faktiskt hittar, utan resan dit.

– Det är ett väldigt bra sätt att ta sig ut i naturen, säger Malin Lindqvist.

– Det gäller att lägga på ställen som man vill att folk ska besöka, säger Josefin Pettersson.

Det kan vara fina ställen i skogen, en slående utsikt eller ett smultronställe vid en sjö. Såväl djupa skogar som stadsmiljö förekommer.

Filipstad med omnejd är ganska väl försett med geocachar avslöjar Leif Kuhlin, som själv placerat ut ett stort antal av gömmorna i trakten.

– Det finns 25 stycken bara på Kalhyttan, berättar han och upplyser även om att man kan hitta 40 gömmor i Filipstads centrum,

Leif jämför geocaching med orientering och gillar kombinationen teknik, friluftsliv och att få chansen att upptäcka nya saker.

Än fler upptäcktsfärder ska det bli. Nästa lördag, den 7 maj, har trion ett event på gång för geocachare och inför detta har ungefär hundra nya gömmor placerats ut.

Filipstadsgänget står värdar för eventet och hoppas att de får bra gensvar.

– Vi hoppas att vi blir hundra deltagare, som kommer från mellersta Sverige, säger Leif.

Deltagarna ska samlas på Talludden på förmiddagen och få sina koordinater. De kan förbereda sig på att få jaga cacher i såväl Stjälpet som på Brattforsheden och att få uppleva såväl vacker natur som kulturhistoriskt intressanta platser.

Till vardags får den som geocachar ledtrådarna till var man ska börja leta på en hemsida (geocaching.com) och den finns även som app. Sedan tar man sin gps eller mobil och ger sig ut. Gps-koordinaterna ger en bra ledtråd, men för att hitta hela vägen till gömman får man lita till sin fantasi och klurighet. De kan vara gömda eller sitta på ett ställe som kräver lite jobb och ledtrådarna kan vara tvetydiga.

När man väl hittat gömslet och plastkapseln öppnar man den, vecklar ut logglistan som finns i den och skriver dit sitt namn och datum. Sedan lägger man tillbaka loggen, sätter på locket och lägger tillbaka kapseln i gömslet.

Alla tre vittnar om att den här aktiviteten är gravt vanebildande och att den dessutom kan utföras över hela Sverige och i många andra länder också.

– Det blir alltid omvägar om man ska någonstans, för man kommer på att det finns en cache man kan passa på att leta upp på vägen, säger Josefin Pettersson.

För Malin Lindqvist, som sedan tre år bor i Karlskoga, har geocachingen hjälpt henne att lära känna sin nya hembygd.

– Tack vare geocachingen har jag varit på platser i Karlskoga som de som bott där länge inte ens vet om, säger Malin.

Leif framhåller också att sporten är demokratisk:

– Det här passar för alla. Det finns jättelätta, som man kan köra rullstol till och hitta och så finns det sådana man måste ha klättringsutrustning för att komma åt.