"Folk träffas för att kunna vara sig själva"
ÅMÅL: HBT-kafé på ungdomsmottagningenKim och Robin heter egentligen något annat.
Frågan känns konstig att ställa, för att vara homosexuell är inte att vara annorlunda.
Ungdomsmottagningens HBT-kafé finns just för att normalisera all sexualitet.
NWT träffade två personer som regelbundet besöker kaféet för att prata och stötta andra unga som funderar över sexfrågor.
Foto: Piaree Brolinson [Förstora]
Foto: Piaree Brolinson [Förstora]
Foto: Piaree Brolinson [Förstora]
Första torsdagen i varje månad, ordnar ungdomsmottagningen i Åmål kafé HBT.
I det lilla väntrummet på mottagningen träffas deltagarna och pratar på ett avslappnat sätt om sexualitet.
Alla är välkomna, dock handlar det först och främst om HBTQ-frågor (homo- bi- trans- och queer).
Ewa Fritzon, kurator och Ulrika Fryklind, barnmorska, drog i gång kaféet under kärleksveckan, vecka sex, för tre år sedan.
– Folk kommer hit för att kunna vara sig själva. Det är inte alltid helt lätt att få vara det i en småstad. Det är jätteviktigt att det finns en mötesplats för de som funderar på sådana här saker, menar Ewa Fritzon.
Visste i sexårsåldern
Robin visste i sexårsåldern att det var något annorlunda med honom.
Idag är han 24 år och när han som vuxen tänker sig tillbaka till barndomen, så förstår han att det ju var bög han var.
På högstadiet erkände han det för sig själv, dock skulle det dröja ytterligare några år innan han kom ut för sin familj.
Robin började hänga på HBT-kaféet för ungefär två år sedan och har inga planer på att sluta komma dit.
Han berättar om sina svårigheter med att erkänna för sig själv och för andra att han är bög:
– På högstadiet kallade de mig för bögjävel och jag tänkte, att de ska fan inte få rätt. Det blev ett bra skydd för mig själv och en motivering till att inte komma ut.
En kamp för jämställdhet
Ewa Fritzon och Ulrika Fryklind pratar båda om HBTQ-frågor som en kamp för jämställdhet.
Lagen säger att homosexuella får ingå partnerskap och prövas för att adoption men riktigt så enkelt är det inte.
I ett litet samhälle lever fördomar lätt kvar, rykten går och gör det svårare för HBTQ-personer att komma ut och få vara sig själva.
Genom kafé HBT och regelbundna besök till skolor, vill ungdomsmottagningen motverka okunskap och fördomar i ett tidigt stadium.
– Det finns ett utbildningsbehov för hela Sveriges befolkning i HBTQ-frågor för att vi ska komma närmare jämställdhet, menar Ulrika Fryklind.
”Bara en fas”
Kim är en ganska tillbakadragen och privat person.
Även om hon delvis har kommit ut, är det så hon vill hålla sin sexualitet, privat.
Kim ser ingen nytta i att alla ska veta.
Själv förstod hon i åttonde klass och kom ut för familjen för fyra år sedan.
Kim hade ett stadigt förhållande med en tjej, och tack vare att Kim och flickvännen inte orkade smyga längre, så kom de båda ut.
För Kim var det en lång och jobbig process, delar av hennes familj accepterade henne inte.
– Vissa säger att det bara är en fas. Men har man funderat så länge på det, så är det mer än en fas, menar hon.


























































