2016-03-22 06:00

2016-03-22 06:00

Många sätt att samla

FILIPSTAD: Besökarna var många under frimärkets dag

Frimärken kan ses som små pappersbitar som klistrats fast på större pappersbitar.
Eller så kan de ses som bitar av historia.
I lördags välkomnades alla synsätt när frimärkets dag firades på Coop Extra.

Göran Skogsberg, Leif Bohlin och Lars-Ove Helmersson från Filipstads frimärks- och vykortsförening fanns i lördags på plats på Coop för att uppmärksamma att det var frimärkets dag.

Efter några timmar i butiken var de på väg att packa ihop det som visats av samlingarna. Att deras evenemang hade fått en bra respons tyckte de var roligt.

– Det har varit många här i dag (läs: i lördags), säger Leif Bohlin.

– Ja, det är roligt att folk har berättat vad de har i sina kappsäckar, säger Göran Skogsberg.

Det kan finnas många olika ingångar till att börja samla på frimärken och vykort. Och intresset kan förändras och ta nya vändningar med tiden.

– Nu är det många som tycker att det är roligare att samla på stämplar än frimärkena i sig, säger Göran Skogsberg.

I den monter som Filipstads frimärks- och vykortsförening hade byggt i butikens entréhall i lördags gick det bland annat se en samling med stämplar från förr i det som i dag är Filipstads kommun. Och genom att studera stämplarna går det också att lära sig lite om sin lokalhistoria. För Filipstads del handlar det mycket att om de lokala stämplarna kan visa järnvägens uppgång och fall.

När järnvägen byggdes under 1800-talets andra hälft fick varje järnvägsstation även en egen postmottagning, hur liten orten än må ha varit.

– Det gjorde att varje station fick egna stämplar – och även olika sorters stämplar, säger Göran Skogsberg.

I samlingen som visades kunde man därför se att orter som Långbansände, Neva och Fogdhyttan hade egna stämplar. Några av orterna är vanligare än andra, många av de lokala samlarna drömmer till exempel om att få se en stämpel från Enggrufvornas station som är en raritet av rang.

– Några av poststationerna stängdes när det upptäcktes att orterna var för små, att det inte fanns så mycket folk som skickade brev, berättar Göran Skogsberg.

Lars-Ove Helmersson tycker att det är ett intressant sätt att lära sig om och upptäcka sin hembygd.

– Och så är det en väldigt avkopplande hobby, säger han.

Göran Skogsberg, Leif Bohlin och Lars-Ove Helmersson från Filipstads frimärks- och vykortsförening fanns i lördags på plats på Coop för att uppmärksamma att det var frimärkets dag.

Efter några timmar i butiken var de på väg att packa ihop det som visats av samlingarna. Att deras evenemang hade fått en bra respons tyckte de var roligt.

– Det har varit många här i dag (läs: i lördags), säger Leif Bohlin.

– Ja, det är roligt att folk har berättat vad de har i sina kappsäckar, säger Göran Skogsberg.

Det kan finnas många olika ingångar till att börja samla på frimärken och vykort. Och intresset kan förändras och ta nya vändningar med tiden.

– Nu är det många som tycker att det är roligare att samla på stämplar än frimärkena i sig, säger Göran Skogsberg.

I den monter som Filipstads frimärks- och vykortsförening hade byggt i butikens entréhall i lördags gick det bland annat se en samling med stämplar från förr i det som i dag är Filipstads kommun. Och genom att studera stämplarna går det också att lära sig lite om sin lokalhistoria. För Filipstads del handlar det mycket att om de lokala stämplarna kan visa järnvägens uppgång och fall.

När järnvägen byggdes under 1800-talets andra hälft fick varje järnvägsstation även en egen postmottagning, hur liten orten än må ha varit.

– Det gjorde att varje station fick egna stämplar – och även olika sorters stämplar, säger Göran Skogsberg.

I samlingen som visades kunde man därför se att orter som Långbansände, Neva och Fogdhyttan hade egna stämplar. Några av orterna är vanligare än andra, många av de lokala samlarna drömmer till exempel om att få se en stämpel från Enggrufvornas station som är en raritet av rang.

– Några av poststationerna stängdes när det upptäcktes att orterna var för små, att det inte fanns så mycket folk som skickade brev, berättar Göran Skogsberg.

Lars-Ove Helmersson tycker att det är ett intressant sätt att lära sig om och upptäcka sin hembygd.

– Och så är det en väldigt avkopplande hobby, säger han.