2016-04-27 08:15

2016-04-27 08:15

En familj med stingande intresse

DALS LÅNGED: Intresset för biodling ökar

Det är tidskrävande och inte helt riskfritt. Bin kan nämligen vara lynniga och beter sig inte alltid som man tänkt sig. Men för familjen Timell/Gustavsson är biodling en självklar del av vardagen.

Djur och natur genomsyrar familjen Timell/Gustavssons liv. Hemma i trädgården, som ligger inbäddad i skogen med endast ett par grannar i närheten, samsas fritt gående hönor och ankor om utrymmet med ett stort växthus och trädgårdsland.

Steget till att börja med biodling var därför inte alltför långt.

Allt började för tre–fyra år sedan när en kompis skulle gå en biodlarkurs och ville att de skulle följa med.

– Vi hade pratat om det i några år och att få tag på bin, men det var ganska svårt för det var precis när varroa- kvalstret var som värst, så det var inte så lätt att få tag på, berättar Linda Timell.

I samband med kursen kom de i kontakt med Ingvar Arvidsson, biodlarentusiast och ordförande i Nordvästra Dalslands biodlarförening, och fick på så sätt ett bisamhälle.

Blev fler

Biodling är inte längre en bisyssla för dem. Ett samhälle blev nämligen snabbt flera, och i dag har de tretton stycken.

– Det bara blev så, säger Linda Timell och skrattar.

Först hade de bikuporna i trädgården men allt eftersom det blev fler började de placera ut dem, de tog bland annat över ett flertal ställen efter Sven-Inge Johansson, och i dag har de tvingats flytta ut alla kupor efter att dottern Alva fått en allvarlig allergisk reaktion efter ett bistick.

Inget svärmeri

Men det är sällan det är problem med att hitta platser att ställa kuporna på.

– Många kommer och frågar, och vill att vi ska ställa kupor hos dem, säger Martin Gustavsson.

Biodling är ett tidskrävande arbete. Från tidig vår till tidig höst är det fullt upp med att kolla kuporna, odla drottningar, stödmata om våren är sen och skörda honung, men varken Linda eller Martin räknar tiden de lägger ner på sina bin.

För familjen Timell/Gustavsson handlar det främst om honung och odling av drottningar. Drottning- odling innebär en hel del arbete, framför allt på våren då de ska vingklippas för att förhindra att de lämnar kupan.

– Vi vill inte att de ska svärma och bygga bon i grannens skorsten, säger Linda Timell och skrattar.

Genom att odla och byta drottning kan de också styra över binas temperament.

– Det är hennes gener som bestämmer vilket temperament bina har, säger Martin Gustavsson och berättar att även vädret kan påverka deras humör.

– Niklas kan komma och vara arg som ett bi ibland när han har varit vid kuporna, och konstatera att ”det går inte, de är på för dåligt humör i dag”, säger Linda Timell.

Eget bruk

Än så länge producerar de mest honung för eget bruk, men de testar den varje år för att se vilken klass den håller, hur den står sig jämfört med andra.

Och blir det som Alva, tio år, vill så blir det fler kupor i framtiden. I dag är det nämligen bara Niklas, 15 år, som har en ”egen” kupa. Alva får vänta ett tag till.

Den enda i familjen som inte engagerar sig i skötseln av bina är Johan, tolv år.

– Han är lite rädd för bina, säger Linda Timell med glimten i ögat för att reta honom och berättar att Johan å andra sidan är honungs- experten i familjen.

– Han har honung på allt.

Jessica Eriksson

jessica.eriksson@dalslanningen.se

Djur och natur genomsyrar familjen Timell/Gustavssons liv. Hemma i trädgården, som ligger inbäddad i skogen med endast ett par grannar i närheten, samsas fritt gående hönor och ankor om utrymmet med ett stort växthus och trädgårdsland.

Steget till att börja med biodling var därför inte alltför långt.

Allt började för tre–fyra år sedan när en kompis skulle gå en biodlarkurs och ville att de skulle följa med.

– Vi hade pratat om det i några år och att få tag på bin, men det var ganska svårt för det var precis när varroa- kvalstret var som värst, så det var inte så lätt att få tag på, berättar Linda Timell.

I samband med kursen kom de i kontakt med Ingvar Arvidsson, biodlarentusiast och ordförande i Nordvästra Dalslands biodlarförening, och fick på så sätt ett bisamhälle.

Blev fler

Biodling är inte längre en bisyssla för dem. Ett samhälle blev nämligen snabbt flera, och i dag har de tretton stycken.

– Det bara blev så, säger Linda Timell och skrattar.

Först hade de bikuporna i trädgården men allt eftersom det blev fler började de placera ut dem, de tog bland annat över ett flertal ställen efter Sven-Inge Johansson, och i dag har de tvingats flytta ut alla kupor efter att dottern Alva fått en allvarlig allergisk reaktion efter ett bistick.

Inget svärmeri

Men det är sällan det är problem med att hitta platser att ställa kuporna på.

– Många kommer och frågar, och vill att vi ska ställa kupor hos dem, säger Martin Gustavsson.

Biodling är ett tidskrävande arbete. Från tidig vår till tidig höst är det fullt upp med att kolla kuporna, odla drottningar, stödmata om våren är sen och skörda honung, men varken Linda eller Martin räknar tiden de lägger ner på sina bin.

För familjen Timell/Gustavsson handlar det främst om honung och odling av drottningar. Drottning- odling innebär en hel del arbete, framför allt på våren då de ska vingklippas för att förhindra att de lämnar kupan.

– Vi vill inte att de ska svärma och bygga bon i grannens skorsten, säger Linda Timell och skrattar.

Genom att odla och byta drottning kan de också styra över binas temperament.

– Det är hennes gener som bestämmer vilket temperament bina har, säger Martin Gustavsson och berättar att även vädret kan påverka deras humör.

– Niklas kan komma och vara arg som ett bi ibland när han har varit vid kuporna, och konstatera att ”det går inte, de är på för dåligt humör i dag”, säger Linda Timell.

Eget bruk

Än så länge producerar de mest honung för eget bruk, men de testar den varje år för att se vilken klass den håller, hur den står sig jämfört med andra.

Och blir det som Alva, tio år, vill så blir det fler kupor i framtiden. I dag är det nämligen bara Niklas, 15 år, som har en ”egen” kupa. Alva får vänta ett tag till.

Den enda i familjen som inte engagerar sig i skötseln av bina är Johan, tolv år.

– Han är lite rädd för bina, säger Linda Timell med glimten i ögat för att reta honom och berättar att Johan å andra sidan är honungs- experten i familjen.

– Han har honung på allt.

Jessica Eriksson

jessica.eriksson@dalslanningen.se