2017-09-14 06:00

2017-09-14 06:00

Karlstadsfrisör undervisade i Kambodja

FAMILJ

Lärorikt volontärarbete. I söndags kom frisören Ravin Sandi hem till Karlstad igen efter att under två veckor ha undervisat blivande frisörer i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.

1. Vilka var eleverna på skolan?

- Det var utsatta ungdomar mellan 15 och 24 år. Vi gick igenom klippteknik, färglära och alla grunder som man behöver för att kunna jobba som frisör, på en basnivå. Sedan hade vi även en lektion som kallades teach the teachers, där vi utbildade lärarna så att de skulle kunna fortsätta undervisa efter att vi åkt hem.

2. Vad var det för skola?

- En hantverksskola som drivs av Friends international, en hjälporganisation som bland annat stöds av Unicef. Skolan utbildar också inom elektronik och sömnad med mera. Tanken med skolan är att hjälpa människor eftersom utbildning inte alls är prioriterat i Kambodja, tyvärr.

3. Hur länge går eleverna på skolan?

- De har ingen bestämd tid. Eleverna går ut och börjar jobba när de känner sig redo. Det funkar inte alls som i Sverige. Även om vi bara var där under två veckor så kände vi en enorm utveckling. Eleverna var enormt motiverade att lära sig och de tog till sig så himla mycket och tyckte att det var roligt att jobba med oss. De vill bli frisörer för att kunna tjäna pengar och försörja sig, tyvärr ser det väl inte jätteljust ut.

4. Hur fick du veta att skolan fanns?

- En norsk kollega som varit med tidigare år tipsade mig. Jag har länge velat hjälpa utsatta och när jag kunde kombinera det med frisöryrket sökte jag och kom med efter tre olika tester.

5. Vad såg ni mer i Phnom Penh?

- Unicef tog oss med till olika slumområden så att vi skulle se verkligheten i Kambodja och var eleverna kommer ifrån. Jag och de andra nio frisörerna som var där jobbade från åtta till fem så på kvällarna försökte vi ta det lugnt, gå ut och äta lite och sedan vila.

6. Hur bodde ni?

- Vi bodde väldigt bra. Först så kändes det konstigt. Ska vi bo så här fint när vi jobbar med utsatta ungdomar? Men hotellet stöttade Friends internationals verksamhet genom att anställa många tidigare elever så det kändes bra.

7. Vad lärde du dig?

- När jag åkte dit trodde jag att jag skulle förändra dessa elevers liv, men helt ärligt – de har förändrat mitt. Det var så mycket kärlek och tacksamhet så det är det jag har tagit till mig. Att stå där och jobba i 30 graders värme med hårfönar och plattänger, det var inte lätt, så man förstår hur bra man har det här och att man inte ska ta något för givet.

1. Vilka var eleverna på skolan?

- Det var utsatta ungdomar mellan 15 och 24 år. Vi gick igenom klippteknik, färglära och alla grunder som man behöver för att kunna jobba som frisör, på en basnivå. Sedan hade vi även en lektion som kallades teach the teachers, där vi utbildade lärarna så att de skulle kunna fortsätta undervisa efter att vi åkt hem.

2. Vad var det för skola?

- En hantverksskola som drivs av Friends international, en hjälporganisation som bland annat stöds av Unicef. Skolan utbildar också inom elektronik och sömnad med mera. Tanken med skolan är att hjälpa människor eftersom utbildning inte alls är prioriterat i Kambodja, tyvärr.

3. Hur länge går eleverna på skolan?

- De har ingen bestämd tid. Eleverna går ut och börjar jobba när de känner sig redo. Det funkar inte alls som i Sverige. Även om vi bara var där under två veckor så kände vi en enorm utveckling. Eleverna var enormt motiverade att lära sig och de tog till sig så himla mycket och tyckte att det var roligt att jobba med oss. De vill bli frisörer för att kunna tjäna pengar och försörja sig, tyvärr ser det väl inte jätteljust ut.

4. Hur fick du veta att skolan fanns?

- En norsk kollega som varit med tidigare år tipsade mig. Jag har länge velat hjälpa utsatta och när jag kunde kombinera det med frisöryrket sökte jag och kom med efter tre olika tester.

5. Vad såg ni mer i Phnom Penh?

- Unicef tog oss med till olika slumområden så att vi skulle se verkligheten i Kambodja och var eleverna kommer ifrån. Jag och de andra nio frisörerna som var där jobbade från åtta till fem så på kvällarna försökte vi ta det lugnt, gå ut och äta lite och sedan vila.

6. Hur bodde ni?

- Vi bodde väldigt bra. Först så kändes det konstigt. Ska vi bo så här fint när vi jobbar med utsatta ungdomar? Men hotellet stöttade Friends internationals verksamhet genom att anställa många tidigare elever så det kändes bra.

7. Vad lärde du dig?

- När jag åkte dit trodde jag att jag skulle förändra dessa elevers liv, men helt ärligt – de har förändrat mitt. Det var så mycket kärlek och tacksamhet så det är det jag har tagit till mig. Att stå där och jobba i 30 graders värme med hårfönar och plattänger, det var inte lätt, så man förstår hur bra man har det här och att man inte ska ta något för givet.