2016-01-04 13:07

2016-01-04 13:07

Gård blev fyrverkeriramp

FILIPSTAD: Östra stations ägare uppskattar inte påhälsningen

Caroline Wådes gårdsplan vid Östra station blev avskjutningsramp under nyårshelgen – och resterna av fyrverkeritårtorna ligger kvar på gården.
– Jag vill sätta ner foten och taka in att så här kan man inte göra. Jag skulle ju aldrig gå in på någon annans tomt och skjuta raketer, säger hon.

Caroline Wåde har varit ägare till Östra station i snart tre år, och hon har det som fritidshus. På nyårsafton var hon i huset men på kvällen var hon borta några timmar för att fira nyår – på väg tillbaka till stan fick hon ett meddelande från en bekant om att det varit många fyrverkerier vid hennes hus.

Eftersom stationshuset är ett gammalt trähus blev hon orolig, och oron sitter i fortfarande.

– Man kan ju tänka att jaja, det hände ju inget, huset brann inte ner, men jag känner ändå att jag vill ta upp det här.

Inte minst med nyårsnattens storbrand i Arvika i färskt minne är det lätt att tänka på vad som kan hända om raketer hamnar fel och hon uppskattar inte att någon, utan att ens fråga, har klivit in på hennes gårdsplan och fyrat av både lösa raketer och stora ”tårtor”.

– Jag tycker det här är obehagligt, säger Caroline.

– Och de har inte ens städat upp efter sig, konstaterar hennes pappa Eilert Eriksson.

De har gjort en polisanmälan.

– Jag hade godtagit en ursäkt, men ingen har sagt något och jag tycker det känns lite... ja, det här är inte okej. Jag lite ledsen och vill uppmärksamma det här så att det inte händer igen, säger hon. Jag hoppas det hjälper till så man tänker på riskerna.

Kanske, funderar far och dotter, upplever folk inte Östra station som en bostad och ser inte tomten som just en tomt.

– Bara för att det är en grusplan är det ju inte en allmänning, säger Eilert.

Caroline Wåde har varit ägare till Östra station i snart tre år, och hon har det som fritidshus. På nyårsafton var hon i huset men på kvällen var hon borta några timmar för att fira nyår – på väg tillbaka till stan fick hon ett meddelande från en bekant om att det varit många fyrverkerier vid hennes hus.

Eftersom stationshuset är ett gammalt trähus blev hon orolig, och oron sitter i fortfarande.

– Man kan ju tänka att jaja, det hände ju inget, huset brann inte ner, men jag känner ändå att jag vill ta upp det här.

Inte minst med nyårsnattens storbrand i Arvika i färskt minne är det lätt att tänka på vad som kan hända om raketer hamnar fel och hon uppskattar inte att någon, utan att ens fråga, har klivit in på hennes gårdsplan och fyrat av både lösa raketer och stora ”tårtor”.

– Jag tycker det här är obehagligt, säger Caroline.

– Och de har inte ens städat upp efter sig, konstaterar hennes pappa Eilert Eriksson.

De har gjort en polisanmälan.

– Jag hade godtagit en ursäkt, men ingen har sagt något och jag tycker det känns lite... ja, det här är inte okej. Jag lite ledsen och vill uppmärksamma det här så att det inte händer igen, säger hon. Jag hoppas det hjälper till så man tänker på riskerna.

Kanske, funderar far och dotter, upplever folk inte Östra station som en bostad och ser inte tomten som just en tomt.

– Bara för att det är en grusplan är det ju inte en allmänning, säger Eilert.