2016-07-19 09:00

2016-07-19 09:00

De sitter på en kulturskatt

DALS-ED: Bröderna Anderssons samlande – en viktig historisk gärning

I lördags hade jordbruks- och redskapsmuseet Göranderud i Hökedalen utanför Ed årets enda ordinarie öppettid för allmänheten. Många passade på att titta på det ihopsamlade, och prata historia med museets upphovsmän Bengt-Göran och Karl-Erik Andersson.

Nu är det ju inte ett museum i ordets vanliga bemärkelse. Det är inte öppet, och det går inte att köpa biljetter.

Men ibland har bröderna Andersson chansen att hålla öppet. Då gör de det, och berättar med glädje och stor kunskap om alla saker de har samlat på sig genom åren.

Det började när deras pappa lade ner jordbruket 1967. Redan då var bröderna historieintresserade.

– I början köpte vi en del på auktion, men sådant försvann på 1970- och 1980-talen, säger Bengt-Göran Andersson.

Intresset på uppgång

Men folks intresse för gamla saker kom tillbaka, och i dag är intresset och kunskapen större. Många vill gärna att gamla redskap bevaras, även om de inte har plats själva. Då kontaktar de bröderna i Göranderud.

– Det gäller att grejerna kommer under tak, annars förstörs det, säger Karl-Erik Andersson.

Men det tar väl en hel del tid att göra i ordning allt, och katalogisera det?

– Jo, men hobbyverksamhet räknar man inte i tid, säger Bengt-Göran Andersson.

De har genom åren också flyttat några byggnader till Göranderud. Det är tur. I smedjan, den lilla stugan och de två ladorna ryms nu stora mängder prylar.

Över 1 800

– Vi passerade 1 800 för ett tag sedan. säger Bengt-Göran Andersson.

Och för att återknyta till det där med tiden. Den tycker bröderna att de har gott om. Och det kostar dem numera inte så stora pengar, eftersom saker skänks.

Det är ungefär som bönderna på landsbygden, ja hela landsbygdens befolkning förr i tiden. Pengar hade de ont om, tid hade de gott om.

Har en historia

De flesta av maskinerna och redskapen, liksom byggnaderna, är från kommunen och de har en historia. Utan att få den historien, är inte sakerna så mycket värda, tycker bröderna Andersson.

Därför ser de också till att skriva lappar till de flesta sakerna, så att besökarna ska förstå sammanhanget.

Nu är det ju inte ett museum i ordets vanliga bemärkelse. Det är inte öppet, och det går inte att köpa biljetter.

Men ibland har bröderna Andersson chansen att hålla öppet. Då gör de det, och berättar med glädje och stor kunskap om alla saker de har samlat på sig genom åren.

Det började när deras pappa lade ner jordbruket 1967. Redan då var bröderna historieintresserade.

– I början köpte vi en del på auktion, men sådant försvann på 1970- och 1980-talen, säger Bengt-Göran Andersson.

Intresset på uppgång

Men folks intresse för gamla saker kom tillbaka, och i dag är intresset och kunskapen större. Många vill gärna att gamla redskap bevaras, även om de inte har plats själva. Då kontaktar de bröderna i Göranderud.

– Det gäller att grejerna kommer under tak, annars förstörs det, säger Karl-Erik Andersson.

Men det tar väl en hel del tid att göra i ordning allt, och katalogisera det?

– Jo, men hobbyverksamhet räknar man inte i tid, säger Bengt-Göran Andersson.

De har genom åren också flyttat några byggnader till Göranderud. Det är tur. I smedjan, den lilla stugan och de två ladorna ryms nu stora mängder prylar.

Över 1 800

– Vi passerade 1 800 för ett tag sedan. säger Bengt-Göran Andersson.

Och för att återknyta till det där med tiden. Den tycker bröderna att de har gott om. Och det kostar dem numera inte så stora pengar, eftersom saker skänks.

Det är ungefär som bönderna på landsbygden, ja hela landsbygdens befolkning förr i tiden. Pengar hade de ont om, tid hade de gott om.

Har en historia

De flesta av maskinerna och redskapen, liksom byggnaderna, är från kommunen och de har en historia. Utan att få den historien, är inte sakerna så mycket värda, tycker bröderna Andersson.

Därför ser de också till att skriva lappar till de flesta sakerna, så att besökarna ska förstå sammanhanget.

Göranderud, Hökedalen, strax utanför Ed

Det är Bengt-Göran och Karl-Eriks uppväxtgård, där deras pappa bedrev jordbruk, som blivit starten för det jordbruksmuseum som bröderna har byggt upp genom åren.

Men de har också fått ta över både byggnader, maskiner och redskap från andra delar av kommunen, och nu ingår fyra välfyllda byggnader i museet, två lador, en smedja och ett litet bostadshus.

Källa: