2016-04-29 09:31

2016-04-30 23:01

Pulshuvvu, korpglugg och lite Sven-Ingvars

KRÖNIKA

Pulshuvvu = grodyngel

Spûnnkäring = spindel

Ringaxel = sädesärla

Kve’k = kvickrot

Gûlgubb = maskros

Fingerbôr = blåklocka

Mus-ör = mosippa

Synjalt = besvärligt

Gröpalt = överväldigande

Skrôvet = väldigt

Nûvvelhänt = fumlig

Glingt = halt

 

Tycker ni att det är besvärligt med nordvärmländsk dialekt? Det är väl inte utan, men har ni tänkt på så många underligheter det döljer sig i rikssvenskan? Jag ska ta några exempel så förstår ni strax.

 

Om svenska språket

Att svenska språket är tänjbart till tusen–

det framstår som helt uppenbart.

När jag frågade: Säg, är det mulet idag?”–

fick jag svaret: ”Javisst, det är klart!”

 

Om adjektiv

Att positiv kan övertrumfa komparativ,

var något som jag inte kunnat tro på för mitt liv,

tills jag en dag fick höra en i grannskapet som sa:

– I dag så är jag bättre men är ännu inte bra.

 

Matematiklektion

När lärar’n manade sin klass att prata mindre, räkna mera,

så sa han: – Nu ska här bli bråk, sitt inte där och dividera!

 

Svenska språket har många motsägelser och andra underligheter. Ordet bestrida är ett ord som kan ha två motsatta betydelser. Om man åtar sig att bestrida kostnaderna tar man helt enkelt på sig att betala, men om man väljer att bestrida en faktura innebär det att man vägrar att betala den.

Att man inte lämnar någon möda ospard är ett uttryck för att man anstränger sig till det yttersta. Men vore det då inte mer konsekvent att ta bort o:et på ospard?

Kasta ett getöga är väl något vi alla gjort då och då. Man vill då gärna veta vad det är för speciellt med getternas ögon, men uttrycket har inget direkt samband med dessa djur. Det är det gammalsvenska ordet gäta (i norra Värmland jä’tt), som betyder att valla eller vakta boskap.

I år efter år har jag inte sett en tillstymmelse. För det är ju sådant man inte ser. Du hör aldrig någon som har sett en tillstymmelse – förrän idag. Jag har nämligen sett en – tillstymmelsen fanns i min etymologiska ordbok och förklarades som en stubbe. Och en sådan har jag absolut sett. Utan tillstymmelse till tvekan.

Så många ord och uttryck man använder utan att egentligen veta vad det är vi säger. En etymologisk ordbok kan vara till stor hjälp och kan ge många roliga och överraskande förklaringar.

Vad är till exempel en husman i ordet husmanskost? Husman är ett gammalt nordiskt ord som ungefär motsvarar torpare, en som brukar jord han inte själv äger. Ordet används än i norska språket.

Ordet hetlevrad kommer från den tid man trodde att vrede och heta känslor kom från levern. Jämför med uttrycket att reta gallfeber på någon.

För att förstå ordet jobspost bör man läsa Jobs bok i Bibeln. Gör det. Läser man vidare i andra böcker i Bibeln kan man få flera vanliga uttryck förklarade. Ordet ramaskri härrör från orten Rama utanför Jerusalem, där Rakel gråter över sina barn som Herodes låtit mörda. Också Jeremia beskriver klagorop från Rama. Syndabockar beskrivs i Tredje Moseboken, där en bock symboliskt får ta på sig folkets synder.

Vi talar gärna om en räddningsplanka, men vet vi egentligen att det handlar om en planka som en skeppsbruten klamrar sig fast vid?

Vidare talar vi om den springande punkten utan att veta att det från början handlade om ”den blodfläck i ett fågelägg där det första spåret av hjärtat visar sig”.

När man talar om att ta rubb och stubb använder man två ord som har ungefär samma betydelse, dvs. avskurna strån.

Svenska språket är som sagt fullt av underligheter och spännande konstruktioner. Hur ofta vet vi egentligen vad det är vi säger? En etymologisk ordbok är en lärorik och spännande läsning som varmt kan rekommenderas. Ni hittar den i bokhandeln eller på biblioteket om ni håller korpgluggarna öppna (korpglugg = hål eller glugg i ett kyrktorn, där fåglar brukar hålla till).

 

 

Så något helt annat.

Alla har vi följt Sven-Ingvars rosade (= hyllade) 60-årsturné med stor beundran för den långlivade gruppen. Många av oss till åren komna var barn eller ynglingar när vi fångades av deras speciella sound. I dag är gruppen sedan länge etablerad och godkänd i de mest kulturella kretsar. Tidningarnas recensenter strör med all rätt lovord över den senaste turnén.

I sammanhanget kan det vara intressant att notera att en annan grupp – som man också mycket väl skulle kunna beskriva som Sven-Ingvars på 60-årsturné – har gjort succé fast i lite mindre sammanhang runt om i Värmland. Det är den andre kvarvarande Sven-Ingvarspionjären, Ingvar Karlsson, som håller traditionen levande med sina ”gamla polare”. De låter de gamla Hellberg- och Skogmanlåtarna ljuda på olika scener i landskapet med mycket av den ursprungliga känslan. Här har pressen inte visat stort intresse, men publiken har varit desto mer entusiastisk och några publikrekord har noterats.

De gamla polarna är (förutom Ingvar själv) sångaren Kalle Forsgren med förflutet bland annat i Göran Zetterlunds och vikariat i Sven-Ingvars, dessutom dragspelaren Anders Andersson från Dalsland och trummisen Johnny Nilsson från Säffle. Repertoaren sträcker sig lite utanför gränserna för Sven-Ingvarslåtar, och Ingvar får tillfälle att glimra till i dragspelsklassiker som Afton på Solvik. Jublet blir inte mindre när han drar Guitar Boogie med sin röda Fender – på ryggen! Sven-Ingvarssoundet är där! Och publiken 60 år tillbaka i tiden.

Kalle Forsgren har även Taube och Lasse Dahlqvist på repertoaren, och liksom Sven-Erik i ”den stora” Sven-Ingvarsgruppen bevisar han att en sångröst rent av kan bli bättre när man befinner sig i 70-åren.

Visst är detta värt att notera – seglivade Sven-Ingvars lever vidare i dubbel bemärkelse!

Pulshuvvu = grodyngel

Spûnnkäring = spindel

Ringaxel = sädesärla

Kve’k = kvickrot

Gûlgubb = maskros

Fingerbôr = blåklocka

Mus-ör = mosippa

Synjalt = besvärligt

Gröpalt = överväldigande

Skrôvet = väldigt

Nûvvelhänt = fumlig

Glingt = halt

 

Tycker ni att det är besvärligt med nordvärmländsk dialekt? Det är väl inte utan, men har ni tänkt på så många underligheter det döljer sig i rikssvenskan? Jag ska ta några exempel så förstår ni strax.

 

Om svenska språket

Att svenska språket är tänjbart till tusen–

det framstår som helt uppenbart.

När jag frågade: Säg, är det mulet idag?”–

fick jag svaret: ”Javisst, det är klart!”

 

Om adjektiv

Att positiv kan övertrumfa komparativ,

var något som jag inte kunnat tro på för mitt liv,

tills jag en dag fick höra en i grannskapet som sa:

– I dag så är jag bättre men är ännu inte bra.

 

Matematiklektion

När lärar’n manade sin klass att prata mindre, räkna mera,

så sa han: – Nu ska här bli bråk, sitt inte där och dividera!

 

Svenska språket har många motsägelser och andra underligheter. Ordet bestrida är ett ord som kan ha två motsatta betydelser. Om man åtar sig att bestrida kostnaderna tar man helt enkelt på sig att betala, men om man väljer att bestrida en faktura innebär det att man vägrar att betala den.

Att man inte lämnar någon möda ospard är ett uttryck för att man anstränger sig till det yttersta. Men vore det då inte mer konsekvent att ta bort o:et på ospard?

Kasta ett getöga är väl något vi alla gjort då och då. Man vill då gärna veta vad det är för speciellt med getternas ögon, men uttrycket har inget direkt samband med dessa djur. Det är det gammalsvenska ordet gäta (i norra Värmland jä’tt), som betyder att valla eller vakta boskap.

I år efter år har jag inte sett en tillstymmelse. För det är ju sådant man inte ser. Du hör aldrig någon som har sett en tillstymmelse – förrän idag. Jag har nämligen sett en – tillstymmelsen fanns i min etymologiska ordbok och förklarades som en stubbe. Och en sådan har jag absolut sett. Utan tillstymmelse till tvekan.

Så många ord och uttryck man använder utan att egentligen veta vad det är vi säger. En etymologisk ordbok kan vara till stor hjälp och kan ge många roliga och överraskande förklaringar.

Vad är till exempel en husman i ordet husmanskost? Husman är ett gammalt nordiskt ord som ungefär motsvarar torpare, en som brukar jord han inte själv äger. Ordet används än i norska språket.

Ordet hetlevrad kommer från den tid man trodde att vrede och heta känslor kom från levern. Jämför med uttrycket att reta gallfeber på någon.

För att förstå ordet jobspost bör man läsa Jobs bok i Bibeln. Gör det. Läser man vidare i andra böcker i Bibeln kan man få flera vanliga uttryck förklarade. Ordet ramaskri härrör från orten Rama utanför Jerusalem, där Rakel gråter över sina barn som Herodes låtit mörda. Också Jeremia beskriver klagorop från Rama. Syndabockar beskrivs i Tredje Moseboken, där en bock symboliskt får ta på sig folkets synder.

Vi talar gärna om en räddningsplanka, men vet vi egentligen att det handlar om en planka som en skeppsbruten klamrar sig fast vid?

Vidare talar vi om den springande punkten utan att veta att det från början handlade om ”den blodfläck i ett fågelägg där det första spåret av hjärtat visar sig”.

När man talar om att ta rubb och stubb använder man två ord som har ungefär samma betydelse, dvs. avskurna strån.

Svenska språket är som sagt fullt av underligheter och spännande konstruktioner. Hur ofta vet vi egentligen vad det är vi säger? En etymologisk ordbok är en lärorik och spännande läsning som varmt kan rekommenderas. Ni hittar den i bokhandeln eller på biblioteket om ni håller korpgluggarna öppna (korpglugg = hål eller glugg i ett kyrktorn, där fåglar brukar hålla till).

 

 

Så något helt annat.

Alla har vi följt Sven-Ingvars rosade (= hyllade) 60-årsturné med stor beundran för den långlivade gruppen. Många av oss till åren komna var barn eller ynglingar när vi fångades av deras speciella sound. I dag är gruppen sedan länge etablerad och godkänd i de mest kulturella kretsar. Tidningarnas recensenter strör med all rätt lovord över den senaste turnén.

I sammanhanget kan det vara intressant att notera att en annan grupp – som man också mycket väl skulle kunna beskriva som Sven-Ingvars på 60-årsturné – har gjort succé fast i lite mindre sammanhang runt om i Värmland. Det är den andre kvarvarande Sven-Ingvarspionjären, Ingvar Karlsson, som håller traditionen levande med sina ”gamla polare”. De låter de gamla Hellberg- och Skogmanlåtarna ljuda på olika scener i landskapet med mycket av den ursprungliga känslan. Här har pressen inte visat stort intresse, men publiken har varit desto mer entusiastisk och några publikrekord har noterats.

De gamla polarna är (förutom Ingvar själv) sångaren Kalle Forsgren med förflutet bland annat i Göran Zetterlunds och vikariat i Sven-Ingvars, dessutom dragspelaren Anders Andersson från Dalsland och trummisen Johnny Nilsson från Säffle. Repertoaren sträcker sig lite utanför gränserna för Sven-Ingvarslåtar, och Ingvar får tillfälle att glimra till i dragspelsklassiker som Afton på Solvik. Jublet blir inte mindre när han drar Guitar Boogie med sin röda Fender – på ryggen! Sven-Ingvarssoundet är där! Och publiken 60 år tillbaka i tiden.

Kalle Forsgren har även Taube och Lasse Dahlqvist på repertoaren, och liksom Sven-Erik i ”den stora” Sven-Ingvarsgruppen bevisar han att en sångröst rent av kan bli bättre när man befinner sig i 70-åren.

Visst är detta värt att notera – seglivade Sven-Ingvars lever vidare i dubbel bemärkelse!

  • Torleif Styffe