2016-04-07 06:00

2016-04-07 06:00

När två intressen möts

LÅNGBAN: Projekt ska leda till integration samt utveckling och bevarande av gruvbygd

Historia och framtid möts i Långban då Värmlands museum och Filipstads kommun gått in i ett gemensamt projekt.
Syftet är att underhålla kulturarvet och skapa liv i den gamla gruvbygden samtidigt som nya invånare integreras och får guidning i hur det svenska samhället är uppbyggt.

Hela projektet som nu börjat rulla igång vid Långbans gruvby är sprunget ur det så kallade Gruvuppdraget som syftar till bevarandet, underhållet och utvecklingen av befintliga gruvbygder i Bergslagen.

Uppdraget kommer från början från regeringen som ålagt Riksantikvarieämbetet att driva detta arbete. En del i projektet rör social hållbarhet, vilket Riksantikvarieämbetet funnit mycket lämpligt att försöka utveckla just här i Långban.

– Det här är faktiskt den enda platsen i landet som har det här uppdraget, berättar Susanne Berggren från Värmlands museum.

När hon ska beskriva arbetet som under sex månader, med chans till förlängning, ska drivas i Långban förklarar hon det som att två intressen möts – Värmlands museum vill driva kulturmiljön vidare och Filipstads kommun vill öppna dörren in till samhället för nya medborgare, allt inom ramen för det social hållbarhets-arbete som Riksantikvarieämbetet önskar bedriva.

– Filipstad är ju just nu i stort behov av att hitta vägar för att integrera nya invånare, museet som bedriver verksamheten här i Långban vill utveckla platsen som besökmål och förvalta både byggnader och utemiljö, förklarar Susanne.

Lära av varandra

Syftet är alltså att låta upp till mellan tio och tolv personer arbeta och hjälpa till med verksamheten i Långban. Här, i orten som betytt mycket för samhällsutvecklingen, vilar en tung historia som på sätt och vis kan fungera som guide i det svenska samhället, menar Susanne.

– Tanken är att hitta vägar in i samhället, det är en form av orientering kan man säga. Märker vi att man har lätt för att utföra en viss sak, måla tillexempel, ja då kanske man ska ha jobb direkt, annars kan man slussa vidare mot en utbildning. Men det handlar även om att göra något tillsammans och lära av varandra.

Susanne menar också att projektet för med sig många andra fördelar för nya invånare – till exempel god språkträning, bra jobbreferenser och inte minst att kunna vara en del av ett socialt sammanhang.

Från Eritrea

Dagen då FT hälsar på öser regnet ner från en grå aprilhimmel. Susanne guidar vägen till verkstaden där de andra som är involverade i projektet har samlats för förmiddagsfika. Runt bordet sitter Jim Frölander integrationskoordinator från Filipstads kommun, Mattias Libeck, byggnadsantikvarie på Värmlands museum, Jeroen Aarts, handledare, samt Kidane och Tesfagabr från Eritrea.

Detta är Kidanes och Tesfagabrs första vecka i Långban som de redan har lärt sig att uppskatta.

– Det är mycket bra här, tycker Kidane.

Hittills har de fått röja sly med röjsåg, en ny upplevelse för dem båda.

– Det var första gången vi gjorde det.

Allt arbete sker under ledning av Jeroen Aarts, som inte är helt främmande för FT-läsarna. För drygt ett år sedan hälsade undertecknad på hos Jeroen och hans sambo Olga van der Boomp som lämnat Belgien och Holland för att i stället bosätta sig på Torkhushöjden i Långban.

”Bättre än skola”

– Det här är ett jättebra projekt, man får lära sig så många bra saker på ett praktiskt sätt – bättre än vilken skola som helst! menar han.

Alla runt bordet är överrens om projektets betydelse. Vad det senare mer konkret kommer mynna ut i – fler jobb, nya områdesförvaltare eller något annat, är ännu inte känt.

– Idealfallet vore ju att tre stycken startar ett företag som kan ha hand om och förvalta området här, men det skulle bara vara en ren bonus. Det viktiga är hela den här processen, säger Susanne.

Hela projektet som nu börjat rulla igång vid Långbans gruvby är sprunget ur det så kallade Gruvuppdraget som syftar till bevarandet, underhållet och utvecklingen av befintliga gruvbygder i Bergslagen.

Uppdraget kommer från början från regeringen som ålagt Riksantikvarieämbetet att driva detta arbete. En del i projektet rör social hållbarhet, vilket Riksantikvarieämbetet funnit mycket lämpligt att försöka utveckla just här i Långban.

– Det här är faktiskt den enda platsen i landet som har det här uppdraget, berättar Susanne Berggren från Värmlands museum.

När hon ska beskriva arbetet som under sex månader, med chans till förlängning, ska drivas i Långban förklarar hon det som att två intressen möts – Värmlands museum vill driva kulturmiljön vidare och Filipstads kommun vill öppna dörren in till samhället för nya medborgare, allt inom ramen för det social hållbarhets-arbete som Riksantikvarieämbetet önskar bedriva.

– Filipstad är ju just nu i stort behov av att hitta vägar för att integrera nya invånare, museet som bedriver verksamheten här i Långban vill utveckla platsen som besökmål och förvalta både byggnader och utemiljö, förklarar Susanne.

Lära av varandra

Syftet är alltså att låta upp till mellan tio och tolv personer arbeta och hjälpa till med verksamheten i Långban. Här, i orten som betytt mycket för samhällsutvecklingen, vilar en tung historia som på sätt och vis kan fungera som guide i det svenska samhället, menar Susanne.

– Tanken är att hitta vägar in i samhället, det är en form av orientering kan man säga. Märker vi att man har lätt för att utföra en viss sak, måla tillexempel, ja då kanske man ska ha jobb direkt, annars kan man slussa vidare mot en utbildning. Men det handlar även om att göra något tillsammans och lära av varandra.

Susanne menar också att projektet för med sig många andra fördelar för nya invånare – till exempel god språkträning, bra jobbreferenser och inte minst att kunna vara en del av ett socialt sammanhang.

Från Eritrea

Dagen då FT hälsar på öser regnet ner från en grå aprilhimmel. Susanne guidar vägen till verkstaden där de andra som är involverade i projektet har samlats för förmiddagsfika. Runt bordet sitter Jim Frölander integrationskoordinator från Filipstads kommun, Mattias Libeck, byggnadsantikvarie på Värmlands museum, Jeroen Aarts, handledare, samt Kidane och Tesfagabr från Eritrea.

Detta är Kidanes och Tesfagabrs första vecka i Långban som de redan har lärt sig att uppskatta.

– Det är mycket bra här, tycker Kidane.

Hittills har de fått röja sly med röjsåg, en ny upplevelse för dem båda.

– Det var första gången vi gjorde det.

Allt arbete sker under ledning av Jeroen Aarts, som inte är helt främmande för FT-läsarna. För drygt ett år sedan hälsade undertecknad på hos Jeroen och hans sambo Olga van der Boomp som lämnat Belgien och Holland för att i stället bosätta sig på Torkhushöjden i Långban.

”Bättre än skola”

– Det här är ett jättebra projekt, man får lära sig så många bra saker på ett praktiskt sätt – bättre än vilken skola som helst! menar han.

Alla runt bordet är överrens om projektets betydelse. Vad det senare mer konkret kommer mynna ut i – fler jobb, nya områdesförvaltare eller något annat, är ännu inte känt.

– Idealfallet vore ju att tre stycken startar ett företag som kan ha hand om och förvalta området här, men det skulle bara vara en ren bonus. Det viktiga är hela den här processen, säger Susanne.

null
null
null