2016-03-05 06:00

2016-03-05 06:00

Här möts minnen och fantasi

FILIPSTAD: Marjut Börjesson ställer ut på Kvarnen

Hon har umgåtts med Fru Molotov, har återupptäckt sin barndom i göteborgska Haga och låter ett gammalt original spela en huvudroll.
Nu ställer Marjut Börjesson ut på Kvarnen, och ger konstpubliken chansen att stifta bekantskap både med hennes innehållsrika värld och med en speciell teknik.

Marjut Börjesson bor i Onsala söder om Göteborg men har sina barndomsrötter i Haga, en stadsdel i Göteborg som hon minns som sliten och fattig men även som fylld med intressanta människor, god sammanhållning och många glada stunder. Hon bodde i Haga från ett års ålder tills hon fyllde nio, och dessa barndomsår lyfts fram i flera av verken på utställningen – inte minst i det som gett utställningen sin titel, Serenad för Haga. Där ser man en fiolspelande man, ett original som Marjut minns mycket väl från barndomen. Han brukade komma och spela på gårdarna och så slängde folk ner pengar till honom.

– Det var en av dem som gjorde stort intryck på mig som barn. Trots att han var så utsatt lyckades han med sin musik öppna så mycket hos andra människor, säger Marjut som minns att hon tyckte att mannen spelade så vackert på sin fiol.

Igenkänning

Att göra bilder av barndomens Haga började hon med när hon och de övriga i konstnärsgruppen Fjäregruppen skulle göra en jubileumsutställning med 1965 som tema.

– Sen har det fortsatt!

Och även om det är personliga minnen är det fler som kan känna igen sig – både i miljöer och företeelser. Och nog finns det paralleller att dra även mellan Haga och Filipstad.

Marjut Börjesson har varit yrkesverksam som grafisk konstnär i trettio år. De flesta av hennes bilder är träsnitt, alltså tryckta med hjälp av en så kallad stock, en träplatta där hon skär ut motiven. Hon måste tänka i flera led när hon skapar sina tryckplattor och därtill spegelvänt.

– Jag tror man väljer grad av motstånd som bildkonstnär, säger hon och berättar att hon tycker om att det tar emot lite, att det inte går för enkelt att få ner sin idé på papperet – det händer mycket under processens gång med bilden.

– Det blir en omväg som tar med sig lite mer information på vägen, säger hon.

Skapar i högtryck

”Högtryck” kallas tekniken där man skär ut bilden i träplattan, och sedan lägger på färg med en vals, så att det som är högt på träplattan blir färgat och det som man skurit bort blir ofärgat.

Hon gör inte många bilder av varje tryck, men däremot kan hon ha många tryck i samma bild och även återanvända delar av verk till nya. Den uppmärksamma utställningsbesökaren kan göra kopplingar mellan olika verk på utställningen.

Måleri har ju sina svårigheter, men hon tycker inte att ”omvägarna” i grafiken tar ner möjligheterna för vad hon kan uttrycka i sin konst, snarare tvärtom:

– Grafik är ett språk som inte går att måla! Det finns saker i grafik som man inte kan uttrycka i måleri, säger hon – som även målar och då ofta kombinerar det målade med collage och teckning.

Återhållsam i färgen

Oavsett teknik är det oftast en mild ton i hennes bilder kulörmässigt.

– Det är ingen färgexplosion direkt, säger hon

Däremot är det valörrikt på annat sätt. Hon kan variera färgmättnaden och få fram nyanser, och emellanåt får hon fram överraskningar i skuggorna.

– Jag höll på mycket med mörja interiörer och plötsligt började det dyka upp en tant i skuggorna.

Tanten fick ett namn, fru Molotov, som Marjut tog helt ur sin fantasi.

– Sen började jag forska på henne och upptäckte så småningom att det funnits en fru Molotov, fru till en sovjetisk utrikesminister under Stalintiden.

Det visade sig vara en dramatisk historia, där Stalin skickade fru Molotov till arbetsläger och paret återförenades efter många år, sedan Stalin dött. Så möts fantasi och verklighet, precis som i Marjuts egen konst, där minnen och fantasi skapar en spännande värld för besökaren att kliva in i.

Marjut Börjesson bor i Onsala söder om Göteborg men har sina barndomsrötter i Haga, en stadsdel i Göteborg som hon minns som sliten och fattig men även som fylld med intressanta människor, god sammanhållning och många glada stunder. Hon bodde i Haga från ett års ålder tills hon fyllde nio, och dessa barndomsår lyfts fram i flera av verken på utställningen – inte minst i det som gett utställningen sin titel, Serenad för Haga. Där ser man en fiolspelande man, ett original som Marjut minns mycket väl från barndomen. Han brukade komma och spela på gårdarna och så slängde folk ner pengar till honom.

– Det var en av dem som gjorde stort intryck på mig som barn. Trots att han var så utsatt lyckades han med sin musik öppna så mycket hos andra människor, säger Marjut som minns att hon tyckte att mannen spelade så vackert på sin fiol.

Igenkänning

Att göra bilder av barndomens Haga började hon med när hon och de övriga i konstnärsgruppen Fjäregruppen skulle göra en jubileumsutställning med 1965 som tema.

– Sen har det fortsatt!

Och även om det är personliga minnen är det fler som kan känna igen sig – både i miljöer och företeelser. Och nog finns det paralleller att dra även mellan Haga och Filipstad.

Marjut Börjesson har varit yrkesverksam som grafisk konstnär i trettio år. De flesta av hennes bilder är träsnitt, alltså tryckta med hjälp av en så kallad stock, en träplatta där hon skär ut motiven. Hon måste tänka i flera led när hon skapar sina tryckplattor och därtill spegelvänt.

– Jag tror man väljer grad av motstånd som bildkonstnär, säger hon och berättar att hon tycker om att det tar emot lite, att det inte går för enkelt att få ner sin idé på papperet – det händer mycket under processens gång med bilden.

– Det blir en omväg som tar med sig lite mer information på vägen, säger hon.

Skapar i högtryck

”Högtryck” kallas tekniken där man skär ut bilden i träplattan, och sedan lägger på färg med en vals, så att det som är högt på träplattan blir färgat och det som man skurit bort blir ofärgat.

Hon gör inte många bilder av varje tryck, men däremot kan hon ha många tryck i samma bild och även återanvända delar av verk till nya. Den uppmärksamma utställningsbesökaren kan göra kopplingar mellan olika verk på utställningen.

Måleri har ju sina svårigheter, men hon tycker inte att ”omvägarna” i grafiken tar ner möjligheterna för vad hon kan uttrycka i sin konst, snarare tvärtom:

– Grafik är ett språk som inte går att måla! Det finns saker i grafik som man inte kan uttrycka i måleri, säger hon – som även målar och då ofta kombinerar det målade med collage och teckning.

Återhållsam i färgen

Oavsett teknik är det oftast en mild ton i hennes bilder kulörmässigt.

– Det är ingen färgexplosion direkt, säger hon

Däremot är det valörrikt på annat sätt. Hon kan variera färgmättnaden och få fram nyanser, och emellanåt får hon fram överraskningar i skuggorna.

– Jag höll på mycket med mörja interiörer och plötsligt började det dyka upp en tant i skuggorna.

Tanten fick ett namn, fru Molotov, som Marjut tog helt ur sin fantasi.

– Sen började jag forska på henne och upptäckte så småningom att det funnits en fru Molotov, fru till en sovjetisk utrikesminister under Stalintiden.

Det visade sig vara en dramatisk historia, där Stalin skickade fru Molotov till arbetsläger och paret återförenades efter många år, sedan Stalin dött. Så möts fantasi och verklighet, precis som i Marjuts egen konst, där minnen och fantasi skapar en spännande värld för besökaren att kliva in i.