2016-01-15 17:57

2016-01-15 18:54

Sven Maechel har avlidit

Sven Maechel har avlidit

Den kände värmländske svampexperten och förre kuratorn Sven Maechel har avlidit.
Han blev 76 år och var under största delen av sitt liv bosatt i Karlstad.

Under många år var Sven Maechel en skarp profil bland svenska mykologer, det vill säga svampexperter.

Han ledde kurser i svampplockning, höll föredrag och lotsade intresserade ut i svampskogarna.

Ibland svampskog som fanns där ännu okunniga inte anade att läckerheterna växte.

Mariebergsskogen är ett sådant exempel.

Karlstads historia

Intresset för svamp - och Sven Maechel blev med åren mycket kunnig - grundlades tidigt.

Det var först på senare år, när hälsan inte var så god, som han oftare än han önskade avstod från att ge sig ut på svampjakt.

Då lades korg och påsar, knivar och borstar och handböcker åt sidan.

Lyckligtvis hade han också andra intressen. Sven Maechel var en stor vän av Karlstads historia. Han tillhörde flera föreningar: Carlstads-Gillet, Föreningen Karlstad Lever, Karlstads humanistiska förening, Karlstads hembygdsförening. Historia och allmänkultur var ett par starka intressen.

Sven Maechel var också starkt politiskt intresserad, ett intresse som var extra intensivt tack vare hans vänskap med docenten Ingemar Dörfer, värmlänning och internationellt känd expert på politiska säkerhetsfrågor.

På Solbacka

Sven Maechel växte upp i ett hem som - med dåtidens ordval - kan beskrivas som tillhörigt övre medelklass. Hans far var rådman.

Efter den grundläggande skolgången väntade en studentexamen. Den avlade Sven Maechel efter några år på Solbacka internatskola, uppmärksammad genom Jan Guillous självbiografiska och kontroversiella bok ”Ondskan”.

Därefter följde studier i Uppsala och en återkomst till hemstaden, Karlstad.

Där blev Sven Maechel med åren kurator på dåvarande Högskolan och tidigare Universitetsfilialen. Han var en djupt engagerad kurator som verkligen ägnade mycket tid åt elevernas problem och glädjeämnen.

Kurator

I slutet av 80-talet lämnade Sven Maechel sin kuratorstjänst. Han gjorde det inte frivilligt. En omorganisation av den kurativa verksamheten gjorde att han plötsligt blev av med sitt jobb.

Det talades om ”arbetsbrist”. Men samtidigt fanns det i grunden en tydlig konflikt mellan Sven Maechel och Studenthälsan, den organisation som ansvarade för kurativ verksamhet.

Sven Maechel lämnade Högskolan med viss bitterhet, var en tid kurator vid den dåvarande flyktingförläggning i Älvsbacka, och arbetade också en tid som länsstyrelsens kontrollant av Vänerns vattenkvalitet.

Det sistnämnda jobbet tyckte han mycket. Vid sidan om svamp var fiske ett stort intresse. Utflykterna på Vänern låg honom -seglaren, båtvännen - varmt om hjärtat.

Sven Maechel efterlämnar barnen Anna, Carl och Rolf med familjer samt systrarna Louise och Madeleine med familjer.

 

Under många år var Sven Maechel en skarp profil bland svenska mykologer, det vill säga svampexperter.

Han ledde kurser i svampplockning, höll föredrag och lotsade intresserade ut i svampskogarna.

Ibland svampskog som fanns där ännu okunniga inte anade att läckerheterna växte.

Mariebergsskogen är ett sådant exempel.

Karlstads historia

Intresset för svamp - och Sven Maechel blev med åren mycket kunnig - grundlades tidigt.

Det var först på senare år, när hälsan inte var så god, som han oftare än han önskade avstod från att ge sig ut på svampjakt.

Då lades korg och påsar, knivar och borstar och handböcker åt sidan.

Lyckligtvis hade han också andra intressen. Sven Maechel var en stor vän av Karlstads historia. Han tillhörde flera föreningar: Carlstads-Gillet, Föreningen Karlstad Lever, Karlstads humanistiska förening, Karlstads hembygdsförening. Historia och allmänkultur var ett par starka intressen.

Sven Maechel var också starkt politiskt intresserad, ett intresse som var extra intensivt tack vare hans vänskap med docenten Ingemar Dörfer, värmlänning och internationellt känd expert på politiska säkerhetsfrågor.

På Solbacka

Sven Maechel växte upp i ett hem som - med dåtidens ordval - kan beskrivas som tillhörigt övre medelklass. Hans far var rådman.

Efter den grundläggande skolgången väntade en studentexamen. Den avlade Sven Maechel efter några år på Solbacka internatskola, uppmärksammad genom Jan Guillous självbiografiska och kontroversiella bok ”Ondskan”.

Därefter följde studier i Uppsala och en återkomst till hemstaden, Karlstad.

Där blev Sven Maechel med åren kurator på dåvarande Högskolan och tidigare Universitetsfilialen. Han var en djupt engagerad kurator som verkligen ägnade mycket tid åt elevernas problem och glädjeämnen.

Kurator

I slutet av 80-talet lämnade Sven Maechel sin kuratorstjänst. Han gjorde det inte frivilligt. En omorganisation av den kurativa verksamheten gjorde att han plötsligt blev av med sitt jobb.

Det talades om ”arbetsbrist”. Men samtidigt fanns det i grunden en tydlig konflikt mellan Sven Maechel och Studenthälsan, den organisation som ansvarade för kurativ verksamhet.

Sven Maechel lämnade Högskolan med viss bitterhet, var en tid kurator vid den dåvarande flyktingförläggning i Älvsbacka, och arbetade också en tid som länsstyrelsens kontrollant av Vänerns vattenkvalitet.

Det sistnämnda jobbet tyckte han mycket. Vid sidan om svamp var fiske ett stort intresse. Utflykterna på Vänern låg honom -seglaren, båtvännen - varmt om hjärtat.

Sven Maechel efterlämnar barnen Anna, Carl och Rolf med familjer samt systrarna Louise och Madeleine med familjer.