2015-12-05 06:00

2015-12-06 14:30

Per Eric Nordquist 75 år i år – om …

KRÖNIKA

Kommande julafton skulle värmländske radio- och tevemannen Per Eric Nordquist ha fyllt 75 år. I mitt tycke var han en av de minnesvärda profilerna, speciellt i radiomediet.

Han utvecklade med åren en särskild förmåga att skapa en skönt avspänd stämning genom en kombination av prat och noga utvald musik, gärna i direktsändning. Han målade tavlor i etern, ofta i sändningar som försiggick i det fria, då han tog oss med till nya miljöer. Rösten var lugn och behaglig och han förföll inte till svammel.

Höljes fick en särskild plats i hans hjärta. Därifrån gjorde han många radioprogram, bland annat hela serier med morgonprogram i riksradion 1976–77 och 1980. Där fick många av bygdens invånare komma till tals. Livet i Höljes och hela Norra Finnskoga blev en riksangelägenhet och följdes även samtidigt av rikspressen. Petter i boa och Valfrid i sneckerboa blev lika uppmärksammade som storstadens kändiselit. Sändningar gjordes också från danser på koppargolvet på Finnskoga Wärdshus.

Per Eric besökte under denna tid oss på skolan då och då, och hela skolavslutningen 1980 direktsändes i radio.

Vi höll fortsatt kontakt och han tog gärna emot skolelever från Höljes skola på studie- (studio) besök. I elevernas egen tidning, Höljes-Bladet från våren 1983, ställde han upp på en intervju som klass 5–6 sammanställde och som här nedan återges i sin helhet:

 

HÖR DU PER ERIC ...

Varför har du gjort så många radioprogram just om Höljes?

– Därför att Höljes är ett fint litet samhälle som representerar många andra samhällen i Sverige – en avfolkningsbygd med människor som vill stanna. Och med hjälp av alla trevliga och livserfarna människor i Höljes kunde jag öppna ögonen och öronen hos radiolyssnarna som kanske lärde sig att grannen i huset intill eller i lägenheten bredvid också har mycket att berätta om, bara vi tar oss tid och lyssnar. Dessutom njuter jag av den fina naturen.

–Vet du mycket om Höljes?

– Litet har jag väl lärt mig genom åren.

Varför blev du radioreporter?

– Jag bestämde mig för att bli journalist när jag började skriva för tidningar när jag var 15 år. Det gjorde jag vid sidan av skolan. Sedan upptäckte jag att radion är ett fantastiskt medium där vi kan förmedla stämningar, miljöer och ljud så att radiolyssnaren kan ”se” bilder framför sig.

Tycker du det är roligt att prata i radio?

– Jag tycker att det är roligt att arbeta med radio. Allra roligast är det när jag kan få andra att prata. Men det är roligt och nödvändigt att prata själv också.

Hur många radioprogram har du gjort, ungefär?

– Det är väl några tusen. Jag vet inte exakt.

När började du med radioprogram?

– Jag började arbeta på Sveriges Radio 1968.

Hur många radioprogram håller du på med just nu?

– När jag svarar på era frågor så arbetar jag med ett program från Indien. Det är det sista i en serie. Sedan gör jag Radio RRKD och så förbereder jag Radio FM som ska sändas i början av maj.

Vilket är det roligaste radioprogram du gjort?

– Det är många det. Men jag tror att några av de mest intressanta programmen för både mig och lyssnarna har varit program som jag gjort i USA, Indien och Höljes.

Har du gjort bort dig någon gång i radion?

– Nej, inte vad jag vet. Har ni hört något?

Är du ute och reser mycket i utlandet?

– Jo, jag reser ganska mycket. Både privat och i jobbet. Det är väldigt lärorikt. Jag tycker att det är viktigt att vi svenskar lär oss hur andra människor lever. Ju mer jag reser, desto mer uppskattar jag vårt land, vår standard och sociala trygghet. Vi har det väldigt bra i Sverige och skulle kunna dela med oss än mer till andra länder.

Ska du på någon ny reportageresa till utlandet snart?

– Jag har varit utomlands ett par gånger redan i år, men det blir säkert en ny resa i slutet på våren.

Trivs du bra i Karlstad?

– Jättebra.

Hur gammal är du?

– 42 år.

Vad har du för hobby?

– Jag lyssnar på musik, lagar mat, motionerar och skriver. Än så länge har det blivit två böcker. Det ska bli fler.

Vem hade du till idol när du var liten?

– Ishockeyspelaren Lasse Björn i Djurgården för att han tacklade så bra och jag spelade också ishockey och tyckte om att tackla. Gene Krupa som spelade trummor. Jag har alltid drömt om att lära mig det. Ernest Hemingway för att han skrev så fina böcker. Ja, sen kommer jag inte ihåg mer.

Är du intresserad av sport?

– Ja, men mest som motion. När jag var yngre var jag med och tävlade men nu är sporten viktig för min egen trivsel. Jag ser inte så ofta på matcher och landskamper längre.

Hur många maratonlopp har du gått/sprungit?

– Jag har sprungit (!) sju maraton.

Varför i all världen springer du så långa sträckor?

– Första gången var det för att springa mellan Marathon och Aten – den riktiga maratonsträckan. Jag ville skriva om den upplevelsen i två parallella monologer, dels hur jag upplevde det, dels hur jag tror atenaren Feidippides upplevde det år 490 f Kr.Sen har jag fortsatt för att ha en morot, någonting som lockar mig när jag tränar. Och det är en fantastisk upplevelse att springa de stora loppen i Stockholm, New York och Honolulu, när det står flera hundra tusen människor och hejar. Dessutom är det inte så jobbigt att springa som många tror.

Till sist, kommer det flera program om Höljes?

– Det gör det nog så småningom. Har ni några tips på trevliga elever som går i klass 5–6 i Höljes?

(Ansvariga reportrar var Ronnie, Johnny och Kristina)

Han utvecklade med åren en särskild förmåga att skapa en skönt avspänd stämning genom en kombination av prat och noga utvald musik, gärna i direktsändning. Han målade tavlor i etern, ofta i sändningar som försiggick i det fria, då han tog oss med till nya miljöer. Rösten var lugn och behaglig och han förföll inte till svammel.

Höljes fick en särskild plats i hans hjärta. Därifrån gjorde han många radioprogram, bland annat hela serier med morgonprogram i riksradion 1976–77 och 1980. Där fick många av bygdens invånare komma till tals. Livet i Höljes och hela Norra Finnskoga blev en riksangelägenhet och följdes även samtidigt av rikspressen. Petter i boa och Valfrid i sneckerboa blev lika uppmärksammade som storstadens kändiselit. Sändningar gjordes också från danser på koppargolvet på Finnskoga Wärdshus.

Per Eric besökte under denna tid oss på skolan då och då, och hela skolavslutningen 1980 direktsändes i radio.

Vi höll fortsatt kontakt och han tog gärna emot skolelever från Höljes skola på studie- (studio) besök. I elevernas egen tidning, Höljes-Bladet från våren 1983, ställde han upp på en intervju som klass 5–6 sammanställde och som här nedan återges i sin helhet:

 

HÖR DU PER ERIC ...

Varför har du gjort så många radioprogram just om Höljes?

– Därför att Höljes är ett fint litet samhälle som representerar många andra samhällen i Sverige – en avfolkningsbygd med människor som vill stanna. Och med hjälp av alla trevliga och livserfarna människor i Höljes kunde jag öppna ögonen och öronen hos radiolyssnarna som kanske lärde sig att grannen i huset intill eller i lägenheten bredvid också har mycket att berätta om, bara vi tar oss tid och lyssnar. Dessutom njuter jag av den fina naturen.

–Vet du mycket om Höljes?

– Litet har jag väl lärt mig genom åren.

Varför blev du radioreporter?

– Jag bestämde mig för att bli journalist när jag började skriva för tidningar när jag var 15 år. Det gjorde jag vid sidan av skolan. Sedan upptäckte jag att radion är ett fantastiskt medium där vi kan förmedla stämningar, miljöer och ljud så att radiolyssnaren kan ”se” bilder framför sig.

Tycker du det är roligt att prata i radio?

– Jag tycker att det är roligt att arbeta med radio. Allra roligast är det när jag kan få andra att prata. Men det är roligt och nödvändigt att prata själv också.

Hur många radioprogram har du gjort, ungefär?

– Det är väl några tusen. Jag vet inte exakt.

När började du med radioprogram?

– Jag började arbeta på Sveriges Radio 1968.

Hur många radioprogram håller du på med just nu?

– När jag svarar på era frågor så arbetar jag med ett program från Indien. Det är det sista i en serie. Sedan gör jag Radio RRKD och så förbereder jag Radio FM som ska sändas i början av maj.

Vilket är det roligaste radioprogram du gjort?

– Det är många det. Men jag tror att några av de mest intressanta programmen för både mig och lyssnarna har varit program som jag gjort i USA, Indien och Höljes.

Har du gjort bort dig någon gång i radion?

– Nej, inte vad jag vet. Har ni hört något?

Är du ute och reser mycket i utlandet?

– Jo, jag reser ganska mycket. Både privat och i jobbet. Det är väldigt lärorikt. Jag tycker att det är viktigt att vi svenskar lär oss hur andra människor lever. Ju mer jag reser, desto mer uppskattar jag vårt land, vår standard och sociala trygghet. Vi har det väldigt bra i Sverige och skulle kunna dela med oss än mer till andra länder.

Ska du på någon ny reportageresa till utlandet snart?

– Jag har varit utomlands ett par gånger redan i år, men det blir säkert en ny resa i slutet på våren.

Trivs du bra i Karlstad?

– Jättebra.

Hur gammal är du?

– 42 år.

Vad har du för hobby?

– Jag lyssnar på musik, lagar mat, motionerar och skriver. Än så länge har det blivit två böcker. Det ska bli fler.

Vem hade du till idol när du var liten?

– Ishockeyspelaren Lasse Björn i Djurgården för att han tacklade så bra och jag spelade också ishockey och tyckte om att tackla. Gene Krupa som spelade trummor. Jag har alltid drömt om att lära mig det. Ernest Hemingway för att han skrev så fina böcker. Ja, sen kommer jag inte ihåg mer.

Är du intresserad av sport?

– Ja, men mest som motion. När jag var yngre var jag med och tävlade men nu är sporten viktig för min egen trivsel. Jag ser inte så ofta på matcher och landskamper längre.

Hur många maratonlopp har du gått/sprungit?

– Jag har sprungit (!) sju maraton.

Varför i all världen springer du så långa sträckor?

– Första gången var det för att springa mellan Marathon och Aten – den riktiga maratonsträckan. Jag ville skriva om den upplevelsen i två parallella monologer, dels hur jag upplevde det, dels hur jag tror atenaren Feidippides upplevde det år 490 f Kr.Sen har jag fortsatt för att ha en morot, någonting som lockar mig när jag tränar. Och det är en fantastisk upplevelse att springa de stora loppen i Stockholm, New York och Honolulu, när det står flera hundra tusen människor och hejar. Dessutom är det inte så jobbigt att springa som många tror.

Till sist, kommer det flera program om Höljes?

– Det gör det nog så småningom. Har ni några tips på trevliga elever som går i klass 5–6 i Höljes?

(Ansvariga reportrar var Ronnie, Johnny och Kristina)

  • Torleif Styffe