2016-02-26 12:00

2016-02-26 12:00

Mottagande skapar möjlighet till jobb

FÄRGELANDA: Ann-Sofie får jobba med det hon har studerat till

Mottagandet av ensamkommande barn innebär arbetstillfällen. Sedan oktober 2015 har 35 personer fått anställning på något av kommunens olika boenden. En av dem är Ann-Sofie Abrahamsson, som nu har möjlighet att jobba som det som hon utbildade sig till.

Ann-Sofie Abrahamsson bor i Ödeborg. Hon har en högskoleexamen med sociologi som huvudämnen och har även läst kulturvetenskap, personalekonomi, arbetsrätt samt organisation och ledarskap. Ann-Sofie tog examen 2011, men har sedan dess jobbat inom andra områden, bland annat som undersköterska och kock inom äldreomsorgen.

– Det fanns inte så många arbetstillfällen inom mitt område när jag var klar, så jag fortsatte som timvikarie inom vården, vilket jag hade jobbat som tidigare, säger hon.

När det blev klart att boendet Mira för ensamkommande barn skulle öppna i Färgelanda rekryterades ny personal. Ann-Sofie sökte en av tjänsterna och kunde den 15 oktober, när boendet öppnade, börja som boendecoach. Mira har tio platser för ensamkommande barn. I dag bor där en flicka och resten är pojkar från främst Afghanistan i åldrarna 15 till 18 år.

– Jag sökte tjänsten för att jag vill jobba med människor. Jag vill hjälpa och visa ungdomarna rätt väg in i samhället, säger hon.

Smör på moset

Att jobba inom det område hon utbildade sig inom ser Ann-Sofie som positivt.

– Det känns som lite smör på moset att äntligen få använda sig av de kunskaper som jag har skaffat genom många timmars studerande. Samtidigt är det en stor utmaning att omvandla teoretiska kunskaper till praktik. Det här jobbet handlar mycket om sunt förnuft, men samtidigt tror jag att det är en fördel att ha en högskoleutbildning att stå på, det ger en bättre förståelse i många lägen.

Att arbeta som boendecoach i Färgelanda innebär dygnsjobb.

– Vi börjar halv nio på morgonen och slutar, i regel, klockan nio dagen efter. Vi jobbar sju dygn per månad.

Mira fungerar i stort sett som ett internat. Ungdomarna har egna rum, med ett litet pentry, och de erbjuds två gånger om dagen lagad mat.

Under dagen stöttar personalen med bland annat skjuts, till exempelvis vårdinrättningar eller Migrationsverket. De hjälper också till med läxläsning och de guidar ungdomarna in i det svenska samhället. Personalen använder sig bland annat av ett verktyg som heter Hitta rätt. En pärm med information om samhällsfunktioner, vård och hälsa, miljöarbete och mycket mer.

– Det var någon som sa en gång att allt vi lär våra barn ska vi lära dessa ungdomar på bara några år. Jag ser det som en lång trappa och varje steg uppåt en person tar är positivt. Ungdomarna är fantastiskt nyfikna, de suger åt sig och är måna om att lära sig.

Känner sig inte rädd

I media har det den senaste tiden gått att läsa om hot mot just boendecoacher. I slutet av januari knivskars en kvinna i Mölndal till döds efter ett bråk på ett boende för ensamkommande.

– Min man frågade mig en gång om jag är rädd på jobbet. Det som hände i Mölndal var högst beklagligt, men personligen är jag aldrig rädd, då hade jag bytt jobb. Vi jobbar mycket med respekt och beteende. Vi markerar tydligt om något inte är okej och vi upplever att det respekteras.

Hon upplever sitt jobb som stimulerande.

– Det är väldigt roligt och det ger väldigt mycket tillbaka. Jag gör vad jag kan för att ungdomarna ska få ett bra liv här i Sverige och jag trivs. Om vi gör ett bra jobb, hoppas jag att det är fler som kan se dessa ungdomar som en tillgång.

Ann-Sofie Abrahamsson bor i Ödeborg. Hon har en högskoleexamen med sociologi som huvudämnen och har även läst kulturvetenskap, personalekonomi, arbetsrätt samt organisation och ledarskap. Ann-Sofie tog examen 2011, men har sedan dess jobbat inom andra områden, bland annat som undersköterska och kock inom äldreomsorgen.

– Det fanns inte så många arbetstillfällen inom mitt område när jag var klar, så jag fortsatte som timvikarie inom vården, vilket jag hade jobbat som tidigare, säger hon.

När det blev klart att boendet Mira för ensamkommande barn skulle öppna i Färgelanda rekryterades ny personal. Ann-Sofie sökte en av tjänsterna och kunde den 15 oktober, när boendet öppnade, börja som boendecoach. Mira har tio platser för ensamkommande barn. I dag bor där en flicka och resten är pojkar från främst Afghanistan i åldrarna 15 till 18 år.

– Jag sökte tjänsten för att jag vill jobba med människor. Jag vill hjälpa och visa ungdomarna rätt väg in i samhället, säger hon.

Smör på moset

Att jobba inom det område hon utbildade sig inom ser Ann-Sofie som positivt.

– Det känns som lite smör på moset att äntligen få använda sig av de kunskaper som jag har skaffat genom många timmars studerande. Samtidigt är det en stor utmaning att omvandla teoretiska kunskaper till praktik. Det här jobbet handlar mycket om sunt förnuft, men samtidigt tror jag att det är en fördel att ha en högskoleutbildning att stå på, det ger en bättre förståelse i många lägen.

Att arbeta som boendecoach i Färgelanda innebär dygnsjobb.

– Vi börjar halv nio på morgonen och slutar, i regel, klockan nio dagen efter. Vi jobbar sju dygn per månad.

Mira fungerar i stort sett som ett internat. Ungdomarna har egna rum, med ett litet pentry, och de erbjuds två gånger om dagen lagad mat.

Under dagen stöttar personalen med bland annat skjuts, till exempelvis vårdinrättningar eller Migrationsverket. De hjälper också till med läxläsning och de guidar ungdomarna in i det svenska samhället. Personalen använder sig bland annat av ett verktyg som heter Hitta rätt. En pärm med information om samhällsfunktioner, vård och hälsa, miljöarbete och mycket mer.

– Det var någon som sa en gång att allt vi lär våra barn ska vi lära dessa ungdomar på bara några år. Jag ser det som en lång trappa och varje steg uppåt en person tar är positivt. Ungdomarna är fantastiskt nyfikna, de suger åt sig och är måna om att lära sig.

Känner sig inte rädd

I media har det den senaste tiden gått att läsa om hot mot just boendecoacher. I slutet av januari knivskars en kvinna i Mölndal till döds efter ett bråk på ett boende för ensamkommande.

– Min man frågade mig en gång om jag är rädd på jobbet. Det som hände i Mölndal var högst beklagligt, men personligen är jag aldrig rädd, då hade jag bytt jobb. Vi jobbar mycket med respekt och beteende. Vi markerar tydligt om något inte är okej och vi upplever att det respekteras.

Hon upplever sitt jobb som stimulerande.

– Det är väldigt roligt och det ger väldigt mycket tillbaka. Jag gör vad jag kan för att ungdomarna ska få ett bra liv här i Sverige och jag trivs. Om vi gör ett bra jobb, hoppas jag att det är fler som kan se dessa ungdomar som en tillgång.