2016-02-06 06:00

2016-02-06 06:00

Några exempel på primitiva botemedel i Nordvärmland

KRÖNIKA: TORLEIF STYFFE

Det är ett och ett halvt sekel sedan den moderna, organiserade sjukvården gjorde sitt intåg i Nordvärmland.

Behandling med ramsor och hemgjorda medikamenter skulle rensas ut. Socknarna började utse vaccinatörer som ympade mot smittkoppor, och en av Värmlands första distriktsläkartjänster inrättades i Dalby för de fem nordligaste socknarna. Det var 1862 eller 1863 som provinsialläkare Walfrid Friberg anlände till Långav som distriktets förste läkare. Fram till dess hade närmaste läkare funnits i Sunne.

Till en början blev den nye läkaren inte mycket anlitad – folk var vana att klara sjukvården med de gamla metoderna. När patienterna väl började strömma till, kunde läkaren rapportera: ”Stor är deras svaghet för smörjor och även i det färskaste, renaste huggsår vill de gärna transportera in något som enligt deras åsikt skall påskynda läkningen. Deras elaka smörjor har sammansättningar alltför konstiga att kunna i skrift återgivas”.

Också en barnmorska anställdes men inte heller hon blev mycket anlitad till en början. Det fanns sedan tidigare duktiga kvinnor runt om i bygderna som brukade hjälpa barn till världen.

Apotek byggdes i Långav året efter Walfrid Fribergs ankomst till Dalby och från 1871 förfogade han över en sjukstuga med 14 sjuksängar i samma by. I mitten av 1920-talet byggdes en större sjukstuga strax intill, och 1936 gjordes en tillbyggnad med BB-avdelning.

1965 hade sjukstugan i Långav tjänat ut och den nya i Likenäs togs i bruk. Apoteket följde sjukstugan i flytten till Likenäs.

Vårdcentralen finns ännu kvar men sjukstugan är nedlagd liksom en distriktsläkarmottagning som en tid fanns i Likenäs. Jourverksamheten är också borta och till kvälls- och helgvård är det många mil. Gud förbjude att vi är på väg tillbaka till den tid då vården sköttes av kloka gummor och kringresande dilettanter.

Moderna vården

Vilka metoder var det då som förekom ute i bygderna innan man vågade överlämna sig till den moderna vården? Det är ingen tvekan om att mycket byggde på vidskepelse, såväl i svenskbygden som på finnskogen.

Jag lämnar här nedan några exempel på primitiva botemedel som kunde förekomma men rekommenderar dem inte annat än undantagsvis och tar inget ansvar för följderna.

Läsning av ramsor och besvärjelser förekom ofta vid viss sjukdomsbot. Att stoppa blodflöde med denna metod ansågs fungera om det var kunnigt folk som läste. En fördel var att metoden kunde praktiseras på distans.

Åkommor som tandvärk eller bölder kunde sättas bort genom att man i kombination med vissa besvärjelser rörde vid det onda stället med en träplugg som sedan slogs in i ett träd. Det onda gick då över till trädet och överfördes senare till den som eventuellt fällde det. Senknarr botade man genom att lägga den onda armen till exempel på en tröskel, hugga med en yxa över den inflammerade senan och rabbla: ”Ur led och i ved”.

Att föra över vårtor på en fläsksvål som sedan lades att multna under en sten är en metod som använts i relativt modern tid. När fläskbiten multnat skulle vårtorna vara borta. Vårtor skulle annars kunna föras över till ett lik genom beröring, och vatten som använts till att tvätta lik med ansågs verksamt mot bölder. Makabert så det förslår.

Likhetsmagi

En form av likhetsmagi förekom. Exempelvis skulle man kunna bota gulsot genom att koka en gulsparv och äta upp den.

Att ont skulle med ont fördrivas finns det många exempel på. Man skulle kunna bota struma om man lade en trasa om halsen, men denna trasa skulle tidigare ha burits av en mördare. Att äta orm skulle hjälpa mot könssjukdomar, pepparbrännvin mot magont, och pipolja i ögat skulle göra att man fick bättre syn.

Aptitlöshet kom man tillrätta med om man stack en brödbit genom ena sitthålet på utedasset och tog upp den genom det andra. Tre gånger skulle man göra så och sedan äta upp brödet. Då skulle aptiten återvända!

Om man hade förstoppning gällde det att stoppa in gödsel i en gevärspipa och lägga geväret i en bäck som rann norrut. När vattnet spolat ur all dyngan skulle förstoppningen släppa.

Metoderna var lika många som egendomliga, men den bästa hjälpen var antagligen tron på att man skulle bli botad.

I svårare fall, där inget annat hjälpte, kunde man ta bössan och skjuta ett skott mot polstjärnan. Den metoden ansågs också särskilt bra mot tillfällig sinnesförvirring. Det kan tyckas att man måste ha varit rejält sinnesförvirrad innan man tillgrep en sådan metod.

Genom öglor

Förebyggande behandling – långt innan någon hade hört talas om vitaminer – kunde vara att dra små barn genom öglor som bildats i växande träd eller genom jordtunnlar. Särskilt skulle detta skydda mot engelska sjukan.

För att undvika oönskad graviditet före p-pillrens och kondomernas tid skulle man riva mellan benen på flickan med en björnlabb. (Metoden förutsatte antagligen att denna björnlabb var det enda man förde dit.)

Ett gamla dagars Viagra fungerade så att mannen klädde sig i kvinnans klänning och kröp sådan genom ett smöjträd (träd med ögla). Därefter skulle kvinnan slå honom på örat med klänningen, så var det hela ordnat – lätt och behändigt.

”Kunnigt” folk från andra trakter kom ibland till norra Värmland med nya intressanta metoder. Dalmasen Tigerhjelm sade sig kunna bota så svåra sjukdomar som kräfta, och metoden hette risterapi. En kvinna i Långav fick klä av sig allt utom den vänstra strumpan innan behandlingen påbörjades. Nog borde detta ha väckt en viss misstänksamhet mot ”doktorn”.

Denne Tigerhjelm är omnämnd i distrikts- och bruksläkare Conrad Hööks årsrapport från Uddeholm 1864: ” Qvacksalvare : En sådan, vid namn Tigerhjelm, anställer stundom ströftåg inom distriktet, ehuru hans egentliga verkningskrets lärer ligga inom Dalby och Nås distrikter. Han ordinerar stundom venena, t. ex. Tinct. Cantharid., och hans för oinvigda ögon nästan oläsliga recepter har jag sett expedierade från Sunne Apotek, med påskrift: ord. af H:r Doctor Tigerhjelm”.

 

 

 

Behandling med ramsor och hemgjorda medikamenter skulle rensas ut. Socknarna började utse vaccinatörer som ympade mot smittkoppor, och en av Värmlands första distriktsläkartjänster inrättades i Dalby för de fem nordligaste socknarna. Det var 1862 eller 1863 som provinsialläkare Walfrid Friberg anlände till Långav som distriktets förste läkare. Fram till dess hade närmaste läkare funnits i Sunne.

Till en början blev den nye läkaren inte mycket anlitad – folk var vana att klara sjukvården med de gamla metoderna. När patienterna väl började strömma till, kunde läkaren rapportera: ”Stor är deras svaghet för smörjor och även i det färskaste, renaste huggsår vill de gärna transportera in något som enligt deras åsikt skall påskynda läkningen. Deras elaka smörjor har sammansättningar alltför konstiga att kunna i skrift återgivas”.

Också en barnmorska anställdes men inte heller hon blev mycket anlitad till en början. Det fanns sedan tidigare duktiga kvinnor runt om i bygderna som brukade hjälpa barn till världen.

Apotek byggdes i Långav året efter Walfrid Fribergs ankomst till Dalby och från 1871 förfogade han över en sjukstuga med 14 sjuksängar i samma by. I mitten av 1920-talet byggdes en större sjukstuga strax intill, och 1936 gjordes en tillbyggnad med BB-avdelning.

1965 hade sjukstugan i Långav tjänat ut och den nya i Likenäs togs i bruk. Apoteket följde sjukstugan i flytten till Likenäs.

Vårdcentralen finns ännu kvar men sjukstugan är nedlagd liksom en distriktsläkarmottagning som en tid fanns i Likenäs. Jourverksamheten är också borta och till kvälls- och helgvård är det många mil. Gud förbjude att vi är på väg tillbaka till den tid då vården sköttes av kloka gummor och kringresande dilettanter.

Moderna vården

Vilka metoder var det då som förekom ute i bygderna innan man vågade överlämna sig till den moderna vården? Det är ingen tvekan om att mycket byggde på vidskepelse, såväl i svenskbygden som på finnskogen.

Jag lämnar här nedan några exempel på primitiva botemedel som kunde förekomma men rekommenderar dem inte annat än undantagsvis och tar inget ansvar för följderna.

Läsning av ramsor och besvärjelser förekom ofta vid viss sjukdomsbot. Att stoppa blodflöde med denna metod ansågs fungera om det var kunnigt folk som läste. En fördel var att metoden kunde praktiseras på distans.

Åkommor som tandvärk eller bölder kunde sättas bort genom att man i kombination med vissa besvärjelser rörde vid det onda stället med en träplugg som sedan slogs in i ett träd. Det onda gick då över till trädet och överfördes senare till den som eventuellt fällde det. Senknarr botade man genom att lägga den onda armen till exempel på en tröskel, hugga med en yxa över den inflammerade senan och rabbla: ”Ur led och i ved”.

Att föra över vårtor på en fläsksvål som sedan lades att multna under en sten är en metod som använts i relativt modern tid. När fläskbiten multnat skulle vårtorna vara borta. Vårtor skulle annars kunna föras över till ett lik genom beröring, och vatten som använts till att tvätta lik med ansågs verksamt mot bölder. Makabert så det förslår.

Likhetsmagi

En form av likhetsmagi förekom. Exempelvis skulle man kunna bota gulsot genom att koka en gulsparv och äta upp den.

Att ont skulle med ont fördrivas finns det många exempel på. Man skulle kunna bota struma om man lade en trasa om halsen, men denna trasa skulle tidigare ha burits av en mördare. Att äta orm skulle hjälpa mot könssjukdomar, pepparbrännvin mot magont, och pipolja i ögat skulle göra att man fick bättre syn.

Aptitlöshet kom man tillrätta med om man stack en brödbit genom ena sitthålet på utedasset och tog upp den genom det andra. Tre gånger skulle man göra så och sedan äta upp brödet. Då skulle aptiten återvända!

Om man hade förstoppning gällde det att stoppa in gödsel i en gevärspipa och lägga geväret i en bäck som rann norrut. När vattnet spolat ur all dyngan skulle förstoppningen släppa.

Metoderna var lika många som egendomliga, men den bästa hjälpen var antagligen tron på att man skulle bli botad.

I svårare fall, där inget annat hjälpte, kunde man ta bössan och skjuta ett skott mot polstjärnan. Den metoden ansågs också särskilt bra mot tillfällig sinnesförvirring. Det kan tyckas att man måste ha varit rejält sinnesförvirrad innan man tillgrep en sådan metod.

Genom öglor

Förebyggande behandling – långt innan någon hade hört talas om vitaminer – kunde vara att dra små barn genom öglor som bildats i växande träd eller genom jordtunnlar. Särskilt skulle detta skydda mot engelska sjukan.

För att undvika oönskad graviditet före p-pillrens och kondomernas tid skulle man riva mellan benen på flickan med en björnlabb. (Metoden förutsatte antagligen att denna björnlabb var det enda man förde dit.)

Ett gamla dagars Viagra fungerade så att mannen klädde sig i kvinnans klänning och kröp sådan genom ett smöjträd (träd med ögla). Därefter skulle kvinnan slå honom på örat med klänningen, så var det hela ordnat – lätt och behändigt.

”Kunnigt” folk från andra trakter kom ibland till norra Värmland med nya intressanta metoder. Dalmasen Tigerhjelm sade sig kunna bota så svåra sjukdomar som kräfta, och metoden hette risterapi. En kvinna i Långav fick klä av sig allt utom den vänstra strumpan innan behandlingen påbörjades. Nog borde detta ha väckt en viss misstänksamhet mot ”doktorn”.

Denne Tigerhjelm är omnämnd i distrikts- och bruksläkare Conrad Hööks årsrapport från Uddeholm 1864: ” Qvacksalvare : En sådan, vid namn Tigerhjelm, anställer stundom ströftåg inom distriktet, ehuru hans egentliga verkningskrets lärer ligga inom Dalby och Nås distrikter. Han ordinerar stundom venena, t. ex. Tinct. Cantharid., och hans för oinvigda ögon nästan oläsliga recepter har jag sett expedierade från Sunne Apotek, med påskrift: ord. af H:r Doctor Tigerhjelm”.