2017-09-06 06:00

2017-09-06 06:00

Sjuksköterskor träffas igen – 50 år efter examen

KARLSTAD: Sammansvetsade efter åren på utbildningen

Hösten 1964 möttes de för första gången, tre år senare gick de ur skolan som färdiga specialistsjuksköterskor. I går och i dag ses de igen för att fira 50-årsjubileum.

– Fram till 40-årsjubileet träffades vi var femte år, efter det har det blivit oftare, berättar Barbro Palm, som själv bor i Kristinehamn.

Hon har arbetat på intensiven i tolv år och därefter som regementssjuksköterska på A9.

– Under de åren vidareutbildade jag mig så att jag fick behörighet att ha hand om värnpliktiga som skulle utbilda sig till sjukvårdare, säger hon.

Från början var de cirka 35 i gruppen men med åren har några gått bort, andra har förhinder.

– Nu är vi drygt 20 som ses i Karlstad. Vi ska bland annat besöka Lerinmuseet, åka båt och äta lunch på sjukhuset.

Skolan riven idag

Träffarna har tidigare hållits på olika platser runt om i Sverige men 50-årsjubileet ville de fira i Karlstad, eftersom det var där de lärde känna varandra – på Värmlands läns landstings sjuksköterskeskola.

– Vi brukade säga till folk att du svänger vänster vid olycksfall och sedan höger vid krematoriet så kommer du till skolan. Den låg i ett trevåningshus bakom krematoriet men byggnaden är riven i dag, berättar Barbro.

God sammanhållning

Sammanhållningen i klassen var god. Det första året bodde eleverna på skolan. Rektorn hette Signe Johansson och hon var sträng.

– Henne var vi rädda för. Det var förbjudet att ha pojkar på rummet. Jag bodde bredvid hissen och minns att jag hade kommit hem efter att ha solat en hel dag. Signe hade sett en man smita in genom porten och då öppnade hon min dörr och klev rakt in för att kolla om han var där. Det var han inte, men jag gick omkring helt naken... Det var inte roligt, säger Ingrid Johansson.

Ångrar inte yrkesvalet

Efter examen fick hon jobb på ortopeden på CSK och stannade där till pension. Under 15 år var hon avdelningsföreståndare.

– Jag har alltid velat bli sjuksköterska och trivdes bra med åldersblandningen på patienterna. Det har också skett så många framsteg inom ortopedin genom åren. Förr var man till exempel tvungen att ligga helt still i tre-fyra dagar efter en höftledsoperation därefter väntade flera veckors rehabilitering. Nu åker du hem efter några dagar.

Spelade kort

Under utbildningsåren brukade Ingrid ofta spela kort men sina närmaste två vänner i klassen, barnmorskan Agneta Johansson från Alingsås och Barbro Johansson i Vårgårda.

– De ska sova över hos mig nu när de är här. Själv reser jag ofta till Göteborg och då brukar jag passa på att träffa dem, berättar Ingrid.

Festklänningen avskaffades

Deras årskull var den sista innan man införde terminssystem på utbildningen.

– När vi var ute på praktik räknades vi som arbetskraft på avdelningarna. Vi skulle sluta klockan åtta på kvällen, men var vi inte färdiga med våra uppgifter så var de bara att stanna kvar tills allt var klart, säger Barbro Palm.

Däremot var de den första årskullen som tog examen utan att bära sjuksköterskornas svarta långa festklänning.

– Den avskaffades året före, säger Barbro Palm.

– Fram till 40-årsjubileet träffades vi var femte år, efter det har det blivit oftare, berättar Barbro Palm, som själv bor i Kristinehamn.

Hon har arbetat på intensiven i tolv år och därefter som regementssjuksköterska på A9.

– Under de åren vidareutbildade jag mig så att jag fick behörighet att ha hand om värnpliktiga som skulle utbilda sig till sjukvårdare, säger hon.

Från början var de cirka 35 i gruppen men med åren har några gått bort, andra har förhinder.

– Nu är vi drygt 20 som ses i Karlstad. Vi ska bland annat besöka Lerinmuseet, åka båt och äta lunch på sjukhuset.

Skolan riven idag

Träffarna har tidigare hållits på olika platser runt om i Sverige men 50-årsjubileet ville de fira i Karlstad, eftersom det var där de lärde känna varandra – på Värmlands läns landstings sjuksköterskeskola.

– Vi brukade säga till folk att du svänger vänster vid olycksfall och sedan höger vid krematoriet så kommer du till skolan. Den låg i ett trevåningshus bakom krematoriet men byggnaden är riven i dag, berättar Barbro.

God sammanhållning

Sammanhållningen i klassen var god. Det första året bodde eleverna på skolan. Rektorn hette Signe Johansson och hon var sträng.

– Henne var vi rädda för. Det var förbjudet att ha pojkar på rummet. Jag bodde bredvid hissen och minns att jag hade kommit hem efter att ha solat en hel dag. Signe hade sett en man smita in genom porten och då öppnade hon min dörr och klev rakt in för att kolla om han var där. Det var han inte, men jag gick omkring helt naken... Det var inte roligt, säger Ingrid Johansson.

Ångrar inte yrkesvalet

Efter examen fick hon jobb på ortopeden på CSK och stannade där till pension. Under 15 år var hon avdelningsföreståndare.

– Jag har alltid velat bli sjuksköterska och trivdes bra med åldersblandningen på patienterna. Det har också skett så många framsteg inom ortopedin genom åren. Förr var man till exempel tvungen att ligga helt still i tre-fyra dagar efter en höftledsoperation därefter väntade flera veckors rehabilitering. Nu åker du hem efter några dagar.

Spelade kort

Under utbildningsåren brukade Ingrid ofta spela kort men sina närmaste två vänner i klassen, barnmorskan Agneta Johansson från Alingsås och Barbro Johansson i Vårgårda.

– De ska sova över hos mig nu när de är här. Själv reser jag ofta till Göteborg och då brukar jag passa på att träffa dem, berättar Ingrid.

Festklänningen avskaffades

Deras årskull var den sista innan man införde terminssystem på utbildningen.

– När vi var ute på praktik räknades vi som arbetskraft på avdelningarna. Vi skulle sluta klockan åtta på kvällen, men var vi inte färdiga med våra uppgifter så var de bara att stanna kvar tills allt var klart, säger Barbro Palm.

Däremot var de den första årskullen som tog examen utan att bära sjuksköterskornas svarta långa festklänning.

– Den avskaffades året före, säger Barbro Palm.