2016-10-11 06:00

2016-10-11 06:00

Craftas Combo brassar på med 60- och 70-talslåtar

KARLSTAD: Pensionärer med härlig känsla för gammal rockmusik

Vilket härligt svänggäng!
Jag lämnar rep-lokalen i Väse med ljuvliga sång- och gitarrtoner ännu ljudande i öronen efter en repetitionskväll med dansbandet Craftas Combo. Platsen för det hela är något så ovanligt som ett gammalt stall som förfinats och fått ljuddämpande material på väggarna.

Craftas Combo är ett gäng musiker, totalt fem, som uppnått pensionsåldern, och som spelar gamla covers från 1960–1970-talen. Även om musikeråren blivit fler med tiden så märks det definitivt inte på framförandet när de repar. Storms never last, Främling, Spinnrocken, För dina blåa ögons skull, är några av låtarna jag bjuds på. Och allt känns klockrent och medryckande.

– Vi tröttnar aldrig på det här, fastslår Carl-Gustav Hult, trummis i bandet när jag träffar honom och Kenneth Andersson tidigare under dan för en kopp kaffe inne på Väse-Rasta.

– Vi håller på med det här av ren glädje, inskjuter Kenneth, som är Herrhagspôjk, och redan 1962 debuterade med ett band som höll till i Herrhagens aula till en början.

I dag är läget att man tränar i stallet punktligt en dag i början av veckan för att hålla sig fräscha och ajour med hela låtmaterialet på 70–80 låtar som finns i bagaget. Men också för att trycka in en och annan ny låt som på senare tid nått popularitet ute bland folket.

Andra mötesplatser numera

Det här är poporkestern som trots åldern fortfarande håller till i nuet. Numera är dock inte dansställena så många som förr. De flesta av dem är nedlagda.

Av det skälet har spelandet förflyttats till pubar, caféer, pizzerior och privata fester, huvudsakligen i Värmland.

– I slutet av den här veckan, ska vi till exempel spela på ett 60-årskalas, berättar Carl-Eric Pettersson under intervjun med hela bandet en måndagskväll.

Carl-Gustav är bandets färsking. Han ”anlände” för fyra år sedan. Haltar lite lätt numera, dock inte av någon gammal boxningsskada (Carl-Gustav var boxare i BK 25 i unga år). Utan kanske mera med anknytning till det gamla och ibland påfrestande jobbet som brandman.

– Det är ena höften som inte hänger med riktigt. Men jag har valt att ta lite medicin i stället för operation, säger han.

C-G vidare:

– Det är klart att man saknar dåtidens dansställen och danspublik i framför allt bygdegårdarna. Det var ett riktigt tryck i l danslokalerna då. När jag var med i The Hunters spelade vi nästan varje söndag i Glumseruds ordenshus för att ta ett exempel. Definitivt ett favoritställe.

Carl-Eric och Tommy blev medlemmar i Craftas Combo 2011. Kenneth och Göran startade bandet 1965 efter att ha blivit överens om det efter en båtresa till Läckö slott.

– Vi stötte oväntat på varann och fann att vi hade samma intresse för musiken. Det var begynnelsen till allt som skulle komma, berättar Göran, som allt sedan dess och själva igångsättningen har hand om bandets bokningar.

Oväntat telefonsamtal

För drygt 50 år sen, eller strax efter premiären för bandet, blev Craftas Combo uppmärksammat av framför allt två skäl. Vid ett av dessa tillfällen hörde Sven-Erik Magnusson lite oväntat av sig över telefon.

– Det var egentligen min mor som fick samtalet först eftersom jag inte var hemma. Sven-Erik hade bett mig ringa upp honom när jag kom hem. Så skedde, och då berättade Sven-Erik att Sven-Ingvars förstärkare och eko hade havererat. Eftersom vi gemensamt köpt våra grejor hos Willy Pettersson på Hagströms musikaffär i Karlstad visste han att vi kanske kunde låna ut några av delar av våra grejer. Det gick vi med på, och som tack för det fick vi senare vid två tillfällen förmånen att spela som pausband åt Sven-Ingvars. Det tyckte vi klingade riktigt bra att få lite draghjälp på vår egen karriär, säger Kenneth.

”Vi var för långhåriga”

En annan episod som har drygt 50 år på nacken inträffade i Göteborg efter en spelning där. I god tid hade Kenneth Andersson förbeställt ett par rum för övernattning.

Men i hotellreceptionen och efter många timmar på scenen nekades vi ändå på förnatten tillträde till rummen.

– Vi blev helt enkelt långhårsdiskriminerade. Vi var i och för sig riktigt långhåriga. Men det var ju mode just då att ha långt hår eftersom Beatles och många andra kända bandmedlemmar hade långt hår den här tiden. Men det hjälpte oss ändå inte att förklara det. Så vi fick ta vår tillflykt till ett annat hotell där vi blev bättre bemötta och välkomnades, minns Kenneth.

Numera är alla i bandet kortklippta, eller i vissa fall beror det på att hårlockarna slitits ut och försvunnit för gott.

1992, strax efter omstarten, medverkade Craftas Combo i inspelningen av en samlings-cd som var miljöanpassad och gick under beteckningen No Named Project i regi av Studiefrämjandet.

Lasse Olsson, en numera avliden musiker, skrev en låt med värmländsk framtoning. Den döptes till ”Sätt ongera så de kan bade i sjön.”. Det är en låt som fortfarande hänger med oss.

Den slog ordentligt hos radiolyssnarna. På Värmlandstoppen belönades den vid tillfället med en andraplats efter Vikingarnas ”Kan man älska nån på avstånd.”

Bandets målsättning nu, på lite äldre dar, är att få ännu fler spelningar.

– I och med att vi håller oss i form så klarar vi säkert det, säger Kenneth.

För att visa vitaliteten i nuet kan också intresserade ta del av bandets förehavanden både bild- och textmässigt på den uppdaterade hemsidan.

Craftas Combo är ett gäng musiker, totalt fem, som uppnått pensionsåldern, och som spelar gamla covers från 1960–1970-talen. Även om musikeråren blivit fler med tiden så märks det definitivt inte på framförandet när de repar. Storms never last, Främling, Spinnrocken, För dina blåa ögons skull, är några av låtarna jag bjuds på. Och allt känns klockrent och medryckande.

– Vi tröttnar aldrig på det här, fastslår Carl-Gustav Hult, trummis i bandet när jag träffar honom och Kenneth Andersson tidigare under dan för en kopp kaffe inne på Väse-Rasta.

– Vi håller på med det här av ren glädje, inskjuter Kenneth, som är Herrhagspôjk, och redan 1962 debuterade med ett band som höll till i Herrhagens aula till en början.

I dag är läget att man tränar i stallet punktligt en dag i början av veckan för att hålla sig fräscha och ajour med hela låtmaterialet på 70–80 låtar som finns i bagaget. Men också för att trycka in en och annan ny låt som på senare tid nått popularitet ute bland folket.

Andra mötesplatser numera

Det här är poporkestern som trots åldern fortfarande håller till i nuet. Numera är dock inte dansställena så många som förr. De flesta av dem är nedlagda.

Av det skälet har spelandet förflyttats till pubar, caféer, pizzerior och privata fester, huvudsakligen i Värmland.

– I slutet av den här veckan, ska vi till exempel spela på ett 60-årskalas, berättar Carl-Eric Pettersson under intervjun med hela bandet en måndagskväll.

Carl-Gustav är bandets färsking. Han ”anlände” för fyra år sedan. Haltar lite lätt numera, dock inte av någon gammal boxningsskada (Carl-Gustav var boxare i BK 25 i unga år). Utan kanske mera med anknytning till det gamla och ibland påfrestande jobbet som brandman.

– Det är ena höften som inte hänger med riktigt. Men jag har valt att ta lite medicin i stället för operation, säger han.

C-G vidare:

– Det är klart att man saknar dåtidens dansställen och danspublik i framför allt bygdegårdarna. Det var ett riktigt tryck i l danslokalerna då. När jag var med i The Hunters spelade vi nästan varje söndag i Glumseruds ordenshus för att ta ett exempel. Definitivt ett favoritställe.

Carl-Eric och Tommy blev medlemmar i Craftas Combo 2011. Kenneth och Göran startade bandet 1965 efter att ha blivit överens om det efter en båtresa till Läckö slott.

– Vi stötte oväntat på varann och fann att vi hade samma intresse för musiken. Det var begynnelsen till allt som skulle komma, berättar Göran, som allt sedan dess och själva igångsättningen har hand om bandets bokningar.

Oväntat telefonsamtal

För drygt 50 år sen, eller strax efter premiären för bandet, blev Craftas Combo uppmärksammat av framför allt två skäl. Vid ett av dessa tillfällen hörde Sven-Erik Magnusson lite oväntat av sig över telefon.

– Det var egentligen min mor som fick samtalet först eftersom jag inte var hemma. Sven-Erik hade bett mig ringa upp honom när jag kom hem. Så skedde, och då berättade Sven-Erik att Sven-Ingvars förstärkare och eko hade havererat. Eftersom vi gemensamt köpt våra grejor hos Willy Pettersson på Hagströms musikaffär i Karlstad visste han att vi kanske kunde låna ut några av delar av våra grejer. Det gick vi med på, och som tack för det fick vi senare vid två tillfällen förmånen att spela som pausband åt Sven-Ingvars. Det tyckte vi klingade riktigt bra att få lite draghjälp på vår egen karriär, säger Kenneth.

”Vi var för långhåriga”

En annan episod som har drygt 50 år på nacken inträffade i Göteborg efter en spelning där. I god tid hade Kenneth Andersson förbeställt ett par rum för övernattning.

Men i hotellreceptionen och efter många timmar på scenen nekades vi ändå på förnatten tillträde till rummen.

– Vi blev helt enkelt långhårsdiskriminerade. Vi var i och för sig riktigt långhåriga. Men det var ju mode just då att ha långt hår eftersom Beatles och många andra kända bandmedlemmar hade långt hår den här tiden. Men det hjälpte oss ändå inte att förklara det. Så vi fick ta vår tillflykt till ett annat hotell där vi blev bättre bemötta och välkomnades, minns Kenneth.

Numera är alla i bandet kortklippta, eller i vissa fall beror det på att hårlockarna slitits ut och försvunnit för gott.

1992, strax efter omstarten, medverkade Craftas Combo i inspelningen av en samlings-cd som var miljöanpassad och gick under beteckningen No Named Project i regi av Studiefrämjandet.

Lasse Olsson, en numera avliden musiker, skrev en låt med värmländsk framtoning. Den döptes till ”Sätt ongera så de kan bade i sjön.”. Det är en låt som fortfarande hänger med oss.

Den slog ordentligt hos radiolyssnarna. På Värmlandstoppen belönades den vid tillfället med en andraplats efter Vikingarnas ”Kan man älska nån på avstånd.”

Bandets målsättning nu, på lite äldre dar, är att få ännu fler spelningar.

– I och med att vi håller oss i form så klarar vi säkert det, säger Kenneth.

För att visa vitaliteten i nuet kan också intresserade ta del av bandets förehavanden både bild- och textmässigt på den uppdaterade hemsidan.

Craftas Combo

Medlemmar i dag:

Kenneth Andersson, Karlstad, 72, sång och sologitarr. Tidigare jobb: Fritidspedagog.

Göran Danielsson, Kristinehamn, 71, synt Tidigare jobb: Elinstallatör.

Carl-Gustav Hult, 72, Skattkärr, trummor, sång (förut även saxofon när han spelade i The Hunters). Jobbat som: Brandman.

Tommy Karlsson, 67, Alster, elbas, sång. Jobbat som: Posttjänsteman.

Carl-Eric Pettersson, 65, Väse, kompgitarr, sång. Jobbat som: Telearbetare.

 

Några låtar ur repertoaren : Ghost riders in the sky, För dina blåa ögons skull, I love you baby, Främling, Hello Josephine.

Det första Craftas Combo: 1965–1968. Omstart 1992- ? (inget slut än). Orkesternamnet sjösattes i samband efter en festlighet i början av 1960-talet, där en närvarande person plötsligt reste sig från stolen och fastslog att bandet absolut skulle heta Craftas Combo. Det antogs av alla festdeltagare. Omstart av bandet 1992 skedde efter en nostalgiafton i Folkets hus i Skoghall. Då orkestern och hemmabandet Gretas anslog tonen. ”Vi tog tillfället och hakade på, och kör sedan dess vidare än idag” (Kenneth Andersson).

Spelar: Som regel fyratimmarspass kring ett 40-tal låtar.

Tidigare band för flera av orkestermedlemmarna: Lavionos (1968–1979), Yesterday (1988–1992). Även Lindoc, Rynos, Anders Bredbergs orkester tillhörde den samlingen..

Kutym sedan fyra år tillbaka: Att spela låtar från ett uppsatt tält i anslutning till Seniorernas hus i Karlstad och med anledning av att löpningen Stadsloppet passerar alldeles utanför huset.

Fin merit: Deltog 1968–1970 i kampen om Värmlands bästa popband i Mariebergsskogen med nöjespappan Lars ”Bläckis” Bäckström som arrangör. Fick två förstaplaceringar de åren.

Ett annat mycket kärt och uppskattat tillhåll för dansanta och orkestrar den här tiden var I 2-regementets dansbana intill Sandbäckstjärnet. Varvade spelningar ofta med Öijwinds. En annan populär spelplats var Norrstrands-baracken, belägen intill Kroppkärrsbadet. Blåsippan på Kvarnberget icke att förglömma.