Sportprofiler i huvudroll på idrottscafé
HAMMARÖ
;)
Foto: Agne Byström [Förstora]
;)
Foto: Agne Byström [Förstora]
;)
Foto: Agne Byström [Förstora]
Gamla idrottsprofiler från Hammarö/Skoghall och betydligt yngre representanter för mera senkomna idrotter som innebandy och gymnastik var populära cafégäster denna onsdagskväll.
Men som cafémoderatorn Anders Borgström mycket riktigt påpekade inledningsvis var det ändå fyra fiskarbröder Andersson som en gång satte idrotten på kartan på Hammarö under tidigt 1900-tal.
I min tillbakablick gör jag till en början halt vid siste man som var framme vid mikrofonen och det tillfälliga podiet, nämligen bandyns Bengt ”Pinnen” Ramström. som nu hunnit bli 58 år. Han fick en magnifik karriär med första VM-guldet 1981 i Chabarovsk av totalt tre. Åtta SM-guld erövrade han på tio SM-finaler åren 1977–1988 med Boltic. Dessutom flera Europacupsegrar, och alltid mot kvalificerat ryskt motstånd. Vilket i klartext inneburit att han för alltid kvalat in som en av landets absolut bästa bandyspelare. Dessutom utsågs han också tre gånger till Årets man i svensk bandy.
Pinnens bandykarriär
Fenomenalt förstås, även om ”Pinnen” aldrig själv på något sätt velat övervärdera allt han varit med om. Men att det under de här åren varit många kul säsonger med bandyn, det förnekar han förstås inte.
Jag fick personligen nöjet och möjlighet att följa ”Pinnens” hela karrär, och när svenska VM-guldet bärgades första gången 1981 var jag en av få svenska sportjournalister på plats i Ryssland och Fjärran Östern. Just den händelsen kom också att bli mitt eget största idrottsminne under de drygt 35 år jag var anställd på NWT:s sportredaktion.
Men så här upplevde ”Pinnen” själv i stora drag sin bandykarriär:
– Det skedde när Lars ”Snöret” Berg och tränarlegenden Curt Einarsson satte fyr på Boltic 1977. Då kändes det rätt att efter fyra år lämna Örebro och studierna där. Det steget har jag aldrig ångrat, säger han än idag.
Men det var i Skoghall allting började 1973, efter att ha ”hittats” på ett ungdomsläger i Västerås av Curt Einarsson. Fast förtjänsten hade ändå Pehr-Axel Pettersson, fotbolls- och bandyvän på Hammarö som tog med ”Pinnen” till lägret. efter att först ha avlyssnat lite löst med Einarsson att det fanns en stor bandytalang i Skoghall.
– Vart har du hittat den där killen, egentligen, sa Curt till mig efteråt.
Han hade aldrig tidigare hört talas om honom.
– Och nu till råga på allt gick han ut som kursetta. sa Curt beundrande och mycket imponerad.
Det innebar i sin tur att ”Pinnen” redan som 19-åring landslagsdebuterade 1973 i Kungälv.
Och sedan rullade allt på.
Vad rankar du högst av det du varit med om?
– Första VM-guldet i Chabarovsk, med sju Boltic-spelare i laget, och att jag 1988 i min absolut sista Boltic-match solo kunde göra det avgörande SM-finalmålet till 5–3 på Studenternas i Uppsala mot Vetlanda.
Men med det var inte karriären ändå slut, skulle det visa sig?
– Jag blev, tillsammans med Lars Ångström, som spelade för Surte första VM:et, värvad till Slottsbron av Stig Knöös för åtta matcher. Det upplevde jag som ett kul inhopp i det att vi båda också bidrog till att lyfta Slottsbron i seriesystemet.
Hur ofta brukar ni äldre Boltic-spelare ses numera?
– Sällan faktiskt. Kan förstås heja på någon på stan ibland. Men i varje fall en gång om året är vi några som spelar laggolf ute på banan på Höje. Till kutymen hör då också att efteråt ha ett samkväm vid Gunnar Föhrs sommarställe.
”Pinnen” har efter bandykärriären, som vid sidan av bandyn inkluderar också fotboll i lite lägre sammanhang, varit bandyexpert på Radiosporten. Boendet finns sedan familjen lämnade villan i Kil för två och ett halvt år sedan i lägenhet i centrala Karlstad, med bara tio minuters promenad till jobbet i Inre hamn.
Efter ett tidigare jobb-byte är han numera säljansvarig inom mellansvenska regionen för ett smörjmedelsföretag inom oljebranschen.
