2016-08-27 06:00

2016-08-27 06:00

Bjällerudsflickorna still going strong som musikanter och sångare

GRAVA: 60 år sedan debuten men populariteten tar aldrig slut

Utåt sett började allting 1955 med ”Vildrosen” och segern i Ungdomsparaden i Mariebergsskogen.
60 år senare och ännu ett avverkat jubileum rullar allt fortfarande på med sjungande och glädjespridande Bjällerudsflickorna Inga-Lill Larsson och Monica Gustafsson. Med gitarr, dragspel och sånger turnerar de runt i många olika publika sammanhang i nästan hela Mellansverige.

När jag träffar dem en solig söndagseftermiddag på deras egen gamla hemmaplan, Träfotere i Hynboholm, har de just anlänt efter en tvådagarsstämma i Brålanda i Dalsland.

Nu väntade sång och spel i Träfoteres dansloge, där man underhållit många gånger tidigare.

Men storyn kring systrarna är i sin helhet både lång och unik. Ja, rentav fängslande att ta del av. ! skiftet 1955–1956 anslogs i vart fall tonen man skulle rida vidare på. Eller när Inga-Lill var 10 år och Monica 6. På den tiden spelade båda gitarr och underhöll bekanta i föräldrarnas vänkrets. Men Monica insisterade på att hon egentligen ville ha ett eget dragspel. Tjatade på mamma Eivor. Tillverkade själv av veckat papper ett symboliskt dragspel för att visa vilket instrument hon favoriserade och egentligen ville ha.

– Jag påverkade dem. Självklart var det så. Men så på julafton fick jag ett stort och väl inslaget paket. Jag var förväntansfull, förstås. Tjatet på framför allt mamma hade fått ett slut. Det var verkligen ett dragspel i paketet. Visst minns man för evigt det, säger Monica.

Effektfullt namnbyte

Därmed var det också fött att Inga-Lill och Monica skulle pröva lyckan tillsammans. I initialskedet uppträdde de med egna namn men efterhand med ett påhittat namn som dock saknade sting. Det kom därför att suddas ut. Men de kom ju från Bjällerud. Därmed var det sagt och gjort, det var både klatschigare och slagkraftigare att sjösätta Bjällerudsflickorna. Då som ren hobbyverksamhet eftersom båda också tidigt hade civila yrken att falla tillbaka på.

Första steget på karriärstegen som musiker hade tagits. Populariteten ökade hela tiden under utvecklingsåren. Det skulle bli en ”hörna” med självaste Lennart Hyland och Solsta Café med Bengt Alsterlind. Nu var ruljangsen i full gång, engagemangen droppade in med jämna mellanrum.

– Det var märkligt att plötsligt bli så populära. Svårt fatta, egentligen, säger Monica.

Det första riktiga elddopet skulle annars komma 1956 i Kungsträdgården i Stockholm när ”Karlstadskväll” introducerades och systrarna sjöng ”Famnen full utav solsken.”

– 30 000 åskådare på plats innebar förstås oändligt mycket folk kring hela ”Kungsan”. Det var jättestort för oss alla att få uppträda tillsammans, minns Inga-Lill.

Stor scenvana

Åren har gått och numera är det närmast vardagsmat för dem att beträda en scen och bli betittade av en massa glada och intresserade människor.

Och just denna afton på Gravadagen på Träfotere öppnas spelningen med Olle Bergmans välkända ”Sjung och le”, som också fanns med på repertoaren på den omnämnda Ungdomsparaden. Givetvis håller man också fortfarande fast vid vinnarlåten i paraden, ”Vildrosen”, som hängt med under alla de 60 åren och alltid önskas.

I inledningen av karriären fick ibland Bjällerudsflickorna tilltalsnamnet Bjälverudsflickorna, som ju är namnet på orten mellan Sunne och Torsby. Felstavningen var emellanåt också återkommande i tidningsannonser.

– Det var inte alltid så roligt, menar Inga-Lill och Monica.

Oförstörda röster

Båda uppträder med väl inplanterad scenvana och oförstörda röster än idag. Sedan 1 juni har de varit engagerade varje helg. Inte bara i Värmland. Gästspel i Norge hörde förr också till.

Men det är inte enbart repertoaren och de många välrepeterade låtarna som än i dag hänger med. Många åhörare har själva varit mycket dansanta i unga år och njuter av att få höra de gamla låtarna igen.

Stämmor, vårdhem, bröllop och många andra anrättningar engagerar dem. Vilket också gäller sidospåren Solstabälgarna och Lamonic.

– Puffa gärna för Solstabälgarna där vi också båda är med, säger Inga-Lill.

– Och jag har mitt Lamonic, kontrar Monica, som har sitt eget förnamn inbakat i verksamheten.

Roland Larsson, Inga-Lills make, har dokumenterat det mesta i en tjock pärm med tidningsurklipp ända från ungdomsåren och framåt i tiden. Även Monicas mamma, Eivor, var flitig med att klippa ur tidningsreferat från aktuella tidningar som NWT, VF, Värmlandsbygden och andra, främst lokala avisor.

Nästan fulltecknat

Bjällerudsflickorna borde förstås redan för länge sen ha fått Karlstads kommuns kulturstipendium för sitt breda och viktiga engagemang inom kommunen. Nu har det sökts två gånger, men utan framgång. Inte ens det egna 50-års-jubileet 2005 räckte för det.

Men Inga-Lill och Monica fortsätter sprida gamla låtar och godingar ute i bygderna, på olika platser. Och, som sagt, inget slut är skrivet än. Nästan fulltecknad agenda fram till julen.

– Vi kör på så länge vi får inbjudan, orkar och tycker det är roligt, säger båda gemensamt.

Bra rutet, tycker jag.

När jag träffar dem en solig söndagseftermiddag på deras egen gamla hemmaplan, Träfotere i Hynboholm, har de just anlänt efter en tvådagarsstämma i Brålanda i Dalsland.

Nu väntade sång och spel i Träfoteres dansloge, där man underhållit många gånger tidigare.

Men storyn kring systrarna är i sin helhet både lång och unik. Ja, rentav fängslande att ta del av. ! skiftet 1955–1956 anslogs i vart fall tonen man skulle rida vidare på. Eller när Inga-Lill var 10 år och Monica 6. På den tiden spelade båda gitarr och underhöll bekanta i föräldrarnas vänkrets. Men Monica insisterade på att hon egentligen ville ha ett eget dragspel. Tjatade på mamma Eivor. Tillverkade själv av veckat papper ett symboliskt dragspel för att visa vilket instrument hon favoriserade och egentligen ville ha.

– Jag påverkade dem. Självklart var det så. Men så på julafton fick jag ett stort och väl inslaget paket. Jag var förväntansfull, förstås. Tjatet på framför allt mamma hade fått ett slut. Det var verkligen ett dragspel i paketet. Visst minns man för evigt det, säger Monica.

Effektfullt namnbyte

Därmed var det också fött att Inga-Lill och Monica skulle pröva lyckan tillsammans. I initialskedet uppträdde de med egna namn men efterhand med ett påhittat namn som dock saknade sting. Det kom därför att suddas ut. Men de kom ju från Bjällerud. Därmed var det sagt och gjort, det var både klatschigare och slagkraftigare att sjösätta Bjällerudsflickorna. Då som ren hobbyverksamhet eftersom båda också tidigt hade civila yrken att falla tillbaka på.

Första steget på karriärstegen som musiker hade tagits. Populariteten ökade hela tiden under utvecklingsåren. Det skulle bli en ”hörna” med självaste Lennart Hyland och Solsta Café med Bengt Alsterlind. Nu var ruljangsen i full gång, engagemangen droppade in med jämna mellanrum.

– Det var märkligt att plötsligt bli så populära. Svårt fatta, egentligen, säger Monica.

Det första riktiga elddopet skulle annars komma 1956 i Kungsträdgården i Stockholm när ”Karlstadskväll” introducerades och systrarna sjöng ”Famnen full utav solsken.”

– 30 000 åskådare på plats innebar förstås oändligt mycket folk kring hela ”Kungsan”. Det var jättestort för oss alla att få uppträda tillsammans, minns Inga-Lill.

Stor scenvana

Åren har gått och numera är det närmast vardagsmat för dem att beträda en scen och bli betittade av en massa glada och intresserade människor.

Och just denna afton på Gravadagen på Träfotere öppnas spelningen med Olle Bergmans välkända ”Sjung och le”, som också fanns med på repertoaren på den omnämnda Ungdomsparaden. Givetvis håller man också fortfarande fast vid vinnarlåten i paraden, ”Vildrosen”, som hängt med under alla de 60 åren och alltid önskas.

I inledningen av karriären fick ibland Bjällerudsflickorna tilltalsnamnet Bjälverudsflickorna, som ju är namnet på orten mellan Sunne och Torsby. Felstavningen var emellanåt också återkommande i tidningsannonser.

– Det var inte alltid så roligt, menar Inga-Lill och Monica.

Oförstörda röster

Båda uppträder med väl inplanterad scenvana och oförstörda röster än idag. Sedan 1 juni har de varit engagerade varje helg. Inte bara i Värmland. Gästspel i Norge hörde förr också till.

Men det är inte enbart repertoaren och de många välrepeterade låtarna som än i dag hänger med. Många åhörare har själva varit mycket dansanta i unga år och njuter av att få höra de gamla låtarna igen.

Stämmor, vårdhem, bröllop och många andra anrättningar engagerar dem. Vilket också gäller sidospåren Solstabälgarna och Lamonic.

– Puffa gärna för Solstabälgarna där vi också båda är med, säger Inga-Lill.

– Och jag har mitt Lamonic, kontrar Monica, som har sitt eget förnamn inbakat i verksamheten.

Roland Larsson, Inga-Lills make, har dokumenterat det mesta i en tjock pärm med tidningsurklipp ända från ungdomsåren och framåt i tiden. Även Monicas mamma, Eivor, var flitig med att klippa ur tidningsreferat från aktuella tidningar som NWT, VF, Värmlandsbygden och andra, främst lokala avisor.

Nästan fulltecknat

Bjällerudsflickorna borde förstås redan för länge sen ha fått Karlstads kommuns kulturstipendium för sitt breda och viktiga engagemang inom kommunen. Nu har det sökts två gånger, men utan framgång. Inte ens det egna 50-års-jubileet 2005 räckte för det.

Men Inga-Lill och Monica fortsätter sprida gamla låtar och godingar ute i bygderna, på olika platser. Och, som sagt, inget slut är skrivet än. Nästan fulltecknad agenda fram till julen.

– Vi kör på så länge vi får inbjudan, orkar och tycker det är roligt, säger båda gemensamt.

Bra rutet, tycker jag.

Bjällerudsflickorna

Namn: Inga-Lill Larsson, 79, Monica Gustafsson, 74.

Bor: I Vålberg respektive Skåre.

Civilstånd: Döttrar till jordbrukarna Eivor och Karl Andersson Växte upp på gården Löcka (=Lyckan) i Bjällerud, Hynboholm. Inga-Lill gift med Roland Larsson. Monica gift med Gert Gustafsson. Tillsammans med Öijvind Karlsson bildade han på 1950-talet Öijvinds Kvintett, där han inledningsvis också spelade trummor.

Karriärstart: 1955–1956. Som hobbyverksamhet. Genombrott 1955 då de vann Ungdomsparaden i Mariebergsskogen. Har i år varit aktiva musikanter i 60 års tid.

Sidoengagemang: Solstabälgarna, med deltagande på dragspelsstämmor, Inga-Lill är också är ordförande och Monica kassör och spelledare i ”bälgarna”... Samt gruppen Lamonic, en konstellation där Monica tillsammans med andra, varierande musiker, gör musikaliska framträdanden i olika sammanhang.

Repertoar: Spelar 40-, 50-, 60-talsmusik. Några ur låtvurvalet på Träfotere: Sjung och le, Vildrosen, Vilken skillnad en dag gör, Trastens melodi, Ljuva 60-tal, Fantasi-snoa, I min lilla värld av blommor, När en stjärna från himlen faller.

Före pensionsåldern: Inga-Lill förskollärare i närområdet i Vålberg. Monica apotekstekniker i Karlstad i 50 års obruten tid.