2017-08-25 09:01

2017-08-25 09:01

Vägen till fullkomlig lycka

TANKAR INFÖR HELGEN F. THOMAS ANDERSSON S:T PETRI KATOLSKA FÖRSAMLING

”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.” Luk. 1:46-48

Att lycka är något positivt vet alla, men vägen till den omslutande och fullkomliga lycka som vi önskar har bara en sträckning i människans liv. Den är smal och den är inte lätt att finna, den är likt en skatt som ligger gömd i jorden.

Man måste återvända, vända om, till en plats och en verklighet där man en gång var, men som man lämnat, Paradiset. Det måste ske i varje människa, för varje människa har erfarenhet av Paradiset, annars skulle vi inte ställa en fråga om lycka, och varje människa vet varför hon lämnade det, annars skulle vi inte ställa en fråga om olycka.

För några dagar sedan firade vi Jungfru Marias upptagning i himlen. Vi läste om hennes möte med Elisabeth, och det är inte svårt att ana den spontana och djupa glädje som de två kvinnorna upplevde. Här uppfylls den Helige Andes överflödanden verklighet av sann lycka. Och den har sipprat ner och fött en lovsång i Marias hjärta, som hela Kyrkan sedan har burit med sig genom historien. Det är till den lovsången vi återvänder varje kväll vid vesper, och den låter oss förstå hur nära det är mellan vila och glädje. Vem kan neka till att vi sover bäst när vi är lyckliga?

Låt oss under denna höst särskilt be om Jungfru Marias förbön, och låt oss be om att få återvända till den djupa lycka som hon visat för hela världen. Vi återvänder inte som hon, vi återvänder genom ånger och bot, betraktelse över Bibelns ord och Kyrkans tro, och genom att fira den Heliga Mässan i Kyrkans gemenskap. Men målet, som var hennes, är också vårt, den djupa enheten med hennes Son.

Jag vill avsluta dessa rader med Maximilian Kolbes ord: ”Den obefläckade Jungfrun säger vid bebådelsen: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Som Gud vill, så skall det ske. I dessa ord är hela lycksaligheten innesluten, men också våruppgift här på jorden. Gud har skapat oss, för att vi skall vara hans verktyg. Låt oss be den heliga Modern, att hon lär oss hur en Herrens tjänarinnas själ skall vara.”

Att lycka är något positivt vet alla, men vägen till den omslutande och fullkomliga lycka som vi önskar har bara en sträckning i människans liv. Den är smal och den är inte lätt att finna, den är likt en skatt som ligger gömd i jorden.

Man måste återvända, vända om, till en plats och en verklighet där man en gång var, men som man lämnat, Paradiset. Det måste ske i varje människa, för varje människa har erfarenhet av Paradiset, annars skulle vi inte ställa en fråga om lycka, och varje människa vet varför hon lämnade det, annars skulle vi inte ställa en fråga om olycka.

För några dagar sedan firade vi Jungfru Marias upptagning i himlen. Vi läste om hennes möte med Elisabeth, och det är inte svårt att ana den spontana och djupa glädje som de två kvinnorna upplevde. Här uppfylls den Helige Andes överflödanden verklighet av sann lycka. Och den har sipprat ner och fött en lovsång i Marias hjärta, som hela Kyrkan sedan har burit med sig genom historien. Det är till den lovsången vi återvänder varje kväll vid vesper, och den låter oss förstå hur nära det är mellan vila och glädje. Vem kan neka till att vi sover bäst när vi är lyckliga?

Låt oss under denna höst särskilt be om Jungfru Marias förbön, och låt oss be om att få återvända till den djupa lycka som hon visat för hela världen. Vi återvänder inte som hon, vi återvänder genom ånger och bot, betraktelse över Bibelns ord och Kyrkans tro, och genom att fira den Heliga Mässan i Kyrkans gemenskap. Men målet, som var hennes, är också vårt, den djupa enheten med hennes Son.

Jag vill avsluta dessa rader med Maximilian Kolbes ord: ”Den obefläckade Jungfrun säger vid bebådelsen: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Som Gud vill, så skall det ske. I dessa ord är hela lycksaligheten innesluten, men också våruppgift här på jorden. Gud har skapat oss, för att vi skall vara hans verktyg. Låt oss be den heliga Modern, att hon lär oss hur en Herrens tjänarinnas själ skall vara.”