2015-12-18 06:00

2015-12-18 06:00

"Man ska ha kul under hela resan"

KARLSTAD: Bosse "Basket" Johnsson

Det började med diskon på Ruds ungdomsgård 1970, men i dag förknippas namnet ”Bosse Basket” Johnsson med Rocken. Han drabbades tidigt av ”eventsjukan” och har inte tillfrisknat än – till många nöjeslystna Karlstadsbors stora glädje.

– Det är skitkul att planera och dra i gång ett event, sedan jobbar man under dygnets alla vakna timmar och undrar vad man håller på med. Morgonen efter börjar man att fundera på hur det kan bli bättre nästa gång, säger Bo Johnsson.

Sin riktiga skolning fick han på Plaza i Karlstad där han arbetade som bartender och hade hand om event och marknadsaktiviteter under fem år i början av 1990-talet.

– Jag tror aldrig att jag kommer att få jobba i ett sånt team igen. Det gav en förståelse för branschen. Det var 70 rashästar som drog åt samma håll. Alla i kärntruppen har fortsatt att arbeta med service på olika sätt, säger han.

Startade med diskon

Hans ”trackrecord” är långt och innehåller allt från service av brandsläckare, försäljare till varierande sysslor inom krog- och nöjesbranschen. Den sistnämnda fastnade han för som 16-åring när han och en kompis startade disko på Ruds fritidsgård. Inträdet var tre kronor och de två arrangörerna fick en smakstart.

– Jag minns att vi åkte limousine hem till mig en gång och satt på sängen och kastade upp pengarna i luften! Vi hade fått ihop en tusenlapp och det var veckopengar i två år, så vi kände oss som miljonärer.

Inget event efter det har gett lika stort överskott, men Bosse är fast – för att det är så kul!

Gillar att testa nytt

Sedan tre år tillbaka arbetar han på Samhall där han säljer in de anställdas kompetens till företag och privatpersoner runt om i Värmland.

– Jag har aldrig varit rädd för att säga upp mig och testa nytt om jag inte trivts, även om jag inte haft något jobb att gå till, säger han.

Tryggheten har han med sig sedan barndomen. Bosse är född på Konduktörsgatan i Viken i Karlstad. När han var fem–sex år flyttade familjen till Wibeligatan på Sundsta, ett snäpp in från Guldkusten.

– När vi kom till Wibeligatan kallade de den för BB-gatan, för mellan lekparken och Sundsta tror jag att det var 55 ungar. Det fanns alltid nån polare och gott om vuxna förebilder med brandstationen som närmaste lekplats.

När blev du ”Bosse Basket”?

– Jag är född på 50-talet och då var det många som fick heta Bo. När jag var 18–20 började jag umgås med Färjestadskillarna. Vi var på Munken på kvällarna och eftersom det var många Bo och jag hade spelat basket blev det ”Bosse Basket”. Det har fastnat hos folk och det har jag haft stor nytta av, säger han.

Dörrvakt på Kåren

Han kan även skriva rugbyspelare på cv:t. Även om inhoppet i hans favoritsport var mer eller mindra påtvingat.

– Jag sov över i rugbylokalen efter en fest. Morgonen efter var det bara att hoppa på bussen och följa med eftersom det fattades spelare till dagens match!

Gänget gillade också att gå ut och roa sig på lokal.

– Vi var på Kåren som gäster oavsett om vi fick eller inte. I stället för att ha problem så anställde Anders Fensby, som drev Kåren, oss som vakter och i garderoben. Där blev jag kvar i tio år fram till jag skulle bli pappa.

Rocken

1988 drog Urban Bjerge, Lennart Käll och Johan Sandsten i gång Rocken på Kungsporten, en lokal i Saluhallen. Bosse blev tillfrågad om han inte ville ta hand om dörren och våren 1989 blev han en i gänget. Arrangemanget för livemusik och DJ gjorde succé. Efter gästspel på Hotel Gustaf Fröding, Café Artist och Plaza blev Rocken 1991 stationär på Statt.

– Den sommaren tömde vi hela Plaza, säger Bosse.

Själv fick han erbjudande om jobb i baren och som arrangemangsansvarig. Bland annat höll han i hotellets första USA-vecka. För att få uppmärksamhet för arrangemanget beslutade man att göra en parad.

– Jag ringde bland andra Carlstads Crusaders, Munkfors Big Band och Gundegabaletten – och alla ställde upp! Den var fröet till Halloweenparaden i Karlstad.

Barn till 100 procent

Men det fanns också ett allvar på jobbet.

– Vi var ett gäng som satt och funderade på vad vi skulle hitta på när en av mina kollegor, som hade en bekant som jobbade för barn med cancer, kom på att vi skulle ta betalt för isvattnet och skänka pengarna till sjuka barn.

Det blev startskottet för föreningen Barn till 100 procent där Bosse blev ordförande. Isvattnet gav rejält med pengar, dessutom började man med insamlingar under olika evenemang i stan. Först ut var Sven-Ingvars-konserterna på Sandgrundsudden.

Skänkte tv-apparater

Insamlingarna gav resultat.

– Vi köpte bland annat 20–25 tv-apparater med inbyggd video som vi åkte upp med till barnavdelningen på sjukhuset. Tidigare fanns det en tv- och video på avdelningen som barnen fick dela på. De sista åren skänkte vi främst pengar till enskilda barn som hade det svårt.

Förra året lades föreningen ner, efter 25 år.

– Det är lite som att var sak har sin tid.

Du är född och uppväxt i Karlstad. Hade du aldrig lust att lämna stan?

– Jag hade erbjudanden att börja jobba för både Tv3 och Tv4 i Stockholm, men tackade nej eftersom jag var nyseparerad och hade min dotter Evelina varannan vecka.

Två döttrar

I somras gifte hon sig i Alsters kyrka och då var även hennes lillasyster Elmina, 2,5 år, med under akten.

Är du annorlunda som pappa nu jämfört med då din första dotter föddes?

– Det är samma kärlek oavsett om de är stora eller små. Att vara förälder är den viktigaste uppgiften som ledare, att ge sina barn kärlek och trygghet så att det vågar testa nya saker och gå sin egen väg, säger han.

Hans egna förebilder är förutom hans egen mamma, som jobbade på bank, och hans pappa, som var polis, KG, hans första chef när han sommarjobbade på bryggeriet i Väse.

– Jag började jobba som hjälplastare, men en dag kom han med nycklarna till lastbilen och sa: ”nu ska du åka till Säffle”. Han visade att han litade och trodde på mig.

Morfar största förebilden

Men den kanske största förebilden av dem alla är Bosses morfar.

– Han var tjock och hade stora händer. Han jobbade i skogen och bar aldrig handskar, hur kallt det än var. Du kan tänka dig en liten barnhand i hans stora näve. Han var alltid lika vänlig mot alla, oavsett vem han pratade med. Han lärde mig att det inte var någon skillnad på folk och folk.

I dag är inte krogen Bosses arbetsplats utan framför allt ett ställe där har träffar sina kompisar över en bit mat. Men snart är det annandag jul och Julrocken på Tempel.

Gillar att ta det lugnt

Efter att ha lagts i träda 2003 återuppstod den 2009 när Bosse gav efter för tjatet från vänner och bekanta och drog i gång igen. Numera kör man fem gånger per år och varvar mellan Nöjesfabriken och Tempel. Och den sista fredagen i juli varje år flyttar Bosse evenemanget till Bryngfjordens golfbana och kör Rockengolfen.

Man kan få intrycket att det är full fart hela tiden.

– Men jag har inga problem att ”ligga lagt kort ligger” och ta det lugnt, säger han.

Däremot brukar han inte skjuta upp saker i framtiden.

– Man ska ha kul under hela resan, säger han.

– Det är skitkul att planera och dra i gång ett event, sedan jobbar man under dygnets alla vakna timmar och undrar vad man håller på med. Morgonen efter börjar man att fundera på hur det kan bli bättre nästa gång, säger Bo Johnsson.

Sin riktiga skolning fick han på Plaza i Karlstad där han arbetade som bartender och hade hand om event och marknadsaktiviteter under fem år i början av 1990-talet.

– Jag tror aldrig att jag kommer att få jobba i ett sånt team igen. Det gav en förståelse för branschen. Det var 70 rashästar som drog åt samma håll. Alla i kärntruppen har fortsatt att arbeta med service på olika sätt, säger han.

Startade med diskon

Hans ”trackrecord” är långt och innehåller allt från service av brandsläckare, försäljare till varierande sysslor inom krog- och nöjesbranschen. Den sistnämnda fastnade han för som 16-åring när han och en kompis startade disko på Ruds fritidsgård. Inträdet var tre kronor och de två arrangörerna fick en smakstart.

– Jag minns att vi åkte limousine hem till mig en gång och satt på sängen och kastade upp pengarna i luften! Vi hade fått ihop en tusenlapp och det var veckopengar i två år, så vi kände oss som miljonärer.

Inget event efter det har gett lika stort överskott, men Bosse är fast – för att det är så kul!

Gillar att testa nytt

Sedan tre år tillbaka arbetar han på Samhall där han säljer in de anställdas kompetens till företag och privatpersoner runt om i Värmland.

– Jag har aldrig varit rädd för att säga upp mig och testa nytt om jag inte trivts, även om jag inte haft något jobb att gå till, säger han.

Tryggheten har han med sig sedan barndomen. Bosse är född på Konduktörsgatan i Viken i Karlstad. När han var fem–sex år flyttade familjen till Wibeligatan på Sundsta, ett snäpp in från Guldkusten.

– När vi kom till Wibeligatan kallade de den för BB-gatan, för mellan lekparken och Sundsta tror jag att det var 55 ungar. Det fanns alltid nån polare och gott om vuxna förebilder med brandstationen som närmaste lekplats.

När blev du ”Bosse Basket”?

– Jag är född på 50-talet och då var det många som fick heta Bo. När jag var 18–20 började jag umgås med Färjestadskillarna. Vi var på Munken på kvällarna och eftersom det var många Bo och jag hade spelat basket blev det ”Bosse Basket”. Det har fastnat hos folk och det har jag haft stor nytta av, säger han.

Dörrvakt på Kåren

Han kan även skriva rugbyspelare på cv:t. Även om inhoppet i hans favoritsport var mer eller mindra påtvingat.

– Jag sov över i rugbylokalen efter en fest. Morgonen efter var det bara att hoppa på bussen och följa med eftersom det fattades spelare till dagens match!

Gänget gillade också att gå ut och roa sig på lokal.

– Vi var på Kåren som gäster oavsett om vi fick eller inte. I stället för att ha problem så anställde Anders Fensby, som drev Kåren, oss som vakter och i garderoben. Där blev jag kvar i tio år fram till jag skulle bli pappa.

Rocken

1988 drog Urban Bjerge, Lennart Käll och Johan Sandsten i gång Rocken på Kungsporten, en lokal i Saluhallen. Bosse blev tillfrågad om han inte ville ta hand om dörren och våren 1989 blev han en i gänget. Arrangemanget för livemusik och DJ gjorde succé. Efter gästspel på Hotel Gustaf Fröding, Café Artist och Plaza blev Rocken 1991 stationär på Statt.

– Den sommaren tömde vi hela Plaza, säger Bosse.

Själv fick han erbjudande om jobb i baren och som arrangemangsansvarig. Bland annat höll han i hotellets första USA-vecka. För att få uppmärksamhet för arrangemanget beslutade man att göra en parad.

– Jag ringde bland andra Carlstads Crusaders, Munkfors Big Band och Gundegabaletten – och alla ställde upp! Den var fröet till Halloweenparaden i Karlstad.

Barn till 100 procent

Men det fanns också ett allvar på jobbet.

– Vi var ett gäng som satt och funderade på vad vi skulle hitta på när en av mina kollegor, som hade en bekant som jobbade för barn med cancer, kom på att vi skulle ta betalt för isvattnet och skänka pengarna till sjuka barn.

Det blev startskottet för föreningen Barn till 100 procent där Bosse blev ordförande. Isvattnet gav rejält med pengar, dessutom började man med insamlingar under olika evenemang i stan. Först ut var Sven-Ingvars-konserterna på Sandgrundsudden.

Skänkte tv-apparater

Insamlingarna gav resultat.

– Vi köpte bland annat 20–25 tv-apparater med inbyggd video som vi åkte upp med till barnavdelningen på sjukhuset. Tidigare fanns det en tv- och video på avdelningen som barnen fick dela på. De sista åren skänkte vi främst pengar till enskilda barn som hade det svårt.

Förra året lades föreningen ner, efter 25 år.

– Det är lite som att var sak har sin tid.

Du är född och uppväxt i Karlstad. Hade du aldrig lust att lämna stan?

– Jag hade erbjudanden att börja jobba för både Tv3 och Tv4 i Stockholm, men tackade nej eftersom jag var nyseparerad och hade min dotter Evelina varannan vecka.

Två döttrar

I somras gifte hon sig i Alsters kyrka och då var även hennes lillasyster Elmina, 2,5 år, med under akten.

Är du annorlunda som pappa nu jämfört med då din första dotter föddes?

– Det är samma kärlek oavsett om de är stora eller små. Att vara förälder är den viktigaste uppgiften som ledare, att ge sina barn kärlek och trygghet så att det vågar testa nya saker och gå sin egen väg, säger han.

Hans egna förebilder är förutom hans egen mamma, som jobbade på bank, och hans pappa, som var polis, KG, hans första chef när han sommarjobbade på bryggeriet i Väse.

– Jag började jobba som hjälplastare, men en dag kom han med nycklarna till lastbilen och sa: ”nu ska du åka till Säffle”. Han visade att han litade och trodde på mig.

Morfar största förebilden

Men den kanske största förebilden av dem alla är Bosses morfar.

– Han var tjock och hade stora händer. Han jobbade i skogen och bar aldrig handskar, hur kallt det än var. Du kan tänka dig en liten barnhand i hans stora näve. Han var alltid lika vänlig mot alla, oavsett vem han pratade med. Han lärde mig att det inte var någon skillnad på folk och folk.

I dag är inte krogen Bosses arbetsplats utan framför allt ett ställe där har träffar sina kompisar över en bit mat. Men snart är det annandag jul och Julrocken på Tempel.

Gillar att ta det lugnt

Efter att ha lagts i träda 2003 återuppstod den 2009 när Bosse gav efter för tjatet från vänner och bekanta och drog i gång igen. Numera kör man fem gånger per år och varvar mellan Nöjesfabriken och Tempel. Och den sista fredagen i juli varje år flyttar Bosse evenemanget till Bryngfjordens golfbana och kör Rockengolfen.

Man kan få intrycket att det är full fart hela tiden.

– Men jag har inga problem att ”ligga lagt kort ligger” och ta det lugnt, säger han.

Däremot brukar han inte skjuta upp saker i framtiden.

– Man ska ha kul under hela resan, säger han.

Bo Johnsson

Ålder: 61 år

Familj: Döttrarna Evelina och Elmina

Bor: Lägenhet på Kvarnberget i Karlstad

Gör: Säljare på Samhall i Karlstad

Gillar: Att fly iväg till varmare breddgrader i november.

Arrangerar: Rocken, som varvar mellan Tempel och Nöjesfabriken, och Golfenrocken på Bryngfjordens golfbana sista fredagen i juli. Annandag jul är det dags igen, då drar Julrocken i gång på Tempel.

Källa: