2017-05-16 08:05

2017-05-16 08:05

Vem ska föra kampen mot drogerna?

För ett antal år sedan stod den slagkraftiga texten ”Kamp mot droger” i vit text målad på några bergväggar vid infarter till Bengtsfors.

Då låg det ett lokalt fokus på drogdebatten med många aktiviteter initierade av föreningen Magdalenas fond.

Sedan ett antal år känns det som om myndigheter och även politik och föreningsliv resignerat i kampen mot droger och dopningsmedel. De senaste drogliberala utspelen om legalisering av visst knark förskräcker.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning är uppgifterna om vad drogmissbruket kostar märkligt nog svårt att uppsatta. En snart tio år gammal siffra talar om 24 miljarder kronor för sociala, rättsliga och medicinska kostnader.

Bara mellan 2013 och 2014 steg den narkotikarelaterade dödligheten med 30 procent, uppskattningen av kostnader är sannolikt rejält passerad.

Talar man med brottsbekämpande myndighetspersoner – läs poliser på fältet – pekar de i väldigt hög grad på drogernas inflytande i brottstatistiken. Både när det handlar om brott begångna under drogpåverkan inklusive alkohol, och en bakomliggande kriminalitet för att finansiera missbruk, smuggla eller stjäla droger.

Lägg därtill allt personligt elände som drabbar dem som fastnar i drogmissbruket och deras anhöriga.

Rubriker om stölder av droger från vårdcentraler, blåljusfordon och annat talar sitt tydliga språk, även om de likt annan brottslighet blivit avtrubbande vardagsmat.

När man läser delar av stämningar, vilket många privatpersoner sällan gör, slås man av hur ofta drogproblematiken figurerar.

Ibland handlar det om beslag i mångkilosklassen där tullen varit inblandad, men ofta gäller det privatpersoners innehav i ganska blygsamma kvantiteter.

Till det kommer innehav av olika dopningspreparat. Bilden är dock att problemet är mycket utbrett.

Här är ett utdrag av brottsligt innehav av preparat som främst har med anabola steroider att göra, men det är ett intressant exempel. Även om mängden nedan inte är stor, tyder det på hur mycket som är i omlopp:

”Nn har olovligen innehaft;

– 2 stycken tabletter innehållande anastrozol,

– totalt 7 stycken tabletter innehållande letrozol,

– 10 stycken tabletter innehållande metandienon,

– 22 stycken tabletter innehållande oxymetolon,

– 1 styck ampull innehållande trenbolonenantat,

– 2 stycken ampuller innehållande bl.a. testosteronenantat, som allt är dopningsmedel.

Nn har olovligen innehaft 25,5 stycken tabletter innehållande amfetamin samt 0,09 gram amfetamin, som är narkotika.”

Med tanke på de problem drogerna åsamkar stora delar av världen, exempelvis i Latinamerika där förekomsten hotar hela stater, är det märkligt att svenska politiker inte prioriterar bekämpningen hårdare.

Än mer uppseendeväckande är den senaste tidens utspel om viss legalisering.

Thomas Wallin

För ett antal år sedan stod den slagkraftiga texten ”Kamp mot droger” i vit text målad på några bergväggar vid infarter till Bengtsfors.

Då låg det ett lokalt fokus på drogdebatten med många aktiviteter initierade av föreningen Magdalenas fond.

Sedan ett antal år känns det som om myndigheter och även politik och föreningsliv resignerat i kampen mot droger och dopningsmedel. De senaste drogliberala utspelen om legalisering av visst knark förskräcker.

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning är uppgifterna om vad drogmissbruket kostar märkligt nog svårt att uppsatta. En snart tio år gammal siffra talar om 24 miljarder kronor för sociala, rättsliga och medicinska kostnader.

Bara mellan 2013 och 2014 steg den narkotikarelaterade dödligheten med 30 procent, uppskattningen av kostnader är sannolikt rejält passerad.

Talar man med brottsbekämpande myndighetspersoner – läs poliser på fältet – pekar de i väldigt hög grad på drogernas inflytande i brottstatistiken. Både när det handlar om brott begångna under drogpåverkan inklusive alkohol, och en bakomliggande kriminalitet för att finansiera missbruk, smuggla eller stjäla droger.

Lägg därtill allt personligt elände som drabbar dem som fastnar i drogmissbruket och deras anhöriga.

Rubriker om stölder av droger från vårdcentraler, blåljusfordon och annat talar sitt tydliga språk, även om de likt annan brottslighet blivit avtrubbande vardagsmat.

När man läser delar av stämningar, vilket många privatpersoner sällan gör, slås man av hur ofta drogproblematiken figurerar.

Ibland handlar det om beslag i mångkilosklassen där tullen varit inblandad, men ofta gäller det privatpersoners innehav i ganska blygsamma kvantiteter.

Till det kommer innehav av olika dopningspreparat. Bilden är dock att problemet är mycket utbrett.

Här är ett utdrag av brottsligt innehav av preparat som främst har med anabola steroider att göra, men det är ett intressant exempel. Även om mängden nedan inte är stor, tyder det på hur mycket som är i omlopp:

”Nn har olovligen innehaft;

– 2 stycken tabletter innehållande anastrozol,

– totalt 7 stycken tabletter innehållande letrozol,

– 10 stycken tabletter innehållande metandienon,

– 22 stycken tabletter innehållande oxymetolon,

– 1 styck ampull innehållande trenbolonenantat,

– 2 stycken ampuller innehållande bl.a. testosteronenantat, som allt är dopningsmedel.

Nn har olovligen innehaft 25,5 stycken tabletter innehållande amfetamin samt 0,09 gram amfetamin, som är narkotika.”

Med tanke på de problem drogerna åsamkar stora delar av världen, exempelvis i Latinamerika där förekomsten hotar hela stater, är det märkligt att svenska politiker inte prioriterar bekämpningen hårdare.

Än mer uppseendeväckande är den senaste tidens utspel om viss legalisering.

Thomas Wallin