2015-10-20 16:33

2015-10-20 16:34

Grattis till en trotjänare

FILIPSTAD: Inger firade 50 år på jobbet – jobbarkompisarna fyllde arbetsrummet med ballonger

TROTJÄNARE. För de flesta var tisdagen förmodligen en alldeles vanlig vardag – men inte för Inger Johansson. När hon kom till jobbet var hennes rum pyntat med serpentiner och ballonger.

Det här var nämligen dagen då hon firade 50 år med jobbet – alltså ett halvt sekel i kommunens tjänst!

– Den 20 oktober 1965 klev jag in på Sparbanksgatan. Då var jag 17 år och jag hade gått på kontorslinjen, men hade blivit ganska less på skolan och så såg jag att drätselkammaren sökte en vikarie för sex månader. Det var en tjej som hette Britt-Marie som skulle pröva ett annat jobb. Och på den vägen är det!

För Britt-Marie gick vidare till det andra jobbet och så fick Inger Johansson erbjudande att fortsätta. Och på jobbet blev hon inte less: hon trivdes direkt och tyckte att jobbet var roligt.

Fortfarande roligt

– Och det tycker jag än! Det känns fortfarande inte tråkigt. Det är roligt och intressant, men jag är ju snart 68 så jag har jobbat jättelänge egentligen, säger hon.

Faktiskt är hon inte riktigt färdigjobbad än. Det ska bli ytterligare några månader innan hon stänger arbetsrummet efter sig för sista gången.

– Jag blir kvar till årsskiftet, berättar hon och hon låter inte helt främmande för att hoppa in och hjälpa till vid behov senare heller.

Och göralös lär hon inte bli i vilket fall: hon är redan engagerad i Oxhäljakommittén, hon tycker om att resa och kanske skaffar hon sig en liten hund så småningom.

När hon väl slutar jobbet tror hon att kontakterna med föreningslivet är det hon kommer att sakna mest. Och så arbetskompisarna förstås.

Bildade ny kommun

Med 50 år för samma arbetsgivare har hon fått vara med om många förändringar. För det första har hon inte haft samma jobb under alla de 50 åren. ”Drätselkammaren” finns inte kvar som begrepp och inte heller fritidsförvaltningen dit hon kom sen. Det har blivit många omorganisationer och faktum är att inte ens kommunen som geografisk enhet är sig lik sedan 1965.

– 1971 kom kommunsammanslagningen och då bildades fritidsförvaltningen, och jag började där. Sen flyttade jag till tekniska.

Legendaren Lendrup

Hon har skött kansliuppgifter, som diarier och kallelser till utskott och nämnder. Hon har även varit sekreterare i flera nämnder och utskott, men sköter också föreningsbidrag och annan administration. Många beslut och protokoll har passerat hennes tangentbord.

– Från början skrev vi på skrivmaskiner där tangenterna fastnade. Sen fick jag en IBM med raderfunktion – det var succé! säger hon med ett leende.

Som ung jobbade hon med den legendariske Harry Lendrup, som pratade skånska och hade en ganska svårläst handstil – inte så lätt för en sekreterare alltså att tolka allt...

– Och så tyckte jag det var lite förargligt att fråga honom vad det stod, så jag gick runt och frågade de andra, men det där upptäckte han ju och så sa han ”Fröken Johansson får gärna fråga”. Så pratade man med varandra på den tiden!

Sliter inte ut fyra

En annan stor skillnad mellan då och nu är den ekonomiska situationen. I dag handlar mycket om besparingar, då var det satsningar:

– Vi byggde både konstfruset och ishall.

”50-åringen” Inger är inne på sitt fjärde kommunalråd:

– När jag kom var Sten Fogde kommunalråd. Sedan kom Sven Enqvist och Per-Åke Sandberg. Men Per (Gruvberger, reds anm) hinner jag inte slita ut!

– Den 20 oktober 1965 klev jag in på Sparbanksgatan. Då var jag 17 år och jag hade gått på kontorslinjen, men hade blivit ganska less på skolan och så såg jag att drätselkammaren sökte en vikarie för sex månader. Det var en tjej som hette Britt-Marie som skulle pröva ett annat jobb. Och på den vägen är det!

För Britt-Marie gick vidare till det andra jobbet och så fick Inger Johansson erbjudande att fortsätta. Och på jobbet blev hon inte less: hon trivdes direkt och tyckte att jobbet var roligt.

Fortfarande roligt

– Och det tycker jag än! Det känns fortfarande inte tråkigt. Det är roligt och intressant, men jag är ju snart 68 så jag har jobbat jättelänge egentligen, säger hon.

Faktiskt är hon inte riktigt färdigjobbad än. Det ska bli ytterligare några månader innan hon stänger arbetsrummet efter sig för sista gången.

– Jag blir kvar till årsskiftet, berättar hon och hon låter inte helt främmande för att hoppa in och hjälpa till vid behov senare heller.

Och göralös lär hon inte bli i vilket fall: hon är redan engagerad i Oxhäljakommittén, hon tycker om att resa och kanske skaffar hon sig en liten hund så småningom.

När hon väl slutar jobbet tror hon att kontakterna med föreningslivet är det hon kommer att sakna mest. Och så arbetskompisarna förstås.

Bildade ny kommun

Med 50 år för samma arbetsgivare har hon fått vara med om många förändringar. För det första har hon inte haft samma jobb under alla de 50 åren. ”Drätselkammaren” finns inte kvar som begrepp och inte heller fritidsförvaltningen dit hon kom sen. Det har blivit många omorganisationer och faktum är att inte ens kommunen som geografisk enhet är sig lik sedan 1965.

– 1971 kom kommunsammanslagningen och då bildades fritidsförvaltningen, och jag började där. Sen flyttade jag till tekniska.

Legendaren Lendrup

Hon har skött kansliuppgifter, som diarier och kallelser till utskott och nämnder. Hon har även varit sekreterare i flera nämnder och utskott, men sköter också föreningsbidrag och annan administration. Många beslut och protokoll har passerat hennes tangentbord.

– Från början skrev vi på skrivmaskiner där tangenterna fastnade. Sen fick jag en IBM med raderfunktion – det var succé! säger hon med ett leende.

Som ung jobbade hon med den legendariske Harry Lendrup, som pratade skånska och hade en ganska svårläst handstil – inte så lätt för en sekreterare alltså att tolka allt...

– Och så tyckte jag det var lite förargligt att fråga honom vad det stod, så jag gick runt och frågade de andra, men det där upptäckte han ju och så sa han ”Fröken Johansson får gärna fråga”. Så pratade man med varandra på den tiden!

Sliter inte ut fyra

En annan stor skillnad mellan då och nu är den ekonomiska situationen. I dag handlar mycket om besparingar, då var det satsningar:

– Vi byggde både konstfruset och ishall.

”50-åringen” Inger är inne på sitt fjärde kommunalråd:

– När jag kom var Sten Fogde kommunalråd. Sedan kom Sven Enqvist och Per-Åke Sandberg. Men Per (Gruvberger, reds anm) hinner jag inte slita ut!