2016-01-29 06:00

2016-01-29 06:00

Tio år sedan polisen lade ner

FÄRGELANDA: "Beklagligt" säger Ane Andersson, tidigare polis i Färgelanda.

I slutet av februari är det tio år sedan som polisstationen i Färgelanda lades ner. Ett beslut som möttes av oro bland allmänheten. Ökad polisär närvaro har efterlysts sedan dess, av både invånare och politiker.
– Vi måste fortsätta att spotta på stenen och inte ge upp, säger Kenneth Carlsson (L).

Det var i slutet av februari 2006 som polisstationen i Färgelanda stängde dörrarna för alltid.

Polisen Ane Andersson, som då jobbade på Färgelandakontoret, gick i pension och blev därmed den siste polisen som bemannade stationen.

– När jag är i Färgelanda i dag är det alltid någon som beklagar att det blev som det blev, säger Ane Andersson.

Han började på Färgelandastationen 1999. Då fanns det en chef, en civilanställd och en patrull bestående av två poliser.

Svårt hitta personal

Men ganska snart kom besluten från högre ort om att personalneddragningar skulle ske.

– Det fanns svårigheter att rekrytera ny personal. De flesta ville göra karriär i stan och inte jobba på landsbygden. Jag undrar dock hur mycket man egentligen försökte, säger Ane Andersson.

Till slut var det bara han kvar. Polisstationen hade då gått från att vara öppen på heltid till bara några tillfällen per vecka.

– Det var tal på nedläggning i flera år. Tillslut orkade jag inte stå emot och tackade ja till avtalspension när jag var 62 år. Att lägga ner stationen i Färgelanda var ett stort svek mot Färgelandaborna.

Han är kritisk mot att lokala polisstationer läggs ner.

– En sådan station som i Färgelanda betyder jättemycket. Poliserna som är verksamma på orten känner till miljön och sitt klientel. För att få kontakt med en polis i dag är det många nålsögon man ska igenom. Det är beklagligt.

– Jag förstår att pengarna inte alltid räcker till, men det finns ingen som kan säga att det är de små stationera, som är billiga att driva, som kostar.

Kenneth Carlsson (L), var vid nedläggningen vice ordförande i kommunstyrelsen.

– Vi politiker och allmänheten upplevde en oro över att det skulle bli en försämring. Det fanns en frustration över att staten abdikerade från landsbygden. Polisen var ju inte det enda fallet. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är exempel på andra myndigheter som inte längre finns kvar i Färgelanda.

Samverkansavtal

Ganska snart efter nedläggningen inleddes samtal om olika former av samarbetsavtal för att säkra den polisiära närvaron på orten. Polisen sa att man hade en plan om att visa synlighet genom bland annat kontroll av trafik och nykterhet.

I dag finns det ett avtal om en mobil polisenhet som på måndagar besöker Färgelanda och är öppen för besök några timmar under förmiddagen.

– Om bovarna ska slå till får de göra det på måndagar, säger Kenneth Carlsson.

Han menar att det fortfarande, tio år efter nedläggningen, förs samtal om hur polisen oftare kan vara på plats i kommunen i kommunen.

– Jag tror inte att det är själva byggnaden som är viktigast, utan själva närvaron. Jag tycker att det är polisens främsta uppgift. En mobil enhet är bra, men det räcker inte. Det måste till fler spontana nedslag på kvällar och nätter. Ju mer polisen centraliseras, ju sämre blir det.

– Men jag upplever att polisen för närvarande är svår att förhandla med. De är uppe i sin egen omorganisation.

Clas Johansson var vid nedläggningen närpolischef för Färgelanda kommun. Han går i dagarna i pension. Dalslänningen har sökt honom för en kommentar utan resultat.

Det var i slutet av februari 2006 som polisstationen i Färgelanda stängde dörrarna för alltid.

Polisen Ane Andersson, som då jobbade på Färgelandakontoret, gick i pension och blev därmed den siste polisen som bemannade stationen.

– När jag är i Färgelanda i dag är det alltid någon som beklagar att det blev som det blev, säger Ane Andersson.

Han började på Färgelandastationen 1999. Då fanns det en chef, en civilanställd och en patrull bestående av två poliser.

Svårt hitta personal

Men ganska snart kom besluten från högre ort om att personalneddragningar skulle ske.

– Det fanns svårigheter att rekrytera ny personal. De flesta ville göra karriär i stan och inte jobba på landsbygden. Jag undrar dock hur mycket man egentligen försökte, säger Ane Andersson.

Till slut var det bara han kvar. Polisstationen hade då gått från att vara öppen på heltid till bara några tillfällen per vecka.

– Det var tal på nedläggning i flera år. Tillslut orkade jag inte stå emot och tackade ja till avtalspension när jag var 62 år. Att lägga ner stationen i Färgelanda var ett stort svek mot Färgelandaborna.

Han är kritisk mot att lokala polisstationer läggs ner.

– En sådan station som i Färgelanda betyder jättemycket. Poliserna som är verksamma på orten känner till miljön och sitt klientel. För att få kontakt med en polis i dag är det många nålsögon man ska igenom. Det är beklagligt.

– Jag förstår att pengarna inte alltid räcker till, men det finns ingen som kan säga att det är de små stationera, som är billiga att driva, som kostar.

Kenneth Carlsson (L), var vid nedläggningen vice ordförande i kommunstyrelsen.

– Vi politiker och allmänheten upplevde en oro över att det skulle bli en försämring. Det fanns en frustration över att staten abdikerade från landsbygden. Polisen var ju inte det enda fallet. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är exempel på andra myndigheter som inte längre finns kvar i Färgelanda.

Samverkansavtal

Ganska snart efter nedläggningen inleddes samtal om olika former av samarbetsavtal för att säkra den polisiära närvaron på orten. Polisen sa att man hade en plan om att visa synlighet genom bland annat kontroll av trafik och nykterhet.

I dag finns det ett avtal om en mobil polisenhet som på måndagar besöker Färgelanda och är öppen för besök några timmar under förmiddagen.

– Om bovarna ska slå till får de göra det på måndagar, säger Kenneth Carlsson.

Han menar att det fortfarande, tio år efter nedläggningen, förs samtal om hur polisen oftare kan vara på plats i kommunen i kommunen.

– Jag tror inte att det är själva byggnaden som är viktigast, utan själva närvaron. Jag tycker att det är polisens främsta uppgift. En mobil enhet är bra, men det räcker inte. Det måste till fler spontana nedslag på kvällar och nätter. Ju mer polisen centraliseras, ju sämre blir det.

– Men jag upplever att polisen för närvarande är svår att förhandla med. De är uppe i sin egen omorganisation.

Clas Johansson var vid nedläggningen närpolischef för Färgelanda kommun. Han går i dagarna i pension. Dalslänningen har sökt honom för en kommentar utan resultat.