2016-06-22 06:00

2016-06-22 06:00

Samlade guld på guld under den långa tränarkarriären

PERSONLIGT: Peder Emanuelsson blev Boltic-fan redan som 12-åring

Han har varit med om att vinna VM-guld, World Cup-guld, sju av Boltics totalt nio SM-guld, tre Europacup-titlar och en hel del därutöver.
Var hittar man mannen bakom det imponerande verket?
Jo, i byn Flokerud av alla platser på jorden.

Det är här gamle klubb- och landslagstränaren Peder Emanuelsson, med hustrun Helena, har sitt härbärge. Platsen som sådan finns inom Grums kommun.

– Kör Borgviksvägen och vik ganska snabbt av till vänster efter korsningen mot Malsjö, säger Peder över telefon.

Vägen dit är en utmaning. 2,5 kilometer på en stenig grusväg som man nästan aldrig upplever nuförtiden. Fast här stavar ingen till ordet asfalt. Damm från motkörande fordon ryker hela tiden. Stor risk för stenskott.

– Nej, det är ingen nöjesresa, det håller jag med om. Men jag springer faktiskt samma sträcka fram och tillbaka tre gånger i veckan och vänder vid infarten, säger Peder.

Fick vägledning

Jag får vidare vägledning över telefon, och plötsligt står han där och hojtar utanför den huvudsakligen gulfärgade och vackra enplansvillan som är belägen på en liten platå.

Rösten känns väldigt bekant. Peder talar med gammal obruten stämma, eller som jag minns honom från förr.

– Du parkerar här, vinkar Peder, och kanske har han och hustrun också parkerat här för gott. De upplever det nog så båda två. Stormtrivs med det fria läget ute på landsbygden.

Flyttlasset hit gick 1990. Då lämnades samtidigt villan på Stodene som man bott nio år i.

– Vi letade hus i området, och fick tips om att just den här villan var till salu. Vi blev begeistrade och slog till direkt, Bara en familj hade bott här tidigare.

Mitt skäl för att leta upp Peder var att säga ett grattis på 65-årsdagen. Men det sprack per omgående.

– Där fick du tji, jag blev pensionär redan vid 62 års ålder. Men du får gärna komma hit ändå. Vi är ju bandydårar båda två.

Mötesplatsen är Peders och Helenas trädgårdsmöbler under ett solparasoll, och med solglasögon mot den stekande solen. Helena har dukat fram kaffe och kaffebröd. Härligt!

Peder är herrhagspojk. Började spela bandy som 12-åring. Var med i A-laget 1969–1977. Mest centerhalv och senare mittfältare. Blev efterhand klubbkompis med Lars ”Snöret” Berg, som kom från Göta. Det var ju också han som satte fart på nya Boltic.

Peder minns allt från början. Efter mycket upp-och ner-prestationer med serieseger och lyckligt kvalspel trasslade sig Boltic 1975 med ett ojämnt lag upp i allsvenskan.

”Snörets” stora livsverk

Sedan hände allt som fick Boltic på Sverige-kartan. Säsongen 1975–1976 sjösatte ”Snöret” sitt livsverk. Började med att värva Curt Einarsson och Bempa Ericsson på en och samma gång. Själv avlyssnade jag den historiska nyheten på radio inne i motionscentralen på Skutberget omedelbart efter en löprunda. Minns att jag blev snurrig i huvudet över den skalpen.

Resten är i dag Boltic-historik. SM-guld 1979 mot Broberg. Det skulle bli ytterligare åtta guld. Med Vetlanda som huvudmotståndare.

Vilka var landslagsspelare från Boltic 1987 när du tränade landslaget?

– Sex man. Anders Bridholm, Björn Tömmernes, Peter Olsson, Örjan Gunnarsson, Ola Johansson och ”Pinnen”. Däremot hade jag inte plats i den slutliga truppen för Kjell Kruse och Per Togner (då i Göta).

Du fick möjlighet förlänga förbundskaptenjobbet två år med landslaget?

– På den vägen var det. Men jag ville tillbaka till min gamla vardag med Boltic Jag var rätt nöjd efter att ha fått VM-guld. Annars skulle det ha blivit fråga om två nya säsonger i landslaget enligt den tidscykel som finns för att ta uppdraget.

Vad är det bästa du personligen upplevat inom bandyn? Du får nämna tre i tur och ordning!

– Jättesvår fråga. Men VM-guldet är ändå i topp. Därefter första SM-finalvinsten mot Broberg (7–4). På tredje plats SM-guldet 1988.

– Finalseger mot Vetlanda med 5–2 och samtidigt ”Pinnens” allra sista match med Boltic. Han gjorde också sista målet. Stort!

Klarar du nöten att uppge de bästa Boltic-spelarna under din egen tränartid?

– Det vete katten, det finns ju så många som höll ren superklass.

Välj bästa målvakt, bästa försvarare, bästa mittfältare och bästa forward!

– Jättesvårt, igen. Men i tur och ordning ändå Anders Bridholm, Stefan Karlsson, Ola Johansson och ”Pinnen” Ramström. ”Pinnens” utvecklingspotential sedan han kom från Örebro vid 23 års ålder var ju oerhört stor. Han hade allt som går att räkna in. Snabbskrinnare, genombrottsman, framspelare och inte minst en skytt av kaliber. Dunkade in hörnor och frislag ideligen. Därutöver var ju ”Pinnen” oerhört social som person som också måste vägas in.

Tycker du så här på lite äldre dar att du fick uppleva allt?

– Ja, absolut i tränarrollen.

En gammal känd Boltic-spelare träffar du fortfarande på emellanåt, eller hur?

– Jajamensan. Kan du tänka dig att legenden Kjell-Göran ”Fille” Broström kör sopbil i det här området. Då blir det en lång snackpaus. ”Fille” har ju tidigare haft egen spelbutik i Karlstad på en av torggatorna.

Vad gör du (och Helena) i dag?

– Vårdar hus och trädgård. Vi reser ganska mycket. Ungefär tio veckor om året. Mest under mörka årstiden. Ofta till Kanarieöarna. Har hunnit med en kryssning i Karibien. Underbart, kan verkligen varmt rekommenderas. Håller kroppsligt i gång med att springa till genomfartsleden som går mot Borgvik. Tre gånger i veckan i lugn takt Ungefär 5 km tur och retur. Emellanåt även i något motionsspår i Karlstad i samband med att jag hälsar på min mor.

Tack för att jag fick komma hit!

– Ingen orsak. Det var enbart kul och angenämt.

Det är här gamle klubb- och landslagstränaren Peder Emanuelsson, med hustrun Helena, har sitt härbärge. Platsen som sådan finns inom Grums kommun.

– Kör Borgviksvägen och vik ganska snabbt av till vänster efter korsningen mot Malsjö, säger Peder över telefon.

Vägen dit är en utmaning. 2,5 kilometer på en stenig grusväg som man nästan aldrig upplever nuförtiden. Fast här stavar ingen till ordet asfalt. Damm från motkörande fordon ryker hela tiden. Stor risk för stenskott.

– Nej, det är ingen nöjesresa, det håller jag med om. Men jag springer faktiskt samma sträcka fram och tillbaka tre gånger i veckan och vänder vid infarten, säger Peder.

Fick vägledning

Jag får vidare vägledning över telefon, och plötsligt står han där och hojtar utanför den huvudsakligen gulfärgade och vackra enplansvillan som är belägen på en liten platå.

Rösten känns väldigt bekant. Peder talar med gammal obruten stämma, eller som jag minns honom från förr.

– Du parkerar här, vinkar Peder, och kanske har han och hustrun också parkerat här för gott. De upplever det nog så båda två. Stormtrivs med det fria läget ute på landsbygden.

Flyttlasset hit gick 1990. Då lämnades samtidigt villan på Stodene som man bott nio år i.

– Vi letade hus i området, och fick tips om att just den här villan var till salu. Vi blev begeistrade och slog till direkt, Bara en familj hade bott här tidigare.

Mitt skäl för att leta upp Peder var att säga ett grattis på 65-årsdagen. Men det sprack per omgående.

– Där fick du tji, jag blev pensionär redan vid 62 års ålder. Men du får gärna komma hit ändå. Vi är ju bandydårar båda två.

Mötesplatsen är Peders och Helenas trädgårdsmöbler under ett solparasoll, och med solglasögon mot den stekande solen. Helena har dukat fram kaffe och kaffebröd. Härligt!

Peder är herrhagspojk. Började spela bandy som 12-åring. Var med i A-laget 1969–1977. Mest centerhalv och senare mittfältare. Blev efterhand klubbkompis med Lars ”Snöret” Berg, som kom från Göta. Det var ju också han som satte fart på nya Boltic.

Peder minns allt från början. Efter mycket upp-och ner-prestationer med serieseger och lyckligt kvalspel trasslade sig Boltic 1975 med ett ojämnt lag upp i allsvenskan.

”Snörets” stora livsverk

Sedan hände allt som fick Boltic på Sverige-kartan. Säsongen 1975–1976 sjösatte ”Snöret” sitt livsverk. Började med att värva Curt Einarsson och Bempa Ericsson på en och samma gång. Själv avlyssnade jag den historiska nyheten på radio inne i motionscentralen på Skutberget omedelbart efter en löprunda. Minns att jag blev snurrig i huvudet över den skalpen.

Resten är i dag Boltic-historik. SM-guld 1979 mot Broberg. Det skulle bli ytterligare åtta guld. Med Vetlanda som huvudmotståndare.

Vilka var landslagsspelare från Boltic 1987 när du tränade landslaget?

– Sex man. Anders Bridholm, Björn Tömmernes, Peter Olsson, Örjan Gunnarsson, Ola Johansson och ”Pinnen”. Däremot hade jag inte plats i den slutliga truppen för Kjell Kruse och Per Togner (då i Göta).

Du fick möjlighet förlänga förbundskaptenjobbet två år med landslaget?

– På den vägen var det. Men jag ville tillbaka till min gamla vardag med Boltic Jag var rätt nöjd efter att ha fått VM-guld. Annars skulle det ha blivit fråga om två nya säsonger i landslaget enligt den tidscykel som finns för att ta uppdraget.

Vad är det bästa du personligen upplevat inom bandyn? Du får nämna tre i tur och ordning!

– Jättesvår fråga. Men VM-guldet är ändå i topp. Därefter första SM-finalvinsten mot Broberg (7–4). På tredje plats SM-guldet 1988.

– Finalseger mot Vetlanda med 5–2 och samtidigt ”Pinnens” allra sista match med Boltic. Han gjorde också sista målet. Stort!

Klarar du nöten att uppge de bästa Boltic-spelarna under din egen tränartid?

– Det vete katten, det finns ju så många som höll ren superklass.

Välj bästa målvakt, bästa försvarare, bästa mittfältare och bästa forward!

– Jättesvårt, igen. Men i tur och ordning ändå Anders Bridholm, Stefan Karlsson, Ola Johansson och ”Pinnen” Ramström. ”Pinnens” utvecklingspotential sedan han kom från Örebro vid 23 års ålder var ju oerhört stor. Han hade allt som går att räkna in. Snabbskrinnare, genombrottsman, framspelare och inte minst en skytt av kaliber. Dunkade in hörnor och frislag ideligen. Därutöver var ju ”Pinnen” oerhört social som person som också måste vägas in.

Tycker du så här på lite äldre dar att du fick uppleva allt?

– Ja, absolut i tränarrollen.

En gammal känd Boltic-spelare träffar du fortfarande på emellanåt, eller hur?

– Jajamensan. Kan du tänka dig att legenden Kjell-Göran ”Fille” Broström kör sopbil i det här området. Då blir det en lång snackpaus. ”Fille” har ju tidigare haft egen spelbutik i Karlstad på en av torggatorna.

Vad gör du (och Helena) i dag?

– Vårdar hus och trädgård. Vi reser ganska mycket. Ungefär tio veckor om året. Mest under mörka årstiden. Ofta till Kanarieöarna. Har hunnit med en kryssning i Karibien. Underbart, kan verkligen varmt rekommenderas. Håller kroppsligt i gång med att springa till genomfartsleden som går mot Borgvik. Tre gånger i veckan i lugn takt Ungefär 5 km tur och retur. Emellanåt även i något motionsspår i Karlstad i samband med att jag hälsar på min mor.

Tack för att jag fick komma hit!

– Ingen orsak. Det var enbart kul och angenämt.

Peder Emanuelsson

Ålder: Nyss fyllda 65 år.

Gör nu: Pensionär vid 62 års ålder. Fick möjlighet att före pensionsåldern avgå med tidig och just då förmånlig tjänstepension inom Länsförsäkringar. Jobbade där åren 1998–2013 med företagsförsäkringar inom sak (brand, inbrott, vatten). Började karriären inom försäkringsbranschen med anställning på Försäkringskassan 1969. Därefter Utvecklingsfonden och SPP/Trygg- Hansa, och sist LF.

Bor: Enplansvilla i byn Flokerud inom Grums kommun sedan 1990. Tidigare villa i Stodene, Skåre 1981–1990. Före dess lägenhetsboende i Karlstad.

Familj: Hustrun Helena. Träffades första gången på Sandgrund 1979. Har sönerna Robert (Johansson), som bor på Skåreberget, och Dan (Stockholm).

Åren som bandytränare: Spelare i Boltic fram till 1977. Tränare/lagledare för Boltics B-lag 1978. Biträdande A-lagstränare 1979-1980. Huvudtränare 1982–1985. Var 1985–1986 förbundskapten för juniorlandslaget. Under åren 1987–1988 förbundskapten för A-landslaget. 1988 (hösten)–1990 tillbaka som tränare för Boltics A-lag efter att ha avlöst Bengt Rogström på tränarposten. Efter de åren också temporära tränarinhopp i Vänersborg och Slottsbron.

Meriter som tränare: Sju SM-guld med Boltic. Ett-VM guld, finalmatch mot Finland på Söderstation i Stockholm. 8–2. Ryssarna utslagna i semi. Ett NM-guld för juniorer. En World Cup-seger med Boltic mot Jenisej i Ljusdal. Tre Europacupsegrar mot Jenisej. Årets ledare i svensk bandy 1983.