2016-07-26 14:32

2016-07-27 16:57

Radiosportens Mats Fagerström kommer brottas med flera grenar i OS 2016

Den duktige och alltid påläste sportradioreportern Mats ”Fagge” Fagerström, Karlstad, laddar just nu för ännu ett OS. Avresan till Rio de Janerio, Brasilien, sker i månadsskiftet.

– För en hängiven radioprofil är det alltid åtråvärt, njutbart och spännande att få närvara och konfronteras med stora delar av världens bästa idrottare, kommenterar Mats.

Senast var han på plats i OS i London 2012 och efter Rio hoppas han få uppleva ännu fler OS. Det finns nämligen ytterligare sex OS innan det är dags att kvittera ut den första lönen som pensionär.

Mats är nöjd med det liv han hittills upplevt. Han har fått göra det han vill. Varvat kvalité med många gånger roliga och fascinerande bevakningar av lokal idrott där det mesta kan hända.

Jag träffar Mats på en halvt skuggig sittbänk alldeles intill det livliga Sandgrundsbadet med älven framför oss i blickfånget. Mats anländer på cykel. Tidigare på dan har han varit allmänreporter på Värmlandsradion.

Ogillar att springa

Några snabba löpsteg hemifrån och kanske ett älvdopp frestar däremot inte Mats.

– Där kom du in på något som inte alls engagerar mig. Löpning är i sig överhuvudtaget det värsta jag vet, och det är också framför allt det som hindrat mig från att testa en svensk klassiker. Benen håller inte för löpning, konstaterar han. Men det gjorde de å andra sidan den gången han sprang 15 km, på gamla men nu avsomnade Götajoggen. Sprang på en tid strax över timman.

Fyra veckors semester avverkades redan i juni. Med frugan blev det bland annat besök i öst, i vackra Prag, och även ett Paris-stopp för att se Sverige möta Irland i inledningsmatchen av fotbolls-EM.

31 juli bär det iväg till Rio. Radiosportens OS-delegation består av 28 medverkande. I den skaran ingår såväl programledare, referenter som tekniker.

Van att brottas med brottning

Brottning har i hemtrakten Karlstad inte förekommit i någon betydande omfattning sedan Hjalle Schönfeldts adepter i Orion härjade på mattorna. Men Mats känner sig tämligen hemmastadd ändå, trots att de svenska OS-deltagarna kommer från spridda platser i landet. De flesta är norrländska tjejer från Gällivare-trakten, som utbildat sig på brottargymnasiet i Klippan.

– De är duktiga, ställer upp för varann. För egen del var det kul att i London-OS få se två svenskar ta OS-brons. Johan Eurén, som deltar även nu, presterade verkligen på hög nivå. Klart man minns det.

Mats Fagerström har sin egen namne i Karlstad. Det kan gälla allt från telefonörer, e-post-meddelanden, postanvisningar, paket etcetera.

– Vi har väl aldrig setts vad jag vet, men det är inget som bryr mig, egentligen. Det blir mest fråga om att berätta om adresser, annat telefonnummer. Så vi är vana båda två, skulle jag kunna tro.

Säger inte nej till Word Cup

Förutom OS, vilket annat drömjobb skulle du kunna referera till att vilja göra?

– World Cup i ishockey, som avgörs i Toronto senare i år, samtidigt med en dokumentär om Super Bowl, som i sig är en favoritsport.

Du tycker att flera av dem som pratar idrott i etermedia i olika sammanhang saknar viss kompetens?

– Väldigt många är för ytliga, har för svag retorik. Jag vet inte om dagens telefoner till stor del kan förknippas med det. Men på något vis känns det som att det var lite bättre förr.

Du tycker annars att det inom just Radiosporten finns profiler som håller hög kunskapsnivå. Vilka?

– Först och främst Roger Burman som både programledare och reporter. Dag Malmqvist är också en allätare på området, duktig på dokumentärer.

Egna favoritsporter?

– Ishockey, motor, brottning, curling. Men jag är inte rädd för att ge mig i kast med det mesta. Det gäller bara att vara väl förberedd och inte ducka för det som ibland kan upplevas som kontroversiellt.

Om du får nämna namnen på tre svenskar som betytt mest för svensk idrott?

– Mycket enkelt svara på. Det är dåtid och namn som Björn Borg, Ingemar Stenmark och Annika Sörenstam. En fjärde skulle ha kunnat vara Frank Andersson.

Har du annars något eget favoritprogram?

- Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att säga det, men gör det ändå. Tycker att våra Sportextra nästan alltid håller hög klass. Att vi emellanåt inte räds för att gå på djupet med saker som berör lyssnare, att vi kan prata om både nuet och dåtid, och för det mesta gör det med finess, känsla och spontanitet

Hamnade själv i hetluften

Du har ett par gånger ställts inför svåra, utmanande och tuffa uppdrag på radion som absolut inte haft med sport att göra?

– Det handlar om tillfälliga vikariatjobb från förr. När Estonia förliste 28 septenber 1994, då 852 omkom och 501 var svenskar av dem, satt jag som allmän morgonreporter tillfälligt på radion. Det var fullständigt kaotiskt till en början hur det skulle hanteras, vilka reportrar som skulle ringas in. Dessutom själv rejält morgontrött inför första sändningen. Repriser i radion från den tiden bekräftar verkligen hur tagna på sängen vi blev.

En annan riktig rysare du minns var den förödande skolbranden på Hisingen i Göteborg i slutet av oktober 1998?

– Då satt jag än en gång i programledningen, och i en stressig miljö bland annat skulle uppdatera antalet omkomna. Det blev till slut 63 personer som bokstavligt talet brändes inne. Under alla förhållanden säger man sig efteråt aldrig vara nöjd med hur man hanterat en mycket svår situation, eftersom allt kommer så plötsligt och fladdrar förbi undan för undan. Men det är i såna utsatta lägen ändå bra att ha viss rutin att falla tillbaka på.

– För en hängiven radioprofil är det alltid åtråvärt, njutbart och spännande att få närvara och konfronteras med stora delar av världens bästa idrottare, kommenterar Mats.

Senast var han på plats i OS i London 2012 och efter Rio hoppas han få uppleva ännu fler OS. Det finns nämligen ytterligare sex OS innan det är dags att kvittera ut den första lönen som pensionär.

Mats är nöjd med det liv han hittills upplevt. Han har fått göra det han vill. Varvat kvalité med många gånger roliga och fascinerande bevakningar av lokal idrott där det mesta kan hända.

Jag träffar Mats på en halvt skuggig sittbänk alldeles intill det livliga Sandgrundsbadet med älven framför oss i blickfånget. Mats anländer på cykel. Tidigare på dan har han varit allmänreporter på Värmlandsradion.

Ogillar att springa

Några snabba löpsteg hemifrån och kanske ett älvdopp frestar däremot inte Mats.

– Där kom du in på något som inte alls engagerar mig. Löpning är i sig överhuvudtaget det värsta jag vet, och det är också framför allt det som hindrat mig från att testa en svensk klassiker. Benen håller inte för löpning, konstaterar han. Men det gjorde de å andra sidan den gången han sprang 15 km, på gamla men nu avsomnade Götajoggen. Sprang på en tid strax över timman.

Fyra veckors semester avverkades redan i juni. Med frugan blev det bland annat besök i öst, i vackra Prag, och även ett Paris-stopp för att se Sverige möta Irland i inledningsmatchen av fotbolls-EM.

31 juli bär det iväg till Rio. Radiosportens OS-delegation består av 28 medverkande. I den skaran ingår såväl programledare, referenter som tekniker.

Van att brottas med brottning

Brottning har i hemtrakten Karlstad inte förekommit i någon betydande omfattning sedan Hjalle Schönfeldts adepter i Orion härjade på mattorna. Men Mats känner sig tämligen hemmastadd ändå, trots att de svenska OS-deltagarna kommer från spridda platser i landet. De flesta är norrländska tjejer från Gällivare-trakten, som utbildat sig på brottargymnasiet i Klippan.

– De är duktiga, ställer upp för varann. För egen del var det kul att i London-OS få se två svenskar ta OS-brons. Johan Eurén, som deltar även nu, presterade verkligen på hög nivå. Klart man minns det.

Mats Fagerström har sin egen namne i Karlstad. Det kan gälla allt från telefonörer, e-post-meddelanden, postanvisningar, paket etcetera.

– Vi har väl aldrig setts vad jag vet, men det är inget som bryr mig, egentligen. Det blir mest fråga om att berätta om adresser, annat telefonnummer. Så vi är vana båda två, skulle jag kunna tro.

Säger inte nej till Word Cup

Förutom OS, vilket annat drömjobb skulle du kunna referera till att vilja göra?

– World Cup i ishockey, som avgörs i Toronto senare i år, samtidigt med en dokumentär om Super Bowl, som i sig är en favoritsport.

Du tycker att flera av dem som pratar idrott i etermedia i olika sammanhang saknar viss kompetens?

– Väldigt många är för ytliga, har för svag retorik. Jag vet inte om dagens telefoner till stor del kan förknippas med det. Men på något vis känns det som att det var lite bättre förr.

Du tycker annars att det inom just Radiosporten finns profiler som håller hög kunskapsnivå. Vilka?

– Först och främst Roger Burman som både programledare och reporter. Dag Malmqvist är också en allätare på området, duktig på dokumentärer.

Egna favoritsporter?

– Ishockey, motor, brottning, curling. Men jag är inte rädd för att ge mig i kast med det mesta. Det gäller bara att vara väl förberedd och inte ducka för det som ibland kan upplevas som kontroversiellt.

Om du får nämna namnen på tre svenskar som betytt mest för svensk idrott?

– Mycket enkelt svara på. Det är dåtid och namn som Björn Borg, Ingemar Stenmark och Annika Sörenstam. En fjärde skulle ha kunnat vara Frank Andersson.

Har du annars något eget favoritprogram?

- Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att säga det, men gör det ändå. Tycker att våra Sportextra nästan alltid håller hög klass. Att vi emellanåt inte räds för att gå på djupet med saker som berör lyssnare, att vi kan prata om både nuet och dåtid, och för det mesta gör det med finess, känsla och spontanitet

Hamnade själv i hetluften

Du har ett par gånger ställts inför svåra, utmanande och tuffa uppdrag på radion som absolut inte haft med sport att göra?

– Det handlar om tillfälliga vikariatjobb från förr. När Estonia förliste 28 septenber 1994, då 852 omkom och 501 var svenskar av dem, satt jag som allmän morgonreporter tillfälligt på radion. Det var fullständigt kaotiskt till en början hur det skulle hanteras, vilka reportrar som skulle ringas in. Dessutom själv rejält morgontrött inför första sändningen. Repriser i radion från den tiden bekräftar verkligen hur tagna på sängen vi blev.

En annan riktig rysare du minns var den förödande skolbranden på Hisingen i Göteborg i slutet av oktober 1998?

– Då satt jag än en gång i programledningen, och i en stressig miljö bland annat skulle uppdatera antalet omkomna. Det blev till slut 63 personer som bokstavligt talet brändes inne. Under alla förhållanden säger man sig efteråt aldrig vara nöjd med hur man hanterat en mycket svår situation, eftersom allt kommer så plötsligt och fladdrar förbi undan för undan. Men det är i såna utsatta lägen ändå bra att ha viss rutin att falla tillbaka på.

  • AGNE BYSTRÖM

Fakta

Namn: Mats Fagerström

Ålder:56 år.

Yrke: Sportreporter på Radiosporten (riks) delat med lokal värmländsk idrott sedan 1992. ”Vanlig” lokalreporter i Värmlandsradion emellanåt.

Aktuell just nu: Reporter på OS i Rio, huvuduppdrag att bevaka brottning (Sofia Mattsson, Johanna Mattsson, Henna Johansson Jenny Fransson, Zakarias Berg, Fredrik Schön, Johan Eurén), golf (Henrik Stenson, Johan Lingmerth, Anna Nordqvist, Pernilla Lindberg), skeet (Håkan Dahlby), dubbeltrap (Markus Svensson, Stefan Nilsson, Stefan Nilsson) bordtennis (Per Gerell, Kristian Karlsson, Thomas Nilsson, Mathilda Ekholm, Li Fen).

Eget deltagande: Carlstad Crusaders (fyra SM-silver 2005-2008), Hellton i handboll (allsvenskt kval två gånger 1972-1990, avslutade i Kil)), fullföljt Vasaloppet två gånger, Vansbrosimningen en gång, Vätternrundan på cykel.

Fritidsaktiviteter: Träna spinning, styrketräning, golf, fotografering, raska promenader, resor, läsa kriminalromaner, dokumentärer om allehanda ting.

Familj: Gift, två vuxna söner och två bonusbarn, vuxna söner.

Bor: Lägenhet i centrala Karlstad.