2016-04-19 06:00

2016-04-19 08:52

Vännerna byggde ramp

NORDMARK: Sune Dullum slipper sitta instängd

Skam den som ger sig. När väntetiden på en ramp riskerade bli lång, grep Sune Dullums arbetsgivare, grannen och svågern in.
– Det går som en dans, säger Sune och rullar ut på rampen som gör att han slipper bli fånge i sitt eget hem.

Sune Dullum hade oturen att få en infektion som ledde till att hans högra underben fick amputeras. Därför sitter han i rullstol – men han är fullt inställd på att han kommer att kunna gå igen.

Men under tiden, medan han läker och tränar, måste han använda rullstolen och därför behöver han en ramp för att komma in och ut ur villan hemma i Nordmark. När han ringde kommunen blev beskedet dock minst sagt nedslående.

– Det skulle ta tre månader att få en ramp, men om tre månader kan ju jag gå igen! säger han. Jag förstår att de har sina regler, men det måste ju vara fel på reglerna i så fall.

Han fick en blankett att lämna in sin ansökan på, men den ligger oifylld på köksbordet.

När det krånglade med stödet från samhället grep nämligen andra krafter in. Sunes arbetsgivare Svenska mineral ställde upp och betalade materialet och grannen Svante Gustavsson och svågern Torbjörn Nordvall stod redo att bygga – och som de byggde.

– Jag kom hem på torsdagen och på måndagen åkte jag på rampen. Det var mina tre månader det! Det tog ju snarare tre dagar ungefär, säger Sune belåtet.

– Jag har världens bästa granne och svåger. Och min chef Jesper Samuelsson är ju en otrolig människa. Det är nog inte så många arbetsgivare som skulle göra en sån här sak. Men de vill väl ha mig tillbaka! säger Sune.

Vad betyder rampen för dig?

– Att jag klarar mig själv och inte blir instängd i mitt eget hem. Nu är jag inte fången längre!

Rampen är stadigt byggd med lagom lutning, men också gjord så att den lätt ska gå att ta bort när den inte längre behövs.

Och det kan bli ganska snart, hoppas Sune Dullum.

– Om tre månader går jag här, kanske med hjälp av krycka. Det måste gå, det bara är så. Det får inte vara slut bara för att man mister ett underben.

Han är en aktiv person som är van att vara i rörelse och tänker inte byta personlighet bara för att han haft otur med benet. Däremot tycker han att kommunen nog borde byta ut ett och annat i sitt regelverk.

– De har regler och jag förstår att det inte är lätt för en handläggare, men tre månader är ju för lång tid att sitta instängd hemma. Det skulle bli krångligt när jag ska in till sjukhuset på återbesöken också, då skulle det blivit att två personer fått hjälpa till att bära mig ut. Nu rullar jag själv!

Sune Dullum hade oturen att få en infektion som ledde till att hans högra underben fick amputeras. Därför sitter han i rullstol – men han är fullt inställd på att han kommer att kunna gå igen.

Men under tiden, medan han läker och tränar, måste han använda rullstolen och därför behöver han en ramp för att komma in och ut ur villan hemma i Nordmark. När han ringde kommunen blev beskedet dock minst sagt nedslående.

– Det skulle ta tre månader att få en ramp, men om tre månader kan ju jag gå igen! säger han. Jag förstår att de har sina regler, men det måste ju vara fel på reglerna i så fall.

Han fick en blankett att lämna in sin ansökan på, men den ligger oifylld på köksbordet.

När det krånglade med stödet från samhället grep nämligen andra krafter in. Sunes arbetsgivare Svenska mineral ställde upp och betalade materialet och grannen Svante Gustavsson och svågern Torbjörn Nordvall stod redo att bygga – och som de byggde.

– Jag kom hem på torsdagen och på måndagen åkte jag på rampen. Det var mina tre månader det! Det tog ju snarare tre dagar ungefär, säger Sune belåtet.

– Jag har världens bästa granne och svåger. Och min chef Jesper Samuelsson är ju en otrolig människa. Det är nog inte så många arbetsgivare som skulle göra en sån här sak. Men de vill väl ha mig tillbaka! säger Sune.

Vad betyder rampen för dig?

– Att jag klarar mig själv och inte blir instängd i mitt eget hem. Nu är jag inte fången längre!

Rampen är stadigt byggd med lagom lutning, men också gjord så att den lätt ska gå att ta bort när den inte längre behövs.

Och det kan bli ganska snart, hoppas Sune Dullum.

– Om tre månader går jag här, kanske med hjälp av krycka. Det måste gå, det bara är så. Det får inte vara slut bara för att man mister ett underben.

Han är en aktiv person som är van att vara i rörelse och tänker inte byta personlighet bara för att han haft otur med benet. Däremot tycker han att kommunen nog borde byta ut ett och annat i sitt regelverk.

– De har regler och jag förstår att det inte är lätt för en handläggare, men tre månader är ju för lång tid att sitta instängd hemma. Det skulle bli krångligt när jag ska in till sjukhuset på återbesöken också, då skulle det blivit att två personer fått hjälpa till att bära mig ut. Nu rullar jag själv!