2015-10-27 06:00

2015-10-27 08:11

Damerna får plats när Leif går i pension

FRYKERUD: "Zarah är död men jag lever"

Munkjackan och arbetsbyxorna åker av inne på toaletten. Ut kommer en glittrande prima primadonna, Zarah Leander!

Hållningen blir rakare. Sättet att gå förändras. Ögonen glittrar.

– Jag heter Leif Johansson och jag är kyrkvaktmästare i Frykeruds kyrka. Zarah är död men jag lever!

Det är så han brukar avsluta sina framträdanden runt om i Värmland. Förra året hann han med att sjunga på 80 ställen. Per-Olof Grumer ackompanjerar på piano och hittills i år har det blivit ett 50-tal spelningar, främst för olika föreningar och i kyrkliga sammanhang.

Det lär bli fler för på Allhelgonadagen avtackas Leif Johansson som kyrkvaktmästare efter 23 år.

– Jag har inte riktigt tagit in det än. Jag kommer nog att skoja till det om det blir för högtidligt, säger han.

Allt började på julfesten

Egentligen är det kyrkans fel att han blev Kils enda officiella transvestit, berättar han. Damerna, för han har fler på sin repertoar, kom till av en slump på en julfest för församlingens anställda i församlingshuset i Fagerås. Först ut var Julia Cæsar.

– Jan Sundkvist som spelade piano frågade om jag inte kunde sjunga något.

Visst kunde han det!

Han fick i gång församlingen och kort därefter gjorde han succé som Julia Cæsar på en soaré i Boda församlingshem.

En stjärna föddes

Året efter sökte Per-Olof Grumer upp honom när han jobbade på kyrkogården. En ny stjärna föddes i samma ögonblick som Leif Johansson tackade jag till ett samarbete – Zarah Leander.

Peruker, klänningar och handväskor har han hittat i second hand-butiker och på antikmässor.

– Den röda peruken köpte jag i Arvika. Jag klippte till rätt frisyr och sedan satte jag i spolar så jag fick till de rätta lockarna, berättar han.

Zarahs glittrande paljettkavaj har en gång varit Laila Westersunds.

– Hon var så kort så på henne var det en kappa! säger han.

Drömde om att bli skådespelare

Leif är uppväxt på en bondgård i Skållerud och han gillade att klä ut sig och sjunga redan som liten.

– Jag drömde om att bli skådespelare eller konstnär men mina föräldrar tyckte att jag skulle ha ett riktigt arbete, säger han.

I stället för scenen blev det under 18 år parkarbete i Kil och därefter en tjänst som vaktmästare i Frykeruds kyrka.

Han och hans tvillingbror fick hjälpa till med det som skulle göras på gården.

– Regniga dagar var bäst. Då fick jag sitta i fred och måla, säger han.

Det har blivit många utställningar genom åren. Han trädgårdsintresse färgar av sig på tavlorna som många gånger har blommotiv.

Tomtar och troll

1989 skulle han vara med på en utställning med föreningen Frykerudsalster. När han kom till utställningslokalen var väggarna reden fulla, så han vände hem och började göra troll i cernitlera. Ett år senare blev det också tomtar.

– Min sambo Lisa Schelin sydde kläderna och vi for runt på marknader för att hitta de rätta tygerna, säger han.

Han slutade när hon gick bort 2003.

– Jag har upplevt mycket sorg i mitt liv. Under några få år förlorade jag också min mamma och lillasyster, berättar han.

Samtalet vid matbordet vindlar iväg hit och dit, associationerna går snabbt från mörker till ljus. Han är en öppen person som är van att bjuda på sig själv.

– Jag har trivts jättebra här och jag tror att folk har trivts med mig, säger han.

Glömde brösten

Vid skrivbordet i rummet intill hänger det röda peruken. Det är sen eftermiddag och dags för Leif att klä om till Zarah. Han har inga problem att sminka sig själv.

– Jag är ju van vid att måla mig. Det brukar ta 3,5 timmar, berättar han.

Han gör allt klart hemma innan han sätter sig i bilen och åker till föreställningarna. Men ibland går det fel.

– En gång fick jag göra en handbromsvändning i Kil när jag upptäckte att brösten fattades. Jag körde hem och hitta dem på var sin sida av kaffekoppen på köksbordet, säger han och skrattar.

Förvandlingsnummer

När vi träffas är grunden redan lagd. Brösten har han lämnat hemma. Han smiter in på toaletten för att byta om och fixa till det sista. Efter 20 minuter kommer hon, prima primadonnan.

– Vill ni se en stjärna, se på mig!

Kroppshållningen och sättet att prata förändras med klädbytet.

– Damerna kom till mig efter några svåra år i livet, säger Leif. Det är alltid lättare att vara utklädd än att vara sig själv. När jag tar på mig kläderna blir jag Zarah.

Rösten fyller kyrkorummet

Vi följer henne in i kyrkan där hon fyller rummet med sin kraftfulla mörka röst. När ”Vill ni se en stjärna” och Sången om syrsor” klingat ut passar hon på att dra några fräckisar innan det är dags att skrida ut på kyrkbacken igen.

Snart är det dags för Leif Johansson att lämna den för gott. Han har många fina minnen men det roligaste var när kyrkan firade 200 år.

– Som vaktmästare sköter jag ljudanläggningen under gudstjänsterna, men den här dagen hade prästen glömt att sätta på sin mygga. Jag stod bakom altartavlan där det finns ett litet kikhål och försökte påkalla hennes uppmärksamhet. Jag viskade hennes namn men hon hörde inte varifrån ljudet kom. Kyrkvärdarna på första bänkraden satt tysta. Efteråt sa hon ”jag trodde att det var gud, men det var bara Leif”, säger han och skrattar.

Det gör han ofta.

Hållningen blir rakare. Sättet att gå förändras. Ögonen glittrar.

– Jag heter Leif Johansson och jag är kyrkvaktmästare i Frykeruds kyrka. Zarah är död men jag lever!

Det är så han brukar avsluta sina framträdanden runt om i Värmland. Förra året hann han med att sjunga på 80 ställen. Per-Olof Grumer ackompanjerar på piano och hittills i år har det blivit ett 50-tal spelningar, främst för olika föreningar och i kyrkliga sammanhang.

Det lär bli fler för på Allhelgonadagen avtackas Leif Johansson som kyrkvaktmästare efter 23 år.

– Jag har inte riktigt tagit in det än. Jag kommer nog att skoja till det om det blir för högtidligt, säger han.

Allt började på julfesten

Egentligen är det kyrkans fel att han blev Kils enda officiella transvestit, berättar han. Damerna, för han har fler på sin repertoar, kom till av en slump på en julfest för församlingens anställda i församlingshuset i Fagerås. Först ut var Julia Cæsar.

– Jan Sundkvist som spelade piano frågade om jag inte kunde sjunga något.

Visst kunde han det!

Han fick i gång församlingen och kort därefter gjorde han succé som Julia Cæsar på en soaré i Boda församlingshem.

En stjärna föddes

Året efter sökte Per-Olof Grumer upp honom när han jobbade på kyrkogården. En ny stjärna föddes i samma ögonblick som Leif Johansson tackade jag till ett samarbete – Zarah Leander.

Peruker, klänningar och handväskor har han hittat i second hand-butiker och på antikmässor.

– Den röda peruken köpte jag i Arvika. Jag klippte till rätt frisyr och sedan satte jag i spolar så jag fick till de rätta lockarna, berättar han.

Zarahs glittrande paljettkavaj har en gång varit Laila Westersunds.

– Hon var så kort så på henne var det en kappa! säger han.

Drömde om att bli skådespelare

Leif är uppväxt på en bondgård i Skållerud och han gillade att klä ut sig och sjunga redan som liten.

– Jag drömde om att bli skådespelare eller konstnär men mina föräldrar tyckte att jag skulle ha ett riktigt arbete, säger han.

I stället för scenen blev det under 18 år parkarbete i Kil och därefter en tjänst som vaktmästare i Frykeruds kyrka.

Han och hans tvillingbror fick hjälpa till med det som skulle göras på gården.

– Regniga dagar var bäst. Då fick jag sitta i fred och måla, säger han.

Det har blivit många utställningar genom åren. Han trädgårdsintresse färgar av sig på tavlorna som många gånger har blommotiv.

Tomtar och troll

1989 skulle han vara med på en utställning med föreningen Frykerudsalster. När han kom till utställningslokalen var väggarna reden fulla, så han vände hem och började göra troll i cernitlera. Ett år senare blev det också tomtar.

– Min sambo Lisa Schelin sydde kläderna och vi for runt på marknader för att hitta de rätta tygerna, säger han.

Han slutade när hon gick bort 2003.

– Jag har upplevt mycket sorg i mitt liv. Under några få år förlorade jag också min mamma och lillasyster, berättar han.

Samtalet vid matbordet vindlar iväg hit och dit, associationerna går snabbt från mörker till ljus. Han är en öppen person som är van att bjuda på sig själv.

– Jag har trivts jättebra här och jag tror att folk har trivts med mig, säger han.

Glömde brösten

Vid skrivbordet i rummet intill hänger det röda peruken. Det är sen eftermiddag och dags för Leif att klä om till Zarah. Han har inga problem att sminka sig själv.

– Jag är ju van vid att måla mig. Det brukar ta 3,5 timmar, berättar han.

Han gör allt klart hemma innan han sätter sig i bilen och åker till föreställningarna. Men ibland går det fel.

– En gång fick jag göra en handbromsvändning i Kil när jag upptäckte att brösten fattades. Jag körde hem och hitta dem på var sin sida av kaffekoppen på köksbordet, säger han och skrattar.

Förvandlingsnummer

När vi träffas är grunden redan lagd. Brösten har han lämnat hemma. Han smiter in på toaletten för att byta om och fixa till det sista. Efter 20 minuter kommer hon, prima primadonnan.

– Vill ni se en stjärna, se på mig!

Kroppshållningen och sättet att prata förändras med klädbytet.

– Damerna kom till mig efter några svåra år i livet, säger Leif. Det är alltid lättare att vara utklädd än att vara sig själv. När jag tar på mig kläderna blir jag Zarah.

Rösten fyller kyrkorummet

Vi följer henne in i kyrkan där hon fyller rummet med sin kraftfulla mörka röst. När ”Vill ni se en stjärna” och Sången om syrsor” klingat ut passar hon på att dra några fräckisar innan det är dags att skrida ut på kyrkbacken igen.

Snart är det dags för Leif Johansson att lämna den för gott. Han har många fina minnen men det roligaste var när kyrkan firade 200 år.

– Som vaktmästare sköter jag ljudanläggningen under gudstjänsterna, men den här dagen hade prästen glömt att sätta på sin mygga. Jag stod bakom altartavlan där det finns ett litet kikhål och försökte påkalla hennes uppmärksamhet. Jag viskade hennes namn men hon hörde inte varifrån ljudet kom. Kyrkvärdarna på första bänkraden satt tysta. Efteråt sa hon ”jag trodde att det var gud, men det var bara Leif”, säger han och skrattar.

Det gör han ofta.

Leif Johansson

Bor: Hus i Skållerud

Ålder: 64 år

Gör: Slutar som kyrkvaktmästare i Frykeruds kyrka efter 23 år.

Intressen: Sång, måleri, att göra tomtar och troll, trädgård.

Samlar på: Edaglas, gamla oljetryck, fotogenlampor, pioner och mycket mer....

På repertoaren: Julia Cæsar, Zarah Leander, Ernst Rolf och Frida Andersson på Dretmossen.

På föredragslistan: Tomteprat, Mormors blommor, gamla påsktraditioner, häxbränning, människor jag mött, ”där jag berättar om gamla bygdeoriginal, bland andra min egen pappa”.