Blev det ett bra OS?
HALLÅ DÄR...
;)
För många av våra största medaljhopp gick det lite sämre. Vilken var den största besvikelsen?
– Mest besviken var jag faktiskt på damernas höjdhopp. Det var en fantastisk tävling och Anna Chicherova var i så bra form och man hoppades att hon skulle slå världsrekordet från -87. Man får sällan en sån chans. Så då kände jag ”varför tar hon det inte bara, hon har det ju i sin hand!” Men hon vann ju ändå och verkade glad.
Hur mådde du under handbollen?
– Hypernervös som alltid. Man vet ju att Frankrike är jättebäst i världen, som Brasilien i fotboll och när då Mexico slog Brasilien i finalen tänkte man det kanske är möjligt för Sverige i handbollen. Men Sverige låg ju under med två-tre bollar hela tiden så det var aldrig riktigt nära. Men det är klart jag hoppades.
Vad var årets höjdpunkt?
– För min del var det USA i damstafetten på 4x100 meter. Jättekul att de kunde visa att de var bättre än Jamaica som har så vassa sprinters. Och att de slog ett dopat världsrekord från 80-talet kändes enormt. Sen var det kul att det gick bra för britterna, det ger ju bättre stämning. Det är roligt när folket är med och skriker och inte bara i friidrotten utan också på cykling och maraton, när miljoner var ute på stan och tittade. Det är sånt som gör OS.
Hur känns det nu när OS är slut?
– Jag var deppig efter handbollen, både för förlusten och för att OS var slut. Men planen var ju klar. Nu börjar skolan igen och jag ska växla upp min egen träning.
Så du överlever?
– Ja, jag överlever! Men man tittar på klockan och tänker ”nu skulle det ha varit OS-studion” eller ”nu skulle friidrotten slutat för dagen och då skulle jag ha gett mig ut och cyklat”, så jag är ju fortfarande inne i OS-tider.
