Ett viktigt sammanträde återstår för Grums ständige sekreterare Zergy Lindner. Sedan lämnar han kommunhuset – efter 44 år med i princip samma jobb. Foto: Arne Skorup
Ständige sekreteraren slutar
GRUMS: Vem kan ersätta en levande uppslagsbok?
I nära ett halvt sekel har Zergy Lindner frågat sig:
Vad vore livet utan sammanträden?
Om några dagar vet han svaret.
Det är dags för nestorn i Grums kommunhus att gå i pension.
Vad vore livet utan sammanträden?
Om några dagar vet han svaret.
Det är dags för nestorn i Grums kommunhus att gå i pension.
Publicerad: 2012-08-23 07:30
;)
Namnskylten är nedplockad och han har egentligen semester. Men tjänsterummet ska tömmas så att efterträdaren Christina Olsson kan flytta in och ta över.
Foto: Arne Skorup [Förstora]
Foto: Arne Skorup [Förstora]
Svenska akademin har en. Och Grums kommun har en också.
En ständig sekreterare.
I Grums heter han Zergy och har hållit ordning på kommunala beslut i princip sedan den junidag 1968 då han klev in i det dåvarande kommunhuset på Karlbergs herrgård. Under åren har han jobbat med fyra socialdemokratiska kommunalråd och sett ett otal folkvalda politiker av olika kvalitet passera revy i sammanträdesrummen.
Sakligt och vänligt har han tagit hand om dem alla.
Nu ska han lägga av, och de ansvariga i kommunen har ett problem:
Till vem ska man i fortsättningen hänvisa folk – exempelvis journalister – som vill ha svar på diverse frågor om Grums?
Standardsvaret har alltid varit:
– Fråga Zergy!
Tråden bakåt
Tack vare ett gott detaljminne och bred insyn i viktiga kommunala beslut så har han oftast suttit inne med svaren.
– Jag har varit tråden bakåt. Mycket hamnar ju hos mig. Och är det något som jag inte känner till så slussar jag vidare, säger han.
Namnskylten vid dörren på andra våningen är redan bortplockad. På ett bord I tjänsterummet ligger travar med handlingar som ska sorteras och lyftas ut.
En av de sista arbetsuppgifterna är att lämna över till efterträdaren, den nya administrativa chefen Christina Olsson. Ingen lätt uppgift, eftersom kommunsekreterarens kunskaper inte ryms i några pärmar.
– Man har ju nästan allt här inne i huvudet, säger han och pekar.
Växte upp i Älmhult
Att han hamnade i kommunal tjänst berodde på tillfälligheter. Han fick jobb hos Älmhults kommun – hans småländska uppväxtort – och gillade arbetsuppgifterna så mycket att han ville vidareutbilda sig. Efter ett års socialkamerala studier på KPS i Kristinehamn sökte han ett ledigt jobb som kommunalassistent i Grums. Det var i samband med kommunsammanslagningen mellan dåvarande Eds kommun och Grums köping. Två år senare inkorporerades Värmskogs församling och kommunen fick sin nuvarande utformning.
– Första arbetsdagen åkte vi runt och tittade i kommunen. Vid den tiden var det väldigt expansivt. Det byggdes överallt.
En viktig arbetsuppgift var redan från början att vara sekreterare i olika nämnder.
Sund styrde och ställde
Hans första chef var kommunalkamrer Gustav Sjöholm, en tjänsteman av den gamla stammen som titulerades ”kamrern”. Ett 20-tal personer jobbade i kommunhuset vid den tiden. Enligt en oskriven lag skulle männen bära kavaj, skjorta och slips.
Det kommunaltråd som gjort störst intryck på honom under alla år är Bengt Sund, kommunens förste heltidsanställde politiker som tillträdde 1971.
– Han styrde och ställde och tyckte inte om opposition. Jag kom bra överens med honom. I dag är det mycket mer samarbete, ledarskapet bygger på delaktighet.
Det han upplevt som kanske mest negativt under åren är befolkningsnedgången. Som mest hade Grums nära 11 000 invånare. I dag är antalet nere i strax under 9 000. Övriga kransorter runt Karlstad har klarat sig bättre.
– Det är lite tråkigt. Det påverkar kommunens ekonomi och det påverkar samhället i övrigt genom lägre huspriser och sämre kommunal och kommersiell service.
Vilken period har varit mest positiv sett ur din synvinkel?
– Det är nutiden. Särskilt efter 2009 då vi fick en ny kommunal organisation och kommunstyrelsen tog över alla nämndernas verksamheter. Det var väl inte roligt för alla, men jag fick bredda mitt verksamhetsområde. Detta är en av anledningarna till att jag stannat kvar de här sista två åren.
Zergy Lindner fyller 67 år den 6 oktober. Hur många möten och sammanträden han deltagit i har han ingen susning om. Ett om dagen skulle betyda totalt bortåt femton tusen.
– Vad vore livet utan sammanträden brukar jag säga på skoj. De är oftast väldigt intressanta, du får inblick i olika saker. Särskilt våra utskottsmöten är gemytliga.
Vad tänker du göra i fortsättningen då?
– En bra fråga, Vi har ju hus och trädgård så det finns ju en del att göra. Till exempel att måla om fasaden. Och så tycker jag om att läsa.
Resor?
– Ja, vi reser ofta till Tyskland, till en ort i Holstein. Och vi har besökt i min farfars hemby Oppach fem mil utanför Dresden ner mot den tjeckiska gränsen.
Är det därifrån du fått namnet Zergy?
– Nej inte alls. Jag vet inte riktigt efter vem jag fått namnet. Min mamma råkade se det i en tidning och tyckte det passade bra ihop med Lindner.
Riktigt färdigsammanträtt är det inte för kommunsekreterare Lindner. Egentligen har han semester fram till pensionsdagen. Men han plockades in bland annat för att hålla i ett sista sammanträde med planeringsutskottet den 28 augusti.
Är det absolut över sedan?
– Ja, det är det. Om dom inte ropar efter mig och säger snälla, snälla...
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
