2016-07-16 06:00

2016-07-16 10:26

"Det kändes lyxigt"

GRAVA SKOLA FÖR 60 ÅR SEDAN: När skolmaten kom till Grava skola

Till hösten är det sextio år sedan Britt-Marie Johansson började första klass i Grava skola. Det var också första gången det serverades uppvärmd mat på skolbarnens tallrikar.

När Britt-Marie Johansson började första klass på Grava skola för 60 år sedan var det fortfarande matpåse hemifrån som gällde. Väldigt snart kom en testvecka där barnen serverades uppvärmda portioner av djupfrysta maträtter. Vad de då inte visste var att den djupfrysta maten var här för att stanna.

– Vi var lite av försökskaniner, säger Britt-Marie med skrattet i mungiporna.

På Grava skola gick hon i 6 år, måndag till lördag, och på söndagar var det söndagsskola i kyrkan. Att slippa ta med sig mat hemifrån var någonting som uppskattades av både barn och föräldrar.

– Det kändes lyxigt, säger Britt-Marie Johansson. Potatisen var väl lite gryning, men det vande man sig med.

Nytt sätt att umgås

Grava skola var 1956 en byskola med cirka 60 elever som delade på två våningar av ett trevåningshus. Samtidigt som de börjades serveras mat, slapp de även äta sin lunch vid skolbänkarna.

De nya matrutinerna krävde en matsal. Detta gjorde att städerskan som huserat på våning två fick flytta upp en våning för att lämna plats åt långbord, kök och disk. Även en matansvarig, Iris, fick anställas till jobbet som kökspersonal. Många av de mindre barnen behövde hjälp med att packa upp den uppvärma matlådan av folie.

De nya rutinerna gjorde att alla 60 barn fick umgås i större skala, men under ordnande förhållanden.

– Jag tror det skapade en bättre sammanhållning mellan klasserna.

Frysta portioner värmdes efter antal elever som var i skolan just den dagen, av ”mattanten” Iris. Vid de uppdukade långborden serverades en portion uppvärmd mat tillsammans med en mjölkflaska i glas.

Vid varje bordsände satt en lärare och höll uppsikt.

”Blev inte mobbade”

På armlängds avstånd spatserade eleverna in i klassrummet och när läraren gjorde entré stod barnen på tåspetsarna med raka ryggar. På rasterna lekte alla med alla och Britt-Marie minns ingen särbehandling, inte heller i klassrummet.

– Alla hade mat med sig till skolan, jag kan inte minnas att det var något annorlunda för barnhemsbarnen. De blev inte mobbade i alla fall.

Dejebo sedan 1973

I dag är Britt-Marie 66 år och pensionär.

Vid 15-års ålder träffade hon sin man Ove Johansson, 69, och tillsammans har de tre barn, sju barnbarn och ett barnbarnsbarn. Hon började på Grava skola som 6-åring och flyttade från trakten som 18-åring för att arbeta som barnflicka.

Hon fortsatte på samma bana när hon 1975 blev anställd av Forshaga kommun som dagmamma, vilket hon jobbade som i 34 år. Tillsammans med sin familj flyttade Britt-Marie till Deje 1973 och har under perioder åtagit sig sommarbarn.

När Britt-Marie Johansson började första klass på Grava skola för 60 år sedan var det fortfarande matpåse hemifrån som gällde. Väldigt snart kom en testvecka där barnen serverades uppvärmda portioner av djupfrysta maträtter. Vad de då inte visste var att den djupfrysta maten var här för att stanna.

– Vi var lite av försökskaniner, säger Britt-Marie med skrattet i mungiporna.

På Grava skola gick hon i 6 år, måndag till lördag, och på söndagar var det söndagsskola i kyrkan. Att slippa ta med sig mat hemifrån var någonting som uppskattades av både barn och föräldrar.

– Det kändes lyxigt, säger Britt-Marie Johansson. Potatisen var väl lite gryning, men det vande man sig med.

Nytt sätt att umgås

Grava skola var 1956 en byskola med cirka 60 elever som delade på två våningar av ett trevåningshus. Samtidigt som de börjades serveras mat, slapp de även äta sin lunch vid skolbänkarna.

De nya matrutinerna krävde en matsal. Detta gjorde att städerskan som huserat på våning två fick flytta upp en våning för att lämna plats åt långbord, kök och disk. Även en matansvarig, Iris, fick anställas till jobbet som kökspersonal. Många av de mindre barnen behövde hjälp med att packa upp den uppvärma matlådan av folie.

De nya rutinerna gjorde att alla 60 barn fick umgås i större skala, men under ordnande förhållanden.

– Jag tror det skapade en bättre sammanhållning mellan klasserna.

Frysta portioner värmdes efter antal elever som var i skolan just den dagen, av ”mattanten” Iris. Vid de uppdukade långborden serverades en portion uppvärmd mat tillsammans med en mjölkflaska i glas.

Vid varje bordsände satt en lärare och höll uppsikt.

”Blev inte mobbade”

På armlängds avstånd spatserade eleverna in i klassrummet och när läraren gjorde entré stod barnen på tåspetsarna med raka ryggar. På rasterna lekte alla med alla och Britt-Marie minns ingen särbehandling, inte heller i klassrummet.

– Alla hade mat med sig till skolan, jag kan inte minnas att det var något annorlunda för barnhemsbarnen. De blev inte mobbade i alla fall.

Dejebo sedan 1973

I dag är Britt-Marie 66 år och pensionär.

Vid 15-års ålder träffade hon sin man Ove Johansson, 69, och tillsammans har de tre barn, sju barnbarn och ett barnbarnsbarn. Hon började på Grava skola som 6-åring och flyttade från trakten som 18-åring för att arbeta som barnflicka.

Hon fortsatte på samma bana när hon 1975 blev anställd av Forshaga kommun som dagmamma, vilket hon jobbade som i 34 år. Tillsammans med sin familj flyttade Britt-Marie till Deje 1973 och har under perioder åtagit sig sommarbarn.

  • Veronica Lindström

Britt-Marie Johansson

Ålder: 66

Familj: Maken Ove, 3 barn, 7 barnbarn, 1 barnbarnsbarn

Nu: Pensionär

Tidigare: Dagmamma, förskolelärare, barnflicka

Grava skola

Skolan uppfördes 1920 och upphörde 2003.

Källa: gravahistoria.wordpress.com