2016-04-01 07:25

2016-04-03 16:22

Minnen från vårfloden i norra Värmland för hundra år sedan

I år är det precis ett hundra år sedan den största kända översvämningen någonsin av Klarälven inträffade.

Det var en katastrof av så stora mått att år 1916 under resten av århundradet användes som ett riktmärke – det året då Klarälven var så stor. Ingen som var gammal då kunde minnas att älven någonsin varit så mäktig och inte heller efter detta årtal har ett lika högt vattenstånd mätts upp.

Ändå vittnar domböckerna om återkommande katastrofår. 1634, 1636, 1637, 1701, 1708, 1740, 1782, 1825, 1842, 1846, 1851 är exempel på år då stora delar av den väntade skörden gått förlorad genom stora vårfloder som spolat över nysådda åkrar. 1634 skars en halv åker bort i Uggenäs och 1708 lades en hel aln grus över en åker i Norra Branäs. Den 8 maj 1842 skriver NWT: ”På de tvenne sista dagarna har Storälfven stigit till en sådan höjd, att man inte sett dess like sedan 1825... Skulle vårfloden stiga ännu en fot såsom i går är största delen av Elfdalens åkerjord helt och hållet öfversvämmad.”

Även senare år som 1928, 1959 och 1995 har naturkrafterna ställt till stor förödelse för folket i dalen. Men 1916, det var något alldeles extra.

När jag intervjuade Bengt Jonsson på Klarabäck i Norra Persby på 1980-talet visade han hur vattnet hade nått högt upp på halva husväggen 1916. Jag frågade Bengt om det var sant som det berättades att man hittat en gädda i bakugnen där. ”Detsamma sa dom om granngården”, svarade Bengt.

Gädda eller inte, älven visade på ett skräckinjagande sätt sin makt och många fick fly med sina husdjur från lågt liggande ställen. Så mycket till förvarning fick man inte då älvens yta på ett drygt dygn lyfts två meter och vattnet på sina ställen nådde mellan bergen.

Torsdagen den 11 maj var flodvågen som mäktigast i norra Värmland, och nere i söder väntade man med bävan på vad som komma skulle. NWT rapporterade om hur lador och bostäder uppe i norr stod under vatten och hur bron över Tåsan spolats bort av vattenmassorna. Från Björsgården i Branäs följde tre uthus älven söderut.

I Ekshärad steg nivån ända till fredagen, och Karlstad med omnejd stod på tur.

Vattnet nådde några dygn senare solstaden där de lägst liggande stadsdelarna översvämmades. På många gator fick man använda båt för att ta sig fram, och flera bostäder evakuerades. Tisdagen den 16 maj rapporterade NWT från staden: ”Stark spänning i Karlstad” och ”Man flyr för brinnande livet”.

Jag fick tillfälle att intervjua några personer som hade personliga minnen från älvens framfart i norra Värmland 1916. Otto Carlsson i Kärrbackstrand mindes hur vattnet bröt sönder en skyddande stendamm på västsidan och hur nära det var att det nybyggda skolhuset hade följt med i strömmen.

Gunnar Persson på Sörby i Gunneby var bara åtta år men hade klara minnen från den dramatiska tiden. Han kom ihåg hur folket på Herrgården fraktade sina kreatur till heden på onsdagen, men det var inte fråga om panik. Folk gick till sängs som vanligt, och allt var lugnt fram till tretiden på natten, då en kvinna kom in på Sörby och skrek: ”Ska ni ligga tills röven på er kommer i vatten?” Fram på torsdagen nådde vattnet en decimeter över golvlisten, berättade Gunnar.

I granngården Sandgården lyckades hönsen ta sig ut, och de låg och flöt på vattnet. En piga fick komma och kratta dem upp på torra land, berättade Gunnar.

Bengt på Klarabäck var åtta år och bodde då i Branäs. Där svarvade älven ur en jättelik grop på cirka 30 meters diameter när skyddsdammen bröts mitt emot Systugan. Sanden fördes ut över åkermarken som blev förstörd. Två liknande gropar fanns sedan tidigare översvämningar.

PG Larsson i Transtrand söder om Likenäs såg ängslador komma flytande. Han kunde också berätta hur bostadshus fick tjudras fast för att inte fara söderut. Det hela gick så fort från det att man märkte en kraftig höjning av vattennivån från onsdagen den 10 maj till kulmen nåddes på eftermiddagen dagen därpå – då hade ytan på Klarälven höjt sig 2,2 meter i Likenäs.

En resenär på ångbåten Vingäng i juli 1916 rapporterade: ”I Edebäck har vattnet gått ända upp till fönsterposterna, så de rodde med båtar ända in i rummen. Så där måste alla bryta upp sina golv nu, för det är alldeles surt. Strax intill E. var det en gård i vilken de måste dra upp kreaturen i salongen den natt som älven steg som hastigast. Kan mamma tänka sig, 4 kor i salongen. De måste ringa efter Klaran och en båt till som även kom dit och lassade djur på båten, eller rättare sagt, de vältrade ner dem från fönstren genom brädrännor i båten. – – – Vid Ny socken har älven trängt igenom den stora udde som förut endast sammanbands med ett litet fäste vid fastlandet.”

Ur ett brev till Lars Bäckvall 1916 från Olof Olsson längre söderut i Dalby läser vi: ”Klarälvens vattenstånd har ej varit i mannaminne så högt som nu, icke ens 1825 det lär finnas ett märke i Månäs, Norra Ny, från 1825, och nu överstegs detta med 2 meter. Och som jag minns på 1860 var hon även hög, men nu antar jag hon var 4 meter högre.”

Uppgifterna om älvens nivå har varierat, men 5 meter och mer över normalnivån har nämnts i den nordliga delen. När flodvågen kom brådstörtat hade förmodligen redan häggflûmmen höjt nivån.

Orsaken till eländet förklarades senare i NWT av flottningschef Widmark: ”Varm väderlek i förening med häftigt regn under de första dagarna av den gångna veckan har smält de stora snömassorna i öfre Klarälfsdalen och delvis äfven i fjällen samt vållat en störtflod av enastående höjd och våldsamhet.”

Hur årets vårflod kommer att arta sig vet vi inte, men från Fortum får vi beskedet att det är mindre snödjup än vanligt i fjällen och att detta talar för ett mer normalt vattenflöde. Det som skulle kunna rubba denna prognos är om det skulle komma våldsamma regnmängder vid snösmältningen. 2016 tycks alltså inte bli något nytt märkesår i det avseendet.

Det var en katastrof av så stora mått att år 1916 under resten av århundradet användes som ett riktmärke – det året då Klarälven var så stor. Ingen som var gammal då kunde minnas att älven någonsin varit så mäktig och inte heller efter detta årtal har ett lika högt vattenstånd mätts upp.

Ändå vittnar domböckerna om återkommande katastrofår. 1634, 1636, 1637, 1701, 1708, 1740, 1782, 1825, 1842, 1846, 1851 är exempel på år då stora delar av den väntade skörden gått förlorad genom stora vårfloder som spolat över nysådda åkrar. 1634 skars en halv åker bort i Uggenäs och 1708 lades en hel aln grus över en åker i Norra Branäs. Den 8 maj 1842 skriver NWT: ”På de tvenne sista dagarna har Storälfven stigit till en sådan höjd, att man inte sett dess like sedan 1825... Skulle vårfloden stiga ännu en fot såsom i går är största delen av Elfdalens åkerjord helt och hållet öfversvämmad.”

Även senare år som 1928, 1959 och 1995 har naturkrafterna ställt till stor förödelse för folket i dalen. Men 1916, det var något alldeles extra.

När jag intervjuade Bengt Jonsson på Klarabäck i Norra Persby på 1980-talet visade han hur vattnet hade nått högt upp på halva husväggen 1916. Jag frågade Bengt om det var sant som det berättades att man hittat en gädda i bakugnen där. ”Detsamma sa dom om granngården”, svarade Bengt.

Gädda eller inte, älven visade på ett skräckinjagande sätt sin makt och många fick fly med sina husdjur från lågt liggande ställen. Så mycket till förvarning fick man inte då älvens yta på ett drygt dygn lyfts två meter och vattnet på sina ställen nådde mellan bergen.

Torsdagen den 11 maj var flodvågen som mäktigast i norra Värmland, och nere i söder väntade man med bävan på vad som komma skulle. NWT rapporterade om hur lador och bostäder uppe i norr stod under vatten och hur bron över Tåsan spolats bort av vattenmassorna. Från Björsgården i Branäs följde tre uthus älven söderut.

I Ekshärad steg nivån ända till fredagen, och Karlstad med omnejd stod på tur.

Vattnet nådde några dygn senare solstaden där de lägst liggande stadsdelarna översvämmades. På många gator fick man använda båt för att ta sig fram, och flera bostäder evakuerades. Tisdagen den 16 maj rapporterade NWT från staden: ”Stark spänning i Karlstad” och ”Man flyr för brinnande livet”.

Jag fick tillfälle att intervjua några personer som hade personliga minnen från älvens framfart i norra Värmland 1916. Otto Carlsson i Kärrbackstrand mindes hur vattnet bröt sönder en skyddande stendamm på västsidan och hur nära det var att det nybyggda skolhuset hade följt med i strömmen.

Gunnar Persson på Sörby i Gunneby var bara åtta år men hade klara minnen från den dramatiska tiden. Han kom ihåg hur folket på Herrgården fraktade sina kreatur till heden på onsdagen, men det var inte fråga om panik. Folk gick till sängs som vanligt, och allt var lugnt fram till tretiden på natten, då en kvinna kom in på Sörby och skrek: ”Ska ni ligga tills röven på er kommer i vatten?” Fram på torsdagen nådde vattnet en decimeter över golvlisten, berättade Gunnar.

I granngården Sandgården lyckades hönsen ta sig ut, och de låg och flöt på vattnet. En piga fick komma och kratta dem upp på torra land, berättade Gunnar.

Bengt på Klarabäck var åtta år och bodde då i Branäs. Där svarvade älven ur en jättelik grop på cirka 30 meters diameter när skyddsdammen bröts mitt emot Systugan. Sanden fördes ut över åkermarken som blev förstörd. Två liknande gropar fanns sedan tidigare översvämningar.

PG Larsson i Transtrand söder om Likenäs såg ängslador komma flytande. Han kunde också berätta hur bostadshus fick tjudras fast för att inte fara söderut. Det hela gick så fort från det att man märkte en kraftig höjning av vattennivån från onsdagen den 10 maj till kulmen nåddes på eftermiddagen dagen därpå – då hade ytan på Klarälven höjt sig 2,2 meter i Likenäs.

En resenär på ångbåten Vingäng i juli 1916 rapporterade: ”I Edebäck har vattnet gått ända upp till fönsterposterna, så de rodde med båtar ända in i rummen. Så där måste alla bryta upp sina golv nu, för det är alldeles surt. Strax intill E. var det en gård i vilken de måste dra upp kreaturen i salongen den natt som älven steg som hastigast. Kan mamma tänka sig, 4 kor i salongen. De måste ringa efter Klaran och en båt till som även kom dit och lassade djur på båten, eller rättare sagt, de vältrade ner dem från fönstren genom brädrännor i båten. – – – Vid Ny socken har älven trängt igenom den stora udde som förut endast sammanbands med ett litet fäste vid fastlandet.”

Ur ett brev till Lars Bäckvall 1916 från Olof Olsson längre söderut i Dalby läser vi: ”Klarälvens vattenstånd har ej varit i mannaminne så högt som nu, icke ens 1825 det lär finnas ett märke i Månäs, Norra Ny, från 1825, och nu överstegs detta med 2 meter. Och som jag minns på 1860 var hon även hög, men nu antar jag hon var 4 meter högre.”

Uppgifterna om älvens nivå har varierat, men 5 meter och mer över normalnivån har nämnts i den nordliga delen. När flodvågen kom brådstörtat hade förmodligen redan häggflûmmen höjt nivån.

Orsaken till eländet förklarades senare i NWT av flottningschef Widmark: ”Varm väderlek i förening med häftigt regn under de första dagarna av den gångna veckan har smält de stora snömassorna i öfre Klarälfsdalen och delvis äfven i fjällen samt vållat en störtflod av enastående höjd och våldsamhet.”

Hur årets vårflod kommer att arta sig vet vi inte, men från Fortum får vi beskedet att det är mindre snödjup än vanligt i fjällen och att detta talar för ett mer normalt vattenflöde. Det som skulle kunna rubba denna prognos är om det skulle komma våldsamma regnmängder vid snösmältningen. 2016 tycks alltså inte bli något nytt märkesår i det avseendet.

  • Torleif Styffe