2017-02-16 06:00

2017-02-16 06:00

Har alltid haft stort hjärta för pingis och travhästar

JUBILAREN: Tore Palm var en briljant pingisspelare.

MÅNGSIDIG. Defensiven var hans främsta vapen. Han trivdes med att nästan hela tiden ”knuffa” bollen över nätet. Offensivt lagda spelare tröttade han ofta ut. De slog bort sig eller också landade bollen i nätet på fel sida.

Så var också fallet när Tore 1957 blev svensk lagmästare med IF Göta

– Vi vann serien med sju eller om det nu vara åtta poäng. Men överlägsna var vi, minns Tore.

Det var tillsammans med lite mera offensivt lagde Carl-Ragnar Andersson och Åke Larsson som Tore bärgade SM-guldet. Efterhand, i slutet av serien, kom också Arne ”Pannan” Andersson, värvad från Borås, att komplettera i laget.

– Efter guldet tvärslutade jag med pingisen. Lusten fanns inte längre, och man ska ju alltid sluta på topp, som det sägs.

Tore var blott 25 år gammal när han avslutade karriären. I dagarna blir han 60 år äldre. Fyller 85 den 19 februari.

Inför högtidsdagen träffar jag Tore hemma i villan på Råtorp i Karlstad. Yngsta dottern av tre, Eva, kallad ”Lillan”, har dukat upp med kaffe och dopp vid mitt besök. Tore har så mycket att berätta om att det tar mer än en halvtimme innan vi gemensamt attackerar brödfatet.

Tore hinner under den tiden också nämna att han även sysslat med tennis och curling.

– Men det var först på lite äldre dar. Tennisen började jag inte med förrän jag var 45 år. Så kallad mogentennis. När jag deltog i första tävlingen i Barcelona hade jag knappast rört vid en tennisracket. Men jag hade det i blodet tack vare pingisen. Deltog i flera internationella tävlingar. Framför allt i Spanien.

Intressant i sammanhanget var att Tore bytte den defensiva spelstilen i pingis mot offensiv i tennis.

Talangfull i unga år

Redan som ung och lovande tioåring visade Tore stora kvaliteter vid pingisbordet

– Jag vann junior-DM redan som 12-åring. När jag var 17 år blev det JSM-guld i Malmö. Det året blev jag även nominerad av Svenska bordtennisförbundet till VM i London.

Det är nu 60 år sedan Göta som lag vann SM-guld. Dåtidens bäste singelspelare var vänsterhänte Tage Flisberg som hade en ”spade” med svampgummi, en av få med det materialet. ”Flisan” var aktiv i närmare 30 års tid, och förde sitt Tranås till 23 SM-guld.

Andra toppspelare från den tiden var Björne Mellström, Stig ”Stickan” Elmblad (klubbkamrat till Flisberg), Tony Larsson, Glenn Kindstedt, Toni Borg, Peo Cronerydh.

Bengt Grive, som blev svensk singelmästare 1951 för sitt Djurgården också värd att minnas. Tillsammans med Elmblad åkte han på den tiden ut i parkerna och levererade en ihopsnickrad och uppskattad bordtennisshow som gick hem hos publiken.

Rekordlånga matcher

Defensiven gjorde sig några gånger påmind då vissa matcher blev otroligt långa?

– Det fanns ju på den tiden en regel som sa att inget set fick vara längre än 20 minuter. Det råkade jag ut för i ett par matcher. När jag mötte Lennart ”Lången” Johansson blev matchen avbruten vid ställningen 3–3. Då räknade domaren tillbaka till 4–2 för ”Lången” för att få fram en matchvinnare.

– Jag har också spelat mot Grive, till och med har jag mött Kjell ”Hammarn” Johansson, som ju inte är i livet längre.

Hemmaplan för klubblaget var läroverkets gymnastiksal på Kungsgatan, som låg vägg i vägg med gamla saluhallen i Karlstad. I samma lokal höll också BK 25:s boxningar till. Och det var till exempel där som Sven Svensson slog igenom och blev landslagsboxare.

Ett intresse som Tore haft genom åren är travhästar.

– Jag har ägt ett 50-tal, och själv tränat och kört de flesta, säger han.

Tore hade ett intensivt intresse för travhästar mellan 1950 och 2013.

– Jag har oerhört många minnesbilder därifrån. Under de här åren gjorde jag ungefär 1 500 uppsittningar. Jag vann drygt 60 av loppen.

Panka en häst att minnas

– Jag ägde 1963 en häst som fick namnet Panka. Köpte den i Paris och överlät träningen på stockholmaren Rune Nordin. Med Olle Elfstrand i sulkyn blev det seger i ett stort lopp på Åby Trots tre galopper. Loppet var döpt till Amerikapriset. Det motsvarar väl Åbys Stora Pris som körs idag. Segerpriset var på 10 000 kronor vilket väl med dagens segerpris motsvarar ungefär 1,5 miljoner. Det är den seger jag är mest nöjd med.

Hela familjen följde förstås dina framfarter på travovalerna. Har du fått ekonomisk vinning under de här åren?

– Nej, det har han inte, inskjuter dottern ”Lillan” som från och till lyssnar på intervjun.

Och Tore medger med att nicka att så var fallet. Travhästar kostar att äga, och får man inte utdelning kommer snabbt minussiffrorna.

Du tävlade förstås mest på Färjestad, sedan Årjäng, Örebro och Åmål. Men champion blev du aldrig?

– Nej, det fanns ju många bra kuskar förr i tiden. Men om jag inte minns fel blev jag en gång champion på Fornaboda utanför Lindesberg. En travdag kommer jag speciellt ihåg.Ställde upp med tre egna hästar, och vann med samtliga.

Vad ägnade du dig åt i yrkeslivet?

– Blev anställd på Ahlmark/Koppartrans 1945. Växlade till försäkringsbolaget Allmänna Brand 1957. Pensionär vid 60 års ålder. Därefter la jag väldigt mycket tid på hästarna.

Hur lever du i dag?

– Det är lite krämpor här och var. Behöver lite assistens emellanåt nu när inte frugan lever längre. Hon gick bort i början av december. Men jag försöker promenera runt i kvarteret på Råtorp. Jag har en slinga som mäter 350 meter som jag stavar mig runt på.

Så var också fallet när Tore 1957 blev svensk lagmästare med IF Göta

– Vi vann serien med sju eller om det nu vara åtta poäng. Men överlägsna var vi, minns Tore.

Det var tillsammans med lite mera offensivt lagde Carl-Ragnar Andersson och Åke Larsson som Tore bärgade SM-guldet. Efterhand, i slutet av serien, kom också Arne ”Pannan” Andersson, värvad från Borås, att komplettera i laget.

– Efter guldet tvärslutade jag med pingisen. Lusten fanns inte längre, och man ska ju alltid sluta på topp, som det sägs.

Tore var blott 25 år gammal när han avslutade karriären. I dagarna blir han 60 år äldre. Fyller 85 den 19 februari.

Inför högtidsdagen träffar jag Tore hemma i villan på Råtorp i Karlstad. Yngsta dottern av tre, Eva, kallad ”Lillan”, har dukat upp med kaffe och dopp vid mitt besök. Tore har så mycket att berätta om att det tar mer än en halvtimme innan vi gemensamt attackerar brödfatet.

Tore hinner under den tiden också nämna att han även sysslat med tennis och curling.

– Men det var först på lite äldre dar. Tennisen började jag inte med förrän jag var 45 år. Så kallad mogentennis. När jag deltog i första tävlingen i Barcelona hade jag knappast rört vid en tennisracket. Men jag hade det i blodet tack vare pingisen. Deltog i flera internationella tävlingar. Framför allt i Spanien.

Intressant i sammanhanget var att Tore bytte den defensiva spelstilen i pingis mot offensiv i tennis.

Talangfull i unga år

Redan som ung och lovande tioåring visade Tore stora kvaliteter vid pingisbordet

– Jag vann junior-DM redan som 12-åring. När jag var 17 år blev det JSM-guld i Malmö. Det året blev jag även nominerad av Svenska bordtennisförbundet till VM i London.

Det är nu 60 år sedan Göta som lag vann SM-guld. Dåtidens bäste singelspelare var vänsterhänte Tage Flisberg som hade en ”spade” med svampgummi, en av få med det materialet. ”Flisan” var aktiv i närmare 30 års tid, och förde sitt Tranås till 23 SM-guld.

Andra toppspelare från den tiden var Björne Mellström, Stig ”Stickan” Elmblad (klubbkamrat till Flisberg), Tony Larsson, Glenn Kindstedt, Toni Borg, Peo Cronerydh.

Bengt Grive, som blev svensk singelmästare 1951 för sitt Djurgården också värd att minnas. Tillsammans med Elmblad åkte han på den tiden ut i parkerna och levererade en ihopsnickrad och uppskattad bordtennisshow som gick hem hos publiken.

Rekordlånga matcher

Defensiven gjorde sig några gånger påmind då vissa matcher blev otroligt långa?

– Det fanns ju på den tiden en regel som sa att inget set fick vara längre än 20 minuter. Det råkade jag ut för i ett par matcher. När jag mötte Lennart ”Lången” Johansson blev matchen avbruten vid ställningen 3–3. Då räknade domaren tillbaka till 4–2 för ”Lången” för att få fram en matchvinnare.

– Jag har också spelat mot Grive, till och med har jag mött Kjell ”Hammarn” Johansson, som ju inte är i livet längre.

Hemmaplan för klubblaget var läroverkets gymnastiksal på Kungsgatan, som låg vägg i vägg med gamla saluhallen i Karlstad. I samma lokal höll också BK 25:s boxningar till. Och det var till exempel där som Sven Svensson slog igenom och blev landslagsboxare.

Ett intresse som Tore haft genom åren är travhästar.

– Jag har ägt ett 50-tal, och själv tränat och kört de flesta, säger han.

Tore hade ett intensivt intresse för travhästar mellan 1950 och 2013.

– Jag har oerhört många minnesbilder därifrån. Under de här åren gjorde jag ungefär 1 500 uppsittningar. Jag vann drygt 60 av loppen.

Panka en häst att minnas

– Jag ägde 1963 en häst som fick namnet Panka. Köpte den i Paris och överlät träningen på stockholmaren Rune Nordin. Med Olle Elfstrand i sulkyn blev det seger i ett stort lopp på Åby Trots tre galopper. Loppet var döpt till Amerikapriset. Det motsvarar väl Åbys Stora Pris som körs idag. Segerpriset var på 10 000 kronor vilket väl med dagens segerpris motsvarar ungefär 1,5 miljoner. Det är den seger jag är mest nöjd med.

Hela familjen följde förstås dina framfarter på travovalerna. Har du fått ekonomisk vinning under de här åren?

– Nej, det har han inte, inskjuter dottern ”Lillan” som från och till lyssnar på intervjun.

Och Tore medger med att nicka att så var fallet. Travhästar kostar att äga, och får man inte utdelning kommer snabbt minussiffrorna.

Du tävlade förstås mest på Färjestad, sedan Årjäng, Örebro och Åmål. Men champion blev du aldrig?

– Nej, det fanns ju många bra kuskar förr i tiden. Men om jag inte minns fel blev jag en gång champion på Fornaboda utanför Lindesberg. En travdag kommer jag speciellt ihåg.Ställde upp med tre egna hästar, och vann med samtliga.

Vad ägnade du dig åt i yrkeslivet?

– Blev anställd på Ahlmark/Koppartrans 1945. Växlade till försäkringsbolaget Allmänna Brand 1957. Pensionär vid 60 års ålder. Därefter la jag väldigt mycket tid på hästarna.

Hur lever du i dag?

– Det är lite krämpor här och var. Behöver lite assistens emellanåt nu när inte frugan lever längre. Hon gick bort i början av december. Men jag försöker promenera runt i kvarteret på Råtorp. Jag har en slinga som mäter 350 meter som jag stavar mig runt på.