2015-12-18 12:18

2015-12-18 12:18

Pelle räddar julmaten

HELGPRAT: Pelle Agorelius

I veckans Jul med Ernst räddade Pelle Agorelius från Saxhyttan julgäddan – men för en tid sedan gjorde han ytterligare en räddningsaktion för den goda matens skull.
När julskinkan fattades på svenska ambassaden i Rom, for han raskt till Italien med skinka i bagaget.

Pelle Agorelius är matentreprenören som bland annat ligger bakom satsningen Husmansbord, där lokala livsmedelsproducenter diplomeras, men också är mannen bakom drycken 100 procent blåbär.

I torsdags kväll syntes han i avslutningsavsnittet av Jul med Ernst, där han kom roende med en jättegädda och överräckte till tv-profilen.

1 Vilken praktgädda det var – hade du metat upp den själv?

– Ja, den kom från Torrvarpen. Jag hade ju sån tur... Jag visste ju att detta var på gång ett visst datum, men man vet ju aldrig om man ska få något så jag började fiska flera dar innan och så fick jag den här samma morgon, och i egna vatten dessutom. Det kändes bra!

2 Den såg maffig ut – vad vägde den egentligen?

– Jag vet inte. Jag åker inte runt med en våg i båten, jag är inte sportfiskare. För mig är gädda mat, inte sport!

3 Och du gillar gädda själv också eller? Inte alla gör ju det.

– Ja, det är som med alla insjöfiskar att man får enkla favoriter. Det är så lätt att röka regnbåge till exempel så man behöver inte tänka på recept och sånt. Jag brukar ugnsbaka gädda med kryddor jag gillar inuti, färska örtkryddor framför allt. Man är ute och fiskar för sällan egentligen. Man förknippar väl gäddfiske mest med försommar, men det är väl mest för att man råkar vara lite mer ledig då. Är det öppet vatten i julhelgen blir det bra fiske då också!

4 Det här med Ernst på Björskogsnäs då, vad tror du att det har betytt för bygden?

– Det betyder mycket mer än vad folk tror och mer än politikerna tror också. Många tror att det är över nu, när sändningarna och renoveringarna är över. För mig är det här bara början. Det finns mycket som tyder på att Ernst som koncept har lika stor potential som andra oanade exportsuccéer. För mig är det självklart att med de här berättelserna, utflykterna och livsåskådningsdelen, där det nästan är lite Astrid Lindgren-varning på en del av Ernsts sätt att uttrycka glädje och bryggor över generationsgränserna – att Ernst visar en uppdaterad och innovativ Sverigebild. I lokalpolitiskt käbbel om vem som sa vad i vilken ordning är de inte på det internationella planet när de diskuterar, säger Pelle Agorelius, väl medveten om diskussionerna kring det kommunala beslutet att vara med i tv-satsningen.

– Och jag vet att årets Sommar med Ernst är nominerat till ett fint internationellt mat-teve-pris!

5 Och apropå internationella kontakter – hur gick det egentligen till när du räddade julskinkan för svenska ambassaden?

– Jo, det är ett antal leverantörer som jag varit med och tipsat om leverantörer och vad man kan ha för produkter och i det sammanhanget var det en beställning på julskinka till svenska ambassaden i Rom, som var skickad och avsänd men av någon konstig orsak inte kommit fram till adressaten, kocken på ambassaden. När det här var ett faktum var det för lite tid för att ta hjälp av vanliga fraktformer. Jag skulle ändå ner till Milano och vårt internationella julbord där som vi gör i samarbete med Björk, för tredje året, så då tog jag och åkte till Rom först, och då hade jag en kylbox med julskinka med mig.

6 Häftigt – du räddade julbordet! Men hur viktig är skinkan egentligen, går det inte att fira utan?

– En sak har jag lärt mig av att ha med svenskar utomlands att göra. Deras vilja till att förändra svenska traditioner är mindre än hos oss som lever i Sverige här och nu. En gång har jag fått höra att ”du vågar väl inte komma hit utan julmust?”.

7 Och på ditt eget julbord – vad måste finnas där?

– För mig handlar det om några få, men väldigt bra råvaror: julskinka och lokalproducerade grönsaker. Jag tyckte Ernst tog ett bra grepp där, när han gjorde olika varianter av kål. Kålen hör till julen och jag tycker personligen att man ska våga göra något annat än att bara koka sönder den. Något som kanske är lite speciellt på vårt julbord är julfasanen. Även om jag bara skjuter en fasantupp så hör den hemma på mitt julbord.

Pelle Agorelius är matentreprenören som bland annat ligger bakom satsningen Husmansbord, där lokala livsmedelsproducenter diplomeras, men också är mannen bakom drycken 100 procent blåbär.

I torsdags kväll syntes han i avslutningsavsnittet av Jul med Ernst, där han kom roende med en jättegädda och överräckte till tv-profilen.

1 Vilken praktgädda det var – hade du metat upp den själv?

– Ja, den kom från Torrvarpen. Jag hade ju sån tur... Jag visste ju att detta var på gång ett visst datum, men man vet ju aldrig om man ska få något så jag började fiska flera dar innan och så fick jag den här samma morgon, och i egna vatten dessutom. Det kändes bra!

2 Den såg maffig ut – vad vägde den egentligen?

– Jag vet inte. Jag åker inte runt med en våg i båten, jag är inte sportfiskare. För mig är gädda mat, inte sport!

3 Och du gillar gädda själv också eller? Inte alla gör ju det.

– Ja, det är som med alla insjöfiskar att man får enkla favoriter. Det är så lätt att röka regnbåge till exempel så man behöver inte tänka på recept och sånt. Jag brukar ugnsbaka gädda med kryddor jag gillar inuti, färska örtkryddor framför allt. Man är ute och fiskar för sällan egentligen. Man förknippar väl gäddfiske mest med försommar, men det är väl mest för att man råkar vara lite mer ledig då. Är det öppet vatten i julhelgen blir det bra fiske då också!

4 Det här med Ernst på Björskogsnäs då, vad tror du att det har betytt för bygden?

– Det betyder mycket mer än vad folk tror och mer än politikerna tror också. Många tror att det är över nu, när sändningarna och renoveringarna är över. För mig är det här bara början. Det finns mycket som tyder på att Ernst som koncept har lika stor potential som andra oanade exportsuccéer. För mig är det självklart att med de här berättelserna, utflykterna och livsåskådningsdelen, där det nästan är lite Astrid Lindgren-varning på en del av Ernsts sätt att uttrycka glädje och bryggor över generationsgränserna – att Ernst visar en uppdaterad och innovativ Sverigebild. I lokalpolitiskt käbbel om vem som sa vad i vilken ordning är de inte på det internationella planet när de diskuterar, säger Pelle Agorelius, väl medveten om diskussionerna kring det kommunala beslutet att vara med i tv-satsningen.

– Och jag vet att årets Sommar med Ernst är nominerat till ett fint internationellt mat-teve-pris!

5 Och apropå internationella kontakter – hur gick det egentligen till när du räddade julskinkan för svenska ambassaden?

– Jo, det är ett antal leverantörer som jag varit med och tipsat om leverantörer och vad man kan ha för produkter och i det sammanhanget var det en beställning på julskinka till svenska ambassaden i Rom, som var skickad och avsänd men av någon konstig orsak inte kommit fram till adressaten, kocken på ambassaden. När det här var ett faktum var det för lite tid för att ta hjälp av vanliga fraktformer. Jag skulle ändå ner till Milano och vårt internationella julbord där som vi gör i samarbete med Björk, för tredje året, så då tog jag och åkte till Rom först, och då hade jag en kylbox med julskinka med mig.

6 Häftigt – du räddade julbordet! Men hur viktig är skinkan egentligen, går det inte att fira utan?

– En sak har jag lärt mig av att ha med svenskar utomlands att göra. Deras vilja till att förändra svenska traditioner är mindre än hos oss som lever i Sverige här och nu. En gång har jag fått höra att ”du vågar väl inte komma hit utan julmust?”.

7 Och på ditt eget julbord – vad måste finnas där?

– För mig handlar det om några få, men väldigt bra råvaror: julskinka och lokalproducerade grönsaker. Jag tyckte Ernst tog ett bra grepp där, när han gjorde olika varianter av kål. Kålen hör till julen och jag tycker personligen att man ska våga göra något annat än att bara koka sönder den. Något som kanske är lite speciellt på vårt julbord är julfasanen. Även om jag bara skjuter en fasantupp så hör den hemma på mitt julbord.