2015-11-20 14:30

2015-11-20 14:30

Ett morsarv har blivit en bok för matglada

LUNGSUND: Maria Holm ser till att husmanskosten lever vidare – och familjetraditionen

Tre generationers mat lyfter Maria Holm fram i sin nya kokbok – säger hon själv.
Men räknar man petigt blir det faktiskt fyra, för efter gammalmormor, mormor och mamma kommer hon ju själv i den långa raden av matglada kvinnor i familjen.

Mormors mat heter boken som har fått underrubriken ”Hundra år av husmanskost”.

Kvinnan bakom verket är Maria Holm, Sigtuna-bo med rötterna i Storfors och med fritidshus i Lungsund.

I boken delar hon glatt och generöst med sig av familjerecepten, som hon fått av mamma, som fått dem av mormor, som fått dem av gammelmormor.

Det är med andra ord väl utprovade recept som nu fått fin form i en ny bok. Varken falafel eller tacos finns att finna på de 206 sidorna, men väl gamla kära återseenden som helstekt abborre, rårörda lingon och oxrullader.

96 år och matglad

– Det här är egentligen en utökad version av en kokbok jag gjorde 2002, berättar Maria.

Redan då spann hon på temat tre generationers kvinnor i köket, men den nya boken är mer omfångsrik. Förutom mat och fina illustrationer – av Bo Lundberg – finns gott om faktakapitel om både kvinnorna och maten.

Gammelmormor Cecilia Sääf var född 1894 och hon hade inga receptböcker – hon hade sina recept i huvudet, berättar Maria.

– Gammelmormor blev 96 år och ända in i det sista brukade hon ringa och tala om vad som var i säsong, vad det var bra pris på just nu, som vitkål på hösten, och vad vi borde göra av den...

Och takterna sitter i:

– November doftar kåldolmar! säger hon – och för visst är det gott om vitkål i butikerna nu.

– För att inte tala om Oxhälja och kålsoppan. En gång när vi kom till Oxhälja var kålsoppan slut och då var ju dan förstörd!

Alltid maten i fokus

Cecilia jobbade som kokerska på Storfors herrgård och på en matservering på bruket i Storfors.

Mormor Sonja Hedström, född 1918, utbildade sig på Göteborgs restaurangskola och arbetade sedan på Karlskoga stadshotell.

Mamma Kerstin tog examen vid Kroppa hushållsskola 1959 och efter giftermål och flyttar kom familjen till först Karlskoga och sedan Alkvettern, och Kerstin började jobba på Systembolaget i Karlskoga.

Alla de tre kvinnorna skulle nog med dagens mått kunna kallas matnördar, eller ”foodies” som det heter på nysvenska:

– De kommunicerade rätt mycket genom att prata om mat. Och när vi tittade på film fokuserade de alltid på vad de åt i filmen och inte på handlingen, säger Maria Holm.

Det blev inspirationen till Filmkokboken, en bok med recept associerade till olika filmer, som Maria gett ut tidigare. Den nu aktuella boken är alltså hennes tredje.

Kommer det fler böcker?

– Jag kommer att fortsätta skriva, och jag har lite idéer, säger hon hemlighetsfullt.

Svaret på frågan ”handlar de om mat” kommer däremot rappt och utan tvekan:

– Jaa! Ju mer man håller på med ett ämne, desto mer intresserad blir man och desto mer har man att berätta.

Värmländskt statement

För Maria blev maten inte ett yrke. Hon utbildade sig inom kulturvetenskap och har jobbat som informatör, journalist, researcher – men mat har varit ett stort intresse länge. Fast hon var inte riktigt så slängd i matlagningens konst som hon tyckte själv, när en ny, sträng jury dök upp:

– När jag gjorde första kokboken var det egentligen för att jag trodde att jag kunde laga mat, men så fick jag barn... en pojke som bara ville ha husmanskost! Då ringde jag mamma var och varannan dag för att fråga om hur man gjorde olika saker.

Kunskapen fanns inom räckhåll och nu är den dessutom nedskriven för alla och envar att ta del av.

– Jag är jätteglad att jag har fått med mig det här i morsarvet, säger Maria.

Som utflyttad värmlänning har hon förstås sett till att också det värmländska arvet förs vidare. Såväl Värmlandskorv som slom finns med i boken.

– Värmlandskorv är som ett värmländskt statement. Här äter vi potatiskorv med potatis till!

Väl mottagen

Hon tycker att den nya boken fått ett gott mottagande och hon noterar att det finns ett ökande intresse för genuin mat.

– Nu när man går och handlar är det stor skillnad jämfört med för fem eller tio år sedan. Nu står det inte bara om potatisen är fast eller mjölig, utan också vilken gård den kommer ifrån. Närproducerat är jättehett och jag hoppas att det inte bara är en trend, utan att det är ett nytt tänk, säger hon och tillägger att bor man lantligt som i Lungsund, är det som att bo i ett skafferi – bara att gå ut och plocka svamp och bär.

Säsongens mat

Det hon själv uppskattar mycket med morsarvsmaten är variationen över året.

– Egentligen är husmanskost ett ganska trist namn, det låter så präktigt. Det borde heta säsongsmat egentligen. Det jag gillar med husmanskost är att man äter efter säsong. Framåt december börjar jag längta efter mat med saffran i.

Sedan innebär förstås vissa rätter en extra skjuss minnesmässigt.

– Jag är ganska nostalgisk och att göra det här var som att vara i mammas kök igen. Jag är nästan besatt av dofter och smaker. Känner jag doften av rabarber eller persilja tänker jag direkt på mormors kök. Och äppelpaj och vaniljsås – det är en väldig trygghetskänsla i det.

Mormors mat heter boken som har fått underrubriken ”Hundra år av husmanskost”.

Kvinnan bakom verket är Maria Holm, Sigtuna-bo med rötterna i Storfors och med fritidshus i Lungsund.

I boken delar hon glatt och generöst med sig av familjerecepten, som hon fått av mamma, som fått dem av mormor, som fått dem av gammelmormor.

Det är med andra ord väl utprovade recept som nu fått fin form i en ny bok. Varken falafel eller tacos finns att finna på de 206 sidorna, men väl gamla kära återseenden som helstekt abborre, rårörda lingon och oxrullader.

96 år och matglad

– Det här är egentligen en utökad version av en kokbok jag gjorde 2002, berättar Maria.

Redan då spann hon på temat tre generationers kvinnor i köket, men den nya boken är mer omfångsrik. Förutom mat och fina illustrationer – av Bo Lundberg – finns gott om faktakapitel om både kvinnorna och maten.

Gammelmormor Cecilia Sääf var född 1894 och hon hade inga receptböcker – hon hade sina recept i huvudet, berättar Maria.

– Gammelmormor blev 96 år och ända in i det sista brukade hon ringa och tala om vad som var i säsong, vad det var bra pris på just nu, som vitkål på hösten, och vad vi borde göra av den...

Och takterna sitter i:

– November doftar kåldolmar! säger hon – och för visst är det gott om vitkål i butikerna nu.

– För att inte tala om Oxhälja och kålsoppan. En gång när vi kom till Oxhälja var kålsoppan slut och då var ju dan förstörd!

Alltid maten i fokus

Cecilia jobbade som kokerska på Storfors herrgård och på en matservering på bruket i Storfors.

Mormor Sonja Hedström, född 1918, utbildade sig på Göteborgs restaurangskola och arbetade sedan på Karlskoga stadshotell.

Mamma Kerstin tog examen vid Kroppa hushållsskola 1959 och efter giftermål och flyttar kom familjen till först Karlskoga och sedan Alkvettern, och Kerstin började jobba på Systembolaget i Karlskoga.

Alla de tre kvinnorna skulle nog med dagens mått kunna kallas matnördar, eller ”foodies” som det heter på nysvenska:

– De kommunicerade rätt mycket genom att prata om mat. Och när vi tittade på film fokuserade de alltid på vad de åt i filmen och inte på handlingen, säger Maria Holm.

Det blev inspirationen till Filmkokboken, en bok med recept associerade till olika filmer, som Maria gett ut tidigare. Den nu aktuella boken är alltså hennes tredje.

Kommer det fler böcker?

– Jag kommer att fortsätta skriva, och jag har lite idéer, säger hon hemlighetsfullt.

Svaret på frågan ”handlar de om mat” kommer däremot rappt och utan tvekan:

– Jaa! Ju mer man håller på med ett ämne, desto mer intresserad blir man och desto mer har man att berätta.

Värmländskt statement

För Maria blev maten inte ett yrke. Hon utbildade sig inom kulturvetenskap och har jobbat som informatör, journalist, researcher – men mat har varit ett stort intresse länge. Fast hon var inte riktigt så slängd i matlagningens konst som hon tyckte själv, när en ny, sträng jury dök upp:

– När jag gjorde första kokboken var det egentligen för att jag trodde att jag kunde laga mat, men så fick jag barn... en pojke som bara ville ha husmanskost! Då ringde jag mamma var och varannan dag för att fråga om hur man gjorde olika saker.

Kunskapen fanns inom räckhåll och nu är den dessutom nedskriven för alla och envar att ta del av.

– Jag är jätteglad att jag har fått med mig det här i morsarvet, säger Maria.

Som utflyttad värmlänning har hon förstås sett till att också det värmländska arvet förs vidare. Såväl Värmlandskorv som slom finns med i boken.

– Värmlandskorv är som ett värmländskt statement. Här äter vi potatiskorv med potatis till!

Väl mottagen

Hon tycker att den nya boken fått ett gott mottagande och hon noterar att det finns ett ökande intresse för genuin mat.

– Nu när man går och handlar är det stor skillnad jämfört med för fem eller tio år sedan. Nu står det inte bara om potatisen är fast eller mjölig, utan också vilken gård den kommer ifrån. Närproducerat är jättehett och jag hoppas att det inte bara är en trend, utan att det är ett nytt tänk, säger hon och tillägger att bor man lantligt som i Lungsund, är det som att bo i ett skafferi – bara att gå ut och plocka svamp och bär.

Säsongens mat

Det hon själv uppskattar mycket med morsarvsmaten är variationen över året.

– Egentligen är husmanskost ett ganska trist namn, det låter så präktigt. Det borde heta säsongsmat egentligen. Det jag gillar med husmanskost är att man äter efter säsong. Framåt december börjar jag längta efter mat med saffran i.

Sedan innebär förstås vissa rätter en extra skjuss minnesmässigt.

– Jag är ganska nostalgisk och att göra det här var som att vara i mammas kök igen. Jag är nästan besatt av dofter och smaker. Känner jag doften av rabarber eller persilja tänker jag direkt på mormors kök. Och äppelpaj och vaniljsås – det är en väldig trygghetskänsla i det.