2016-08-06 08:41

2016-08-06 08:56

O, grymma öde …

O grymma öde att hvarenda jänta.

Ett album har så prydligt fint och nätt. Der man till hennes fröjd skall verser pränta. Hon tror kantänka att det går så lätt. Men om hon såge blott hur rimmarn lider. När i sitt anlets svett den vers han smider. Som han så glädtigt kunde beställt,liksom någon möda alls det gällt. Hon skulle finna att en sådan ’poesi’, ibland är rent ut sagt djurplågeri. Spikgården 30/11 1899. Hj Pelle.

Så skrev konstnären Per Tellander i sin blivande makas, Marias, poesibok i själva slutklämmen på 1800-talet. Om det var detta poem som röjde väg till hans kärestas hjärta är något osäkert, men ett par blev de 14 år senare, och det var sonen Erik som skrivit av raderna ur moderns poesibok.

Poesiböcker var uppenbarligen vanligt förekommande vid tiden för förra sekelskiftet, och det var unga flickor som var innehavare och plågade stackars unga män att blotta sitt innersta – till råga på allt på rim.

En som inte hade förmågan att uttrycka sig i poetisk form var farmaceuten Karl Karlsson på apoteket i Dalby. Det var år 1893 han blev ombedd av en ung dam att skriva något vackert i hennes poesibok. Denna händelse har jag skrivit om tidigare, och att den har gått till litteraturhistorien beror på att farmaceuten i sin förtvivlan bad den unge Hjalmar Söderberg om hjälp. Söderberg råkade befinna sig på orten, och listig som han var gav han Karlsson ett poem som han skrivit men själv var missnöjd med. Detta för att själv kunna glänsa med ett elegantare bidrag. Dessa rader gav han farmaceut Karlsson:

 

Du bringar min tanke yrsel.

Jag längtar min längtan matt.

Du kommer när jag är ensam

– jag drömde om dig i natt.

 

Karlsson blev mycket förtjust och skrev ner raderna i poesiboken. Själv skrev Söderberg in en dikt som han översatt från Heines Du bist wie eine Blume:

 

Du liknar, mitt barn, en blomma

så ren och mild och skär.

Jag ser dig och hjärtat sväller

av tungsinta tankars här.

 

I stilla bön vill jag lägga

min hand på din hjässa len:

Måtte dig Gud bevara

så skär och mild och ren.

Dikten finns ännu bevarad – undertecknad av Hjalmar Söderberg – i poesialbumet, som tillhörde den åtrådda Dalbyjäntan Elin Edgren. Poängen i historien är att flickan föll för farmaceutens undermåliga poem.

Trenden med poesiböcker har återkommit då och då. Tydligt är att de flesta poemen är standardiserade och återkommer från olika skrivare. På det sättet är Elin Edgrens bok ovanlig. Möjligen är Per Tellanders också en egen skapelse?

För en tid sedan fick jag i min hand en sådan från 1909, poesiböckernas storhetstid. Den var en julklapp från Hildur Jonsson i Bograngen till den då 17-åriga vännen Helena Olsson i Avensåsen, vilket visas av en dikt på första sidan:

Helena!När denna bok är skriven fullav vänner prövade i längden,minns att jag skrev för vänskaps skull,ej för att öka mängden.Bograngen den 24 dec 1909Hildur Jonsson

Första gästande skribent är signaturen H J:Livets djupa allvar nusnart till mötes träder.Där på mången strid bered digmen var lugn, tag hoppet med dig.Och stå fast i rätt och gottVet att under tidens loppStädste under deras famntryggast går din levnadsbanaOch bland bränningar och skärsäkrast dock din farkost bär.

 

Därefter, redan på nyårsafton, återkommer vännen Hildur:

Ägde jag än tusen blommorgömda uti havets bruslysande som nattens stjärna,strålande som dagens ljus.Alla, alla glatt jag ströddekära Helena på din stignär som du vid deras doftantänkte mången gång på mig.

Många högstämda rader fyller boken, och flera av dem är skrivna av bokens ägarinna själv. De flesta präglas av en önskan om lycka och kärlek för bokens ägarinna.

 

Blomsterströdd må bli din stig

Glädje aldrig fattas dig

Kärlek ren må bli din lön

Detta är min varma bön.

 

En och annan dikt sticker ut på ett lite överraskande sätt:

Grodor trivas i träsk,trikiner i fläsk,i mitt hjärta trivs endast Du.

 

Älskade, hör du min stämma,älskade, hör du min röst.Älskade, har du en femmaså låna mig den till i höst.

Älsk men förälsk Dej icke!

Lov men förlov Dej icke!

Gift men förgift Dej icke!

En vers är undertecknad Gustaf och är skriven på norska:

Du Helena, du Helena, du er ikke grei,till alle dine friere sier du nei.Men om han kommer, den du vill ha,da er du ikke sein till att svare ja.

Inlagt i boken finns Helenas hopvikta folkskolebetyg från 1907 undertecknat av skolrådets ordförande Edgren och läraren Lindholm. Helenas vidare öde känner jag inte till, och man får tro att det var en tillfällig besvikelse som den 6 juli 1910 fick den 18-åriga flickan att teckna ner följande rader:

 

Jag fann en blomma i Nordanskog,

Tog och fäste den vid mitt hjärta,

Men höstens vindar kom och tog

En iskall kyss och min lilja dog

Och sorg förbryter i smärta.

 

Efter en åttaårsperiod är boken fullskriven och avslutas på sista sidan med dessa anonyma rader:

Sist i boken vill jag stå,men främst bland vännerna ändå.För den som älskar dig mer än jag,han kan skriva på nästa blad!

 

Finns det liknande poesiböcker i dag? Skrivs det rimmade tankar är det förmodligen i form av bloggar. Eller finns de ännu de böcker som för några tiotal år sedan användes av lite yngre ungdomar? Böcker där vännerna fick fylla i sina intressen, sina syskons namn, favoritböcker med mera. Dessa krävde förmodligen lite mindre tankemöda av författarna än de gamla poesiböckerna.

 

Ett album har så prydligt fint och nätt. Der man till hennes fröjd skall verser pränta. Hon tror kantänka att det går så lätt. Men om hon såge blott hur rimmarn lider. När i sitt anlets svett den vers han smider. Som han så glädtigt kunde beställt,liksom någon möda alls det gällt. Hon skulle finna att en sådan ’poesi’, ibland är rent ut sagt djurplågeri. Spikgården 30/11 1899. Hj Pelle.

Så skrev konstnären Per Tellander i sin blivande makas, Marias, poesibok i själva slutklämmen på 1800-talet. Om det var detta poem som röjde väg till hans kärestas hjärta är något osäkert, men ett par blev de 14 år senare, och det var sonen Erik som skrivit av raderna ur moderns poesibok.

Poesiböcker var uppenbarligen vanligt förekommande vid tiden för förra sekelskiftet, och det var unga flickor som var innehavare och plågade stackars unga män att blotta sitt innersta – till råga på allt på rim.

En som inte hade förmågan att uttrycka sig i poetisk form var farmaceuten Karl Karlsson på apoteket i Dalby. Det var år 1893 han blev ombedd av en ung dam att skriva något vackert i hennes poesibok. Denna händelse har jag skrivit om tidigare, och att den har gått till litteraturhistorien beror på att farmaceuten i sin förtvivlan bad den unge Hjalmar Söderberg om hjälp. Söderberg råkade befinna sig på orten, och listig som han var gav han Karlsson ett poem som han skrivit men själv var missnöjd med. Detta för att själv kunna glänsa med ett elegantare bidrag. Dessa rader gav han farmaceut Karlsson:

 

Du bringar min tanke yrsel.

Jag längtar min längtan matt.

Du kommer när jag är ensam

– jag drömde om dig i natt.

 

Karlsson blev mycket förtjust och skrev ner raderna i poesiboken. Själv skrev Söderberg in en dikt som han översatt från Heines Du bist wie eine Blume:

 

Du liknar, mitt barn, en blomma

så ren och mild och skär.

Jag ser dig och hjärtat sväller

av tungsinta tankars här.

 

I stilla bön vill jag lägga

min hand på din hjässa len:

Måtte dig Gud bevara

så skär och mild och ren.

Dikten finns ännu bevarad – undertecknad av Hjalmar Söderberg – i poesialbumet, som tillhörde den åtrådda Dalbyjäntan Elin Edgren. Poängen i historien är att flickan föll för farmaceutens undermåliga poem.

Trenden med poesiböcker har återkommit då och då. Tydligt är att de flesta poemen är standardiserade och återkommer från olika skrivare. På det sättet är Elin Edgrens bok ovanlig. Möjligen är Per Tellanders också en egen skapelse?

För en tid sedan fick jag i min hand en sådan från 1909, poesiböckernas storhetstid. Den var en julklapp från Hildur Jonsson i Bograngen till den då 17-åriga vännen Helena Olsson i Avensåsen, vilket visas av en dikt på första sidan:

Helena!När denna bok är skriven fullav vänner prövade i längden,minns att jag skrev för vänskaps skull,ej för att öka mängden.Bograngen den 24 dec 1909Hildur Jonsson

Första gästande skribent är signaturen H J:Livets djupa allvar nusnart till mötes träder.Där på mången strid bered digmen var lugn, tag hoppet med dig.Och stå fast i rätt och gottVet att under tidens loppStädste under deras famntryggast går din levnadsbanaOch bland bränningar och skärsäkrast dock din farkost bär.

 

Därefter, redan på nyårsafton, återkommer vännen Hildur:

Ägde jag än tusen blommorgömda uti havets bruslysande som nattens stjärna,strålande som dagens ljus.Alla, alla glatt jag ströddekära Helena på din stignär som du vid deras doftantänkte mången gång på mig.

Många högstämda rader fyller boken, och flera av dem är skrivna av bokens ägarinna själv. De flesta präglas av en önskan om lycka och kärlek för bokens ägarinna.

 

Blomsterströdd må bli din stig

Glädje aldrig fattas dig

Kärlek ren må bli din lön

Detta är min varma bön.

 

En och annan dikt sticker ut på ett lite överraskande sätt:

Grodor trivas i träsk,trikiner i fläsk,i mitt hjärta trivs endast Du.

 

Älskade, hör du min stämma,älskade, hör du min röst.Älskade, har du en femmaså låna mig den till i höst.

Älsk men förälsk Dej icke!

Lov men förlov Dej icke!

Gift men förgift Dej icke!

En vers är undertecknad Gustaf och är skriven på norska:

Du Helena, du Helena, du er ikke grei,till alle dine friere sier du nei.Men om han kommer, den du vill ha,da er du ikke sein till att svare ja.

Inlagt i boken finns Helenas hopvikta folkskolebetyg från 1907 undertecknat av skolrådets ordförande Edgren och läraren Lindholm. Helenas vidare öde känner jag inte till, och man får tro att det var en tillfällig besvikelse som den 6 juli 1910 fick den 18-åriga flickan att teckna ner följande rader:

 

Jag fann en blomma i Nordanskog,

Tog och fäste den vid mitt hjärta,

Men höstens vindar kom och tog

En iskall kyss och min lilja dog

Och sorg förbryter i smärta.

 

Efter en åttaårsperiod är boken fullskriven och avslutas på sista sidan med dessa anonyma rader:

Sist i boken vill jag stå,men främst bland vännerna ändå.För den som älskar dig mer än jag,han kan skriva på nästa blad!

 

Finns det liknande poesiböcker i dag? Skrivs det rimmade tankar är det förmodligen i form av bloggar. Eller finns de ännu de böcker som för några tiotal år sedan användes av lite yngre ungdomar? Böcker där vännerna fick fylla i sina intressen, sina syskons namn, favoritböcker med mera. Dessa krävde förmodligen lite mindre tankemöda av författarna än de gamla poesiböckerna.

 

  • Torleif Styffe