2016-08-10 09:05

2016-08-10 09:13

Gatukonstnären från Arvika

Kreatören, entreprenören och konstnären Julia Riordan

På Stockholms gator tittar Julia Riordans stickade kreationer fram. Allt ifrån humoristiska vitsar till vackra mönster med politiska budskap. Nu finns hennes verk i Arvika. – Stickning är min meditation, säger Julia Riordan.

Att garnboma, eller ”yarnbombing”, är en färgsprakande gatukonst som tagit sig till Sverige. Vad många inte vet, är att en av Sveriges ledande gatukonstnärer kommer från Arvika. Intresset för gatukonst har alltid funnits hos Julia Riordan, 24, men när hon upptäckte stickning som gatukonst blev hon helt såld.

– Stickning har många fördomar och ses nog som gammalmodigt. Men det är också en teknik som alla kan relatera till. Det är fluffiga kuddar och mormor-nostalgi, säger Julia Riordan.

Från garnnystan till kreation

Julia har alltid haft ett intresse för hantverk och redan som barn hade hon stora planer på entreprenörskap.

– När jag var liten hade jag och en kompis en affär ute på landet i en ladugård, där sålde vi egengjorda tygpåsar och smycken. Jag drömde faktiskt om att bli egenföretagare.

Efter gymnasiet hamnade Julia som många andra värmlandsungdomar på ett café i Oslo. Men efter ett år bröt hon sig loss och med hjälp av google hittade hon en skola i Brighton som erbjöd kurser i maskinstickning.

– Maskinstickning är ganska ”old school”, men det var nyttiga veckor där jag lärde mig grunderna och byggde upp en portfolio. Där växte också drömmen om att bli stickingsmodedesigner.

Efter Brighton landade Julia i Arvika, köpte sig en stickningsmaskin, skapade egna mönster- och började producera mössor under märket ”Julia Rio”. Hon började sälja mössor på julmarknader runt om i Värmland, och hennes mönster är numera signifikant för hennes varumärke.

– Det är fantastiskt att se någon bära någonting jag skapat. Vissa kan tycka att mina mössor är dyra, men det är oftast för att det inte vet hur mycket tid det ligger bakom ett hantverk.

Startade företaget ”Julia Rio”

Studierna fortsatte på Art Collage i Göteborg, men det var när hon kom in på London Collage of Fashion som drömmen kom allt närmare – och fick sig en törn.

– Mitt liv rasade, det var inte alls som jag hade tänkt mig. Klimatet i London är väldigt hårt och skolan var väldigt elitistisk och strikt.

Trots motgångarna var det i London som intresset för konst växte. Där stötte hon för första gången på stickad gatukonst, så kallad ”yarnbombing”.

– Fösta gången jag klädde in en lyktstolpe kände jag mig som en gangster! säger Julia och skrattar.

Julia satsade i stället sina kort på Stockholm och en karriär som frilansare samtidigt som hon studerade på Projektverkstan, folkhögskolan i Skärholmen.

I september börjar Julia sitt andra år på Konstfack där hon studerar textilhantverk. Sitt företag har hon drivit sedan 2013 och kommer fortsätta kombinera studier och frilansjobb.

– Det ligger extremt mycket arbete och många timmar bakom. Det krävs enormt engagemang och dedikerat arbete. Men kämpar man kan man också ta sig någonstans.

Stickning som gatukonst

Efter de senaste årens diskussioner om nolltolerans mot gatukonst har acceptansen och intresset ökat – vems är egentligen det offentliga rummet?

– Det är ditt och mitt och allas vardagsrum, här borde alla känna sig trygga, men tyvärr gör inte alla det. Konst är ett tillvägagångssätt att skapa förändring, det skapar en mysig och trygg miljö, säger Julia.

Kreatören från Arvika har precis avslutat två veckors arbete där hon smyckat pelare i Telias högkvarter i Stockholm.

– Det finns en passion för gatukonst i Sverige och det har fått ett väldigt uppsving på sistone, det accepteras mer i ”finrummen”.

Kärleken till sitt konstverk kan ibland liknas med kärleken till ett husdjur.

– Jag kan få separationsångest när jag arbetat med en stickning och sen måste skiljas från den. Men det är en kick att få se den leva sitt eget liv. Ibland får den sitta kvar längre, ibland tas den bort direkt.

Nya visioner

Drömmen om modedesign ligger numera på fyllan, i stället har ett annat intresse tagit vid. Med sina kreationer stöttar hon intresseorganisationen FATTA, som arbetar aktivt mot våldtäktskulturen i Sverige, samt nätverket och organisationen Femtastic, som arbetar för en strukturell förändring av musik- och kulturbranschen. Julias mössor har under den senaste tiden setts på huvuden till Jason ”Timbuktu” Dikaité, Natalie ”Cleo” Missaouri och Linda Pira.

– Jag inspireras av människor som vill förändra och påverka. Ihop kan vi skapa någonting tillsammans, säger Julia och forstätter:

– Tack vare konsten har jag insett att jag är feminist. Med konsten kan jag skapa mitt eget rum.

Ambitionen för konst och hantverk sträcker sig bortom gator och väggar.

– Jag hoppas på en våg av kollektiva hantverk, som ett sätt för alla åldrar att mötas. Jag tror många saknar det.

Kollektiva utsmyckningar är enligt Julia något som behövs i Värmland.

– Det finns en styrka i små städer. Stickning kan locka alla åldrar och öppna upp dörrar till umgänge mellan generationer.

Att garnboma, eller ”yarnbombing”, är en färgsprakande gatukonst som tagit sig till Sverige. Vad många inte vet, är att en av Sveriges ledande gatukonstnärer kommer från Arvika. Intresset för gatukonst har alltid funnits hos Julia Riordan, 24, men när hon upptäckte stickning som gatukonst blev hon helt såld.

– Stickning har många fördomar och ses nog som gammalmodigt. Men det är också en teknik som alla kan relatera till. Det är fluffiga kuddar och mormor-nostalgi, säger Julia Riordan.

Från garnnystan till kreation

Julia har alltid haft ett intresse för hantverk och redan som barn hade hon stora planer på entreprenörskap.

– När jag var liten hade jag och en kompis en affär ute på landet i en ladugård, där sålde vi egengjorda tygpåsar och smycken. Jag drömde faktiskt om att bli egenföretagare.

Efter gymnasiet hamnade Julia som många andra värmlandsungdomar på ett café i Oslo. Men efter ett år bröt hon sig loss och med hjälp av google hittade hon en skola i Brighton som erbjöd kurser i maskinstickning.

– Maskinstickning är ganska ”old school”, men det var nyttiga veckor där jag lärde mig grunderna och byggde upp en portfolio. Där växte också drömmen om att bli stickingsmodedesigner.

Efter Brighton landade Julia i Arvika, köpte sig en stickningsmaskin, skapade egna mönster- och började producera mössor under märket ”Julia Rio”. Hon började sälja mössor på julmarknader runt om i Värmland, och hennes mönster är numera signifikant för hennes varumärke.

– Det är fantastiskt att se någon bära någonting jag skapat. Vissa kan tycka att mina mössor är dyra, men det är oftast för att det inte vet hur mycket tid det ligger bakom ett hantverk.

Startade företaget ”Julia Rio”

Studierna fortsatte på Art Collage i Göteborg, men det var när hon kom in på London Collage of Fashion som drömmen kom allt närmare – och fick sig en törn.

– Mitt liv rasade, det var inte alls som jag hade tänkt mig. Klimatet i London är väldigt hårt och skolan var väldigt elitistisk och strikt.

Trots motgångarna var det i London som intresset för konst växte. Där stötte hon för första gången på stickad gatukonst, så kallad ”yarnbombing”.

– Fösta gången jag klädde in en lyktstolpe kände jag mig som en gangster! säger Julia och skrattar.

Julia satsade i stället sina kort på Stockholm och en karriär som frilansare samtidigt som hon studerade på Projektverkstan, folkhögskolan i Skärholmen.

I september börjar Julia sitt andra år på Konstfack där hon studerar textilhantverk. Sitt företag har hon drivit sedan 2013 och kommer fortsätta kombinera studier och frilansjobb.

– Det ligger extremt mycket arbete och många timmar bakom. Det krävs enormt engagemang och dedikerat arbete. Men kämpar man kan man också ta sig någonstans.

Stickning som gatukonst

Efter de senaste årens diskussioner om nolltolerans mot gatukonst har acceptansen och intresset ökat – vems är egentligen det offentliga rummet?

– Det är ditt och mitt och allas vardagsrum, här borde alla känna sig trygga, men tyvärr gör inte alla det. Konst är ett tillvägagångssätt att skapa förändring, det skapar en mysig och trygg miljö, säger Julia.

Kreatören från Arvika har precis avslutat två veckors arbete där hon smyckat pelare i Telias högkvarter i Stockholm.

– Det finns en passion för gatukonst i Sverige och det har fått ett väldigt uppsving på sistone, det accepteras mer i ”finrummen”.

Kärleken till sitt konstverk kan ibland liknas med kärleken till ett husdjur.

– Jag kan få separationsångest när jag arbetat med en stickning och sen måste skiljas från den. Men det är en kick att få se den leva sitt eget liv. Ibland får den sitta kvar längre, ibland tas den bort direkt.

Nya visioner

Drömmen om modedesign ligger numera på fyllan, i stället har ett annat intresse tagit vid. Med sina kreationer stöttar hon intresseorganisationen FATTA, som arbetar aktivt mot våldtäktskulturen i Sverige, samt nätverket och organisationen Femtastic, som arbetar för en strukturell förändring av musik- och kulturbranschen. Julias mössor har under den senaste tiden setts på huvuden till Jason ”Timbuktu” Dikaité, Natalie ”Cleo” Missaouri och Linda Pira.

– Jag inspireras av människor som vill förändra och påverka. Ihop kan vi skapa någonting tillsammans, säger Julia och forstätter:

– Tack vare konsten har jag insett att jag är feminist. Med konsten kan jag skapa mitt eget rum.

Ambitionen för konst och hantverk sträcker sig bortom gator och väggar.

– Jag hoppas på en våg av kollektiva hantverk, som ett sätt för alla åldrar att mötas. Jag tror många saknar det.

Kollektiva utsmyckningar är enligt Julia något som behövs i Värmland.

– Det finns en styrka i små städer. Stickning kan locka alla åldrar och öppna upp dörrar till umgänge mellan generationer.

  • Veronica Lindström

Julia Riordan

Ålder: 24 år.

Uppväxt: Takene, Arvika

Bor: Hornstull, Stockholm

Familj: Mamma, pappa och storebror.

Aktuell: Interaktiv design på Stadsteatern i Vällingby. Företaget ”Julia Rio”, studerar på Konstfack, håller workshops för ungdomar.

Gatukonst: Finns i bland annat i Stockholm, New York och Bristol.