2015-12-19 06:00

2015-12-19 06:00

Psalm till Norra Finnskoga

KRÖNIKA

Den här psalmen har sin egen mycket speciella tillkomsthistoria.

Det var julafton 1996 och midnattsgudstjänst i Norra Finnskoga kyrka. Kyrkan var välfylld trots – eller kanske tack vare – den sena timmen. Hela lokalen andades julstämning. Jag var med som inbjuden gäst för att läsa julevangeliet på mål till ackompanjemang av kantor Britta Larsson Nordberg. Vid gudstjänstens slut hade julafton hunnit gå över i juldag och jag skulle just bege mig hemåt, när jag hejdades från ena sidan av kantor Britta och från andra sidan av prästen Torvild Evensson. De hade båda samtidigt fått samma idé.

– Skulle du inte kunna skriva en psalm till Norra Finnskoga? Jag minns inte vem av dem som ställde frågan först.

Frågan kom lite överraskande men jag lovade att försöka efter bästa förmåga. Norra Finnskoga var ju min andra hembygd, där jag verkat som lärare i över två decennier, så jag ville verkligen lyckas.

Efter en tid hade jag knåpat ihop en text som jag kände för och som jag trodde skulle fungera, men det skulle ju behövas en melodi till den också. Vid den tiden hade jag inlett ett samarbete med Karlstadskompositören Mats Wickén och vi hade gjort några visor tillsammans. Jag satt en dag och lyssnade igenom några av hans melodier som jag ännu inte skrivit texter till, då det plötsligt hände att mina psalmord bara flöt in i en av melodierna. Text och musik blev en enhet och bildade av egen kraft psalmen till Norra Finnskoga. Utan upphovsmännens planering.

Psalmen togs väl emot av församlingen och framfördes av kyrkokören i Åke Hermanssons film Nola Tûsa. Sedan har den enligt Britta Larsson Nordberg använts flitigt. Den sjungs varje år på hembygdsdagarna och ofta vid bröllop och begravningar, ibland som körsång men ofta av Britta som solist. 2017 fyller den redan två decennier.

 

Tack för sol som sakta stiger

bakom Årselbergets säter

och som lägger gammal vall

i sommargrön nyans,

in i tysta, djupa skogar

ingen glänta den förgäter

och i älvens forsar leker sol i böljedans.

 

Tack för vind som knappt hörs tala

över Potmäks höga hjässa

och går fram i gamla svedjor som en gång bar råg.

Tack för sommarlöv i björkar

och för vindens lek i dessa,

Höljes vita stammar var de vackraste vi såg.

 

Tack för okända och kända

som gått före oss på färden

och med starka händer gjort vår bygd till vad den är.

Tack för trygghet i att veta:

vart vi vänder oss i världen

kan vi komma åter och få ro och vila här.

 

(Förlag: Montana/Wickén music)

 

Det var julafton 1996 och midnattsgudstjänst i Norra Finnskoga kyrka. Kyrkan var välfylld trots – eller kanske tack vare – den sena timmen. Hela lokalen andades julstämning. Jag var med som inbjuden gäst för att läsa julevangeliet på mål till ackompanjemang av kantor Britta Larsson Nordberg. Vid gudstjänstens slut hade julafton hunnit gå över i juldag och jag skulle just bege mig hemåt, när jag hejdades från ena sidan av kantor Britta och från andra sidan av prästen Torvild Evensson. De hade båda samtidigt fått samma idé.

– Skulle du inte kunna skriva en psalm till Norra Finnskoga? Jag minns inte vem av dem som ställde frågan först.

Frågan kom lite överraskande men jag lovade att försöka efter bästa förmåga. Norra Finnskoga var ju min andra hembygd, där jag verkat som lärare i över två decennier, så jag ville verkligen lyckas.

Efter en tid hade jag knåpat ihop en text som jag kände för och som jag trodde skulle fungera, men det skulle ju behövas en melodi till den också. Vid den tiden hade jag inlett ett samarbete med Karlstadskompositören Mats Wickén och vi hade gjort några visor tillsammans. Jag satt en dag och lyssnade igenom några av hans melodier som jag ännu inte skrivit texter till, då det plötsligt hände att mina psalmord bara flöt in i en av melodierna. Text och musik blev en enhet och bildade av egen kraft psalmen till Norra Finnskoga. Utan upphovsmännens planering.

Psalmen togs väl emot av församlingen och framfördes av kyrkokören i Åke Hermanssons film Nola Tûsa. Sedan har den enligt Britta Larsson Nordberg använts flitigt. Den sjungs varje år på hembygdsdagarna och ofta vid bröllop och begravningar, ibland som körsång men ofta av Britta som solist. 2017 fyller den redan två decennier.

 

Tack för sol som sakta stiger

bakom Årselbergets säter

och som lägger gammal vall

i sommargrön nyans,

in i tysta, djupa skogar

ingen glänta den förgäter

och i älvens forsar leker sol i böljedans.

 

Tack för vind som knappt hörs tala

över Potmäks höga hjässa

och går fram i gamla svedjor som en gång bar råg.

Tack för sommarlöv i björkar

och för vindens lek i dessa,

Höljes vita stammar var de vackraste vi såg.

 

Tack för okända och kända

som gått före oss på färden

och med starka händer gjort vår bygd till vad den är.

Tack för trygghet i att veta:

vart vi vänder oss i världen

kan vi komma åter och få ro och vila här.

 

(Förlag: Montana/Wickén music)

 

  • Torleif Styffe